(Ur Spira 3 2021)
Den 18 juli inleddes pilgrimsvandringen från Vadstena. 200 mil senare räknar vandringsledare Annika Spalde med att vandra in i Glasgow. Hennes medvandrare varierar under vägen och samtidigt sker lokala vandringar, men syftet är detsamma: att sätta press på makthavare att ta klimathotet på allvar och samtidigt göra en inre pilgrimsresa.
En av Umeåborna som deltar är prästen Christofer Sjödin som använde sin sista semestervecka till att gå 13 mil i Småland.
– Det är litet bidrag för att uppmärksamma det klimatnödläge vi är i, säger han och betonar att vandringen är en del av en större rörelse som kräver förändring.
Att gå kan också vara ett sätt att fysiskt hantera ångest och sorg.
– Vi behöver tillåta sorgen över det vi håller på att förlora, naturen och det liv vi vant oss vid, liksom ångesten och rädslan inför en osäker framtid. Att gå kan vara ett sätt att hitta vägar framåt, säger Christofer.
En av hans medvandrare var Tinna Stille Öster.
– Att gå från en plats till en annan är något annat än att gå en runda. I rundan är det lätt att vilja komma tillbaka där vi började, säger hon.
Att pilgrimsvandra är både att gå vägar som andra gått före och att gå för något större – som klimatet som kan kännas svårt och ogreppbart.
– Under vandringen hittade jag delar som jag kan greppa, steg som jag kan ta, säger Tinna Stille Öster.
Text: Ulrika Ljungblahd
 webb.jpg?doprocessing=1&w=164&c=95&ci=0,0,1500,1500)
.jpg?doprocessing=&ci=98,0,3347,2008&ra=1.6&w=500)
