Frida Klockhoff, Tvåbarnsmor
”Det måste ju var och en själv avgöra, men för mig var det självklart och jätteviktigt att mina barn skulle döpas. Jag ser dopet som både en vacker tradition och något andligt.Dopet är en kärlekshandling till barnet, en välsignelse. Jag vill bära fram mina barn till ett större sammanhang. Det är ett sätt att visa vördnad och tacksamhet. Visst kommer barnen från oss föräldrar, men vi äger dem inte.
Jag tycker också att det är fint att barnen välkomnas in i Svenska kyrkan i dopet. Sedan får de förstås själva välja om de vill vara kvar.
Själv är jag döpt i Hemavankyrkan som bebis. Under åren när jag reste mycket kors och tvärs över världen förankrade det mig. Jag vet var jag kommer ifrån – i den lilla träkyrkan höll mina föräldrar mig, där fick jag vatten över huvudet. Jag är döpt i samma dopklänning som mina barn, min mamma och min mormor. Det är vackert och starkt.
Om vi fått barn under pandemin hade vi döpt dem, fast i ett mindre sammanhang”