Organist bemästrar världens största blåsinstrument

(Ur Spira nr 2 2025)

Ett försiktigt sus växer sakta i styrka. Så småningom dånar det som en stormvind i Mariakyrkans kyrkorum. Organist Björn Malmehed spelar ”vind” på världens största ”wind instrument” – piporgeln.

Eftersom pingsthelgen närmar sig ska vi prata om orgeln som blåsinstrument, om helig ande och om musik som språk. Vi börjar med själva instrumentet.

– En orgel fungerar ungefär som en stor säckpipa, förklarar Björn Malmehed.

Den som spelar säckpipa bär luftreserven under armen medan orgeln har ett luftmagasin i sitt inre. Från orgelns tangenter och pedaler går ett sinnrikt mekaniskt system av träribbor till små ventiler på varje pipa, som reglerar luften.

Mariakyrkans 800 pipor varierar i storlek och klang. De påminner om trumpet, flöjter och stråkar. Och det går att spela flera stämmor samtidigt, som i en kör.

Även om pipor i trä och metall syns på väggen är huvudparten av orgeln dold. Först när vi kliver in i orgeln och går en trappa upp syns det cirka två kubikmeter stora luftmagasinet – orgelns lungor. En elektrisk fläkt fyller bälgen i magasinet med luft. 
Genom att trampa på en utskjutande pedal går det även att pumpa in luft manuellt.

– Det var inget vi beställt utan en glad överraskning från orgelbyggaren, berättar Björn.

Förr hade alla orglar sådana trampor, ofta flera stycken, eftersom det krävs uthållighet för att hålla en kyrkorgel med tillräcklig mängd luft.

– Att pumpa en psalm på fyra minuter kan bli ganska svettigt, berättar Björn som brukar spela konserter helt utan elektricitet under Earth hour i mars.

Själv behöver han inte oroa sig för luftflödet utan koncentrerar sig på tangenter och pedaler – och på att låta musiken tala. Inför pingstdagen har han plockat fram några favoritpsalmer som psalm 161 ”Helige Ande, låt nu ske”.

– Pingstpsalmer är ofta livliga med glada melodier.

Det finns ingen stor kyrklig musiktradition till pingst, inte som juloratorierna och passionsmusiken inför påsk. Ändå rymmer Bibelns pingstberättelse starka ljudbilder. I Apostlagärningarna beskrivs hur ett dån, som av en stormvind, fyller huset där lärjungarna samlats. Sedan fördelar sig tungor som av eld över dem, och plötsligt talar de så att människor från hela världen kan höra sitt eget språk. Björn ser likheter till hur musiken kommunicerar.

– Musiken som språk tar en genväg direkt till hjärtat. Den kan gripa tag i lyssnaren.

Björn har själv haft flera sådana starka upplevelser när han lyssnat på musik av Bach, Beethoven och Benny Andersson.

Ordet inspirera kommer från latinets inspirare som betyder ”att blåsa ande i något”. Är musiken inspirerad av något större? 

– Det är i alla fall något speciellt med viss musik. Som klangerna i början av Johannespassionen av Bach. Nog tror jag att det är något djupare än att Bach visste vilka knappar man ska trycka på för att få viss effekt.

Björn vet sällan innan gudstjänsten hur han ska spela preludierna till psalmerna. Någon minut före psalmen klurar han lite på det.

– Sedan är det bara att åka med och se var jag hamnar! Ibland blir det som jag tänkte, ibland inte.

Han inspireras av vad som händer under gudstjänsten, och kan även ändra gudstjänstens postludium in i det sista.

En pingstdag för många år sedan improviserade han rentav till hela berättelsen. Prästens bibelläsning av pingstundret varvades med att Björn Malmehed spelade dånet av anden, eldslågorna och alla språken.

– Det var en rolig illustration av texten. Kanske borde vi göra det igen!

Text: Ulrika Ljungblahd