Kjell Fagéus: ”Jag får kontakt med något större”

(Spira nr 1 2021)

Ett blekt vinterljus silar in genom det stora takfönstret i Heliga korsets kapell på Norra kyrkogården. Hit väljer Kjell Fagéus ofta att komma för att öva klarinett. Det avskalade rummet hjälper honom att fokusera, och kombinationen av stengolv och trätak ger en fin akustik.

– Tonen får både värme och lyster, och det blir även en metafor för vad jag vill få fram i mitt musicerande. Tystnaden och enkelheten i rummet gör det också lättare att gå in i musiken.

Kjell har valt Heliga korsets kapell som plats för den musiklyssnarcirkel han startade i början av året. Träffarna går ut på att träna sig i att lyssna på och uppleva klassisk musik. Kjell menar att klassisk musik är till för alla, men att det finns många förutfattade meningar om den. Enligt honom är det egentligen inte så svårt – om människan bara släpper garden gör musiken jobbet.

– Jag vill bjuda på verk som rör de stora existentiella frågorna – från det allra skönaste och sköraste till dramatisk ilska och sorg. Musiken som berör rensar i ens inre och slår an nya strängar. Lyssnaren går därifrån med en ny känsla, befriad.

Kjell delar intresset för existentiella frågor med sin fru Lena som är teolog och kyrkoherde i Umeå. De brukar fundera över om de pratar samma språk och säger samma saker som präst och musiker. Kjell kan se likheter mellan att gå in i ett kyrkligt rum och in i det musikaliska rummet.

– För mig är musiken absolut andlig. Jag söker en närvaro och får kontakt med något som är större än jag, något heligt. Det är inget som går att ta på, jag bara anar det och blir berörd.

Ett av de tillfällen när Kjell upplevde musikens andliga dimension extra starkt var när han spelade Verdis Requiem med Kungliga Hovkapellet, dagen efter att Olof Palme hade blivit mördad.

– Alla var totalt uppfyllda av händelsen och hade samma känslomässiga fokus. Det blev ett verkligt passionerat framförande.

Kjell Fagéus har många speciella händelser att se tillbaka på under sin långa karriär som klarinettist. Förutom att vara soloklarinettist vid Kungliga Hovkapellet under flera år har han spelat i Sveriges Radios symfoniorkester, framträtt som solist och kammarmusiker nationellt och internationellt och spelat in många cd-skivor. Men att Kjell skulle bli yrkesmusiker var allt annat än självklart. Han växte upp i ett litet samhälle i Småland, där tidigare generationer varit bönder eller pappersbruksarbetare. De jämnåriga gillade fotboll och musikintresset var han ensam med. Kjell hade börjat spela blockflöjt i skolan, men den byttes snart ut mot klarinett på initiativ av ledaren i ortens musikkår. Han uppmuntrade Kjell, beställde noter och ordnade konserter, men sin första riktiga lektion fick Kjell först som 19-åring under militärtjänstgöringen. Ledaren för musikkåren sa: ”Du ska in på musikhögskolan” och så blev det. Efter examen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm studerade Kjell vid Juillard School of Music i New York.

– Där fick jag inte heller någon traditionell undervisning. Efteråt har jag funderat vad de egentligen gjorde med mig? Det har blivit ett tema i min egen undervisning – när behöver eleven instruktioner, när behövs coachande frågor och när behövs en mentor som ser och engagerar sig?

Så småningom kände Kjell att han ville ha mer på fötterna när han skulle leda eller undervisa. Han utbildade sig i mental träning hos psykologen Lars-Eric Uneståhl och har därefter utvecklat sin egen metod – artistisk mental träning. En del av den liknar den mentala träning som finns inom andra områden, till exempel sporten. Det handlar om att måla framtidsbilder och att vara både lugn och laddad vid ett framträdande.

– Den stora skillnaden ligger i det artistiska. Att ställa sig frågan – vad har jag att förmedla av livserfarenhet och nya aspekter på de existentiella frågorna? Och vågar jag tro att människor vill höra min version?

Dessa frågor har alltid varit det viktigaste för Kjell i musicerandet. Redan på musikhögskolan skrev han i en anteckningsbok ”Nu har jag lärt mig spela klarinett, men vad har jag att säga?” För att bli en duktig musiker kan det vara lika viktigt att läsa böcker och gå på teater som att öva på sitt instrument.

– I musikvärlden finns en ytlig bild av talang, att det handlar om det tekniska, att vara flyhänt. Men fylls musiken med innehåll?

När Kjell började ställa den frågan kunde den provocera både lärare och elever, men nu har han hållit många seminarier, kurser och coachande samtal utifrån artistisk mental träning. Framför allt har han arbetat med musiker, men också teater- och dansgrupper och till och med yrkeskategorier som läkare och lärare.

– Många av processerna är allmängiltiga. Jag har märkt på mina barnbarn att om de är lugnt förberedda på dagen ”nu är det dagis, jag hämtar dig klockan tre och då lagar vi mat”, då går det att få på dem kläderna och gå iväg!

Just nu ligger mycket av Kjells verksamhet nere på grund av pandemin. Det senaste året har han jobbat en del med organist Lisa Oscarsson i Umeå och bland annat gjort två inspelningar med henne. Han är inbjuden till USA i juli, om pandemiläget tillåter, och under 2022 finns planer på att arrangera en kulturfestival med Svenska kyrkan i Umeå.

– Jag har landat i att vi får se hur saker och ting blir. Min strategi är att öva två timmar varje dag, även om jag inte har något jobb framöver. Så länge glädjen och energin finns kommer jag att fortsätta.

Text: Helena Andersson Holmqvist