Brunns kyrka exteriört
Foto: Christer Andersson

Begravning i kyrkan

Så länge kristendomen har funnits i Sverige har man samlats till gudstjänst ganska snart efter dödsfallet.

Kyrkans erfarenhet är att man behöver en begravningsgudstjänst för att

  • Överlämna den som dött till Gud. 
    Höjdpunkten i begravningsgudstjänsten (”Av jord har du kommit, jord skall du åter bli, Jesus Kristus vår Frälsare skall uppväcka dig på den yttersta dagen”) handlar just om det. Inför döden är vi ganska små. Att då få lämna den människa som just lämnat oss i Guds händer är stort.
  • Samlas till ett öppet möte där de som kan och vill får vara med.
    Begravningsgudstjänsten firas alltid i kyrkans rum, som alltid är öppet för alla. Även i ett sammanhang där människor blivit osams längs med vägen är det offentliga avskedet viktigt.
  • Samlas till begravningsgudstjänstens fasta ordning som har samma innehåll oavsett vem som är död.
    Det är en skön trygghet att få gå in i en beprövad ordning som i stort följer samma mönster över hela jorden, oavsett social status eller historia. Begravningsgudstjänsten binder samman oss med alla dem som gått före.

Efter dödsfallet kan de anhöriga ta kontakt med församlingen för att bestämma tid för begravningsgudstjänsten. Oftast sker detta genom en begravningsbyrå. I första kontakten kan man också bestämma tid för tacksägelse, den söndagsgudstjänst då den dödes namn läses upp. Församlingen ber och tänder ljus för den som dött och för de anhöriga. Dagen efter det att ett dödsfall i Ulricehamns pastorat kommit församlingsexpeditionen till kännedom kan en själaringning ske om dödsboet önskar. Vid en själarningning rings det några minuter i kyrkklockorna i önskad kyrka till minne av den avlidne. Alla är välkomna till kyrkan i samband med en själaringning, sitta ner en stund för eftertanke, tända ljus och minnas den avlidne. För tider se faktarutan om själaringning.

I god tid före begravningen träffar de anhöriga prästen som ska leda gudstjänsten. Här kan man, utifrån den fasta ordningen, bestämma de sånger och psalmer som ska sjungas. Samtalet om den döde ligger också till grund för griftetalet, det tal prästen håller alldeles i inledningen av gudstjänsten. Talet är inte ett minnestal över den döde. Det kan de anhöriga klara mycket bättre.  Griftetalet ska utifrån situationen i sorgen påminna oss som lever kvar om Guds nåd, Kristi uppståndelse och hoppet om det eviga livet.

Givetvis kan man fira begravningsgudstjänsten i vilken kyrka som helst. Ett råd brukar vara att gudstjänsten ska firas i den kyrka som den döde kände sig hemma i. Kanske i den kyrka där barn och barnbarn döpts tidigare. Kanske där man firade första advent sist, eller gick till gudstjänsten varje söndag. Eller kanske är det kyrkan man gifte sig i som den döde uppfattar som "sin" kyrka. Kyrkans storlek är av underordnad betydelse. Även om begravningsgudstjänsten samlar färre än tio personer är ingen kyrka för stor och ödslig. Förväntar man sig fler än hundra deltagare vid gudstjänsten bör man dock undvika Vists kyrka. Prästen hjälper naturligtvis till med valet av kyrka.

Den som tillhör Svenska kyrkan har genom sin årliga kyrkoavgift betalt för att utan kostnad få en kyrklig begravning med lokal, präst och musiker oavsett i vilken kyrka i landet man vill att gudstjänsten ska firas i. Även processionsbärning ut till graven ingår (om man valt jordbegravning), men många väljer att anhöriga bär kistan till graven. Om man har ytterligare önskemål (till expempel solosång) ingår det inte, men kan ordnas mot extra avgift.