(Ur Spira 2 2021)
– Lähtekäämme rauhassa, säger Mimmi Merlich framför kameran.
– Jeesuksen Kristuksen nimessä, svarar gudstjänstdeltagarna på skärmen.
Låt oss gå i frid. I Jesu Kristi namn. Så avslutas söndagens finskspråkiga zoomgudstjänst, där flera församlingsmedlemmar deltagit med textläsning, bön, sång och även predikan. Prästen Mimmi Merlich tycker det är tråkigt om bara hon håller i gudstjänsten.
– Jag började fråga om någon annan ville läsa en text eller bön. Nu är vi nästan tio personer som delar på uppgifterna. Det gör mig glad och stolt!
Det var på samma sätt Mimmi hittade vägen in i kyrkan, i staden Lovisa i östra Nyland i Finland, där hon växte upp. Efter konfirmationsläsningen fick hon olika uppgifter i kyrkan, som att leda söndagsskola och konfagrupper. Mimmi fikade med prästerna och pratade teologi, och så småningom väcktes tanken att själv bli präst. Under utbildningen gjorde hon praktik vid Lutherska världsförbundets säte i Schweiz, där hon fick fördjupa sig i klimatfrågor.
Jag fick en stark känsla när jag såg annonsen och vågade lyssna på rösten i mitt inre. Jag tror att det var Gud som talade.
– Men det handlade mest om att sitta på kontor, och jag insåg att jag måste få jobba med människor. Att möta andra ger mig energi.
Efter studierna tyckte Mimmi att det var dags att prova något annat och åkte till Tanzania som frivilligarbetare i tre månader. Där arbetade hon med frågor om klimat och kvinnors rättigheter.
– Jag älskar att resa och möta andra kulturer. Det var värdefullt att få bo i Tanzania ett tag, ibland utan el och vatten. Jag fick också erfarenhet av att vara den som sticker ut och är annorlunda.
Såg annons om Umeå i Tanzania
Innan Mimmi lämnade Tanzania såg hon en tidningsannons om att jobba som finskspråkig präst i Umeå. Hon fick börja med att googla var Umeå låg. Hon visste ingenting om Svenska kyrkan och hade aldrig pratat svenska, även om hon läst det i skolan.
– Jag fick en stark känsla när jag såg annonsen och vågade lyssna på rösten i mitt inre. Jag tror att det var Gud som talade.
Sitt livs första riktiga och djupa samtal på svenska hade Mimmi med biskopen i Luleå stift, Åsa Nyström, eftersom hon nu ville prästvigas i Sverige. ”Det löser sig”, tänkte Mimmi, och det gjorde det också. Hösten 2019 flyttade hon till Umeå och arbetade i Svenska kyrkan samtidigt som hon kompletterade teologiutbildningen från Finland med några svenska kurser. I juni förra året prästvigdes hon för Luleå stift och har sedan dess arbetat som svensk- och finskspråkig präst i Ålidhemskyrkan.
– Första året var tufft – att flytta till ett nytt land, lära mig språket ordentligt, studera och arbeta på både finska och svenska. Samtidigt ger arbetet mig så mycket energi och glädje!
Under tiden i Sverige har Mimmi upptäckt att Svenska kyrkan är mindre hierarkisk och mer liberal än kyrkan i Finland. Där pågår till exempel diskussionen om samkönade äktenskap fortfarande. Gudstjänsterna har också en lite annan stämning.– Jag trivs bra med gudstjänsterna här, med glada psalmer och många delaktiga, men förstår samtidigt att man kan uppskatta det rofyllda och högtidliga i gudstjänsterna i Finland.