Pilgrimens nyckelord vänder sig till alla oss som längtar efter att leva ett annat slags liv i en tid som ofta präglas av stress, konsumtion, bild- och ljudbrus, oro, yta.
Dessa nyckelord som fanns in slutliga form i slutet av 1990- talet, är flitigt använda idag. Samtidigt är de lika aktuella för den som av olika skäl inte ger sig ut med kängor och vandringstav. Det är ord som påminner oss om vad vi människor behöver för att leva ett gott liv.
Läs mer under respektive ord.
”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på
gröna ängar och låter mig vila vid lugna vatten…” (Ps 23:1-2)
Vart vänder jag mig för att hämta inspiration och glädje för att leva det liv jag vill leva? I vilken riktning söker jag min vägledning?
Jag har frihet att välja vem jag vill vara mig. Jag blir lik den jag är tillsammans med, både människor jag väljer att vara med och inre förebilder.
Kanske vet jag inte målet för min livsvandring. Men jag kan ana i vilken riktning jag vill gå.
”Lev enkelt, så att andra helt enkelt kan leva” (Mahatma Gandhi)
Enkelhet handlar om livsstil och den utmanar. Vad behöver jag egentligen för att må bra? Ibland kan det vara bra att granska sig själv hur man lever.
På en pilgrimsvandring under några dagar eller veckor kommer frågan om jag vill jag bära på allt som jag plockat med mig. Kanske kan jag upptäcka att en enkel livsstil underlättar för mig att gå i den riktning jag väljer på min livsvandring. Och det är ju bra om det också bidrar till att andra människor helt enkelt kan leva.
”I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav…” Svenska psalmboken 522:1
Tystnaden kan vara skrämmande. Vi är så vana vid alla ljud att när tystnaden infinner sig kan jag känna mig ensam. En rädsla för de tankar och känslor kan komma över mig som jag inte annars märker i min vardag.
Men tystnaden kan ge mig vila. När jag väl vant mig vid tystnaden kan jag upptäcka att det inte är alldeles tyst. Det pågår ett inre samtal i mig, med mig själv, med Gud.
Tystnaden kan hjälpa mig att finna och hålla fast vid min riktning i min livsvandring.
”Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad ska vi äta? Vad ska vi dricka? Vad ska vi ta på oss?
Er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen.” Matt 6:31-34
Gud vill dela sitt liv med mig. Bekymmerslöshet handlar kanske ytterst om förmågan att överlåta sitt liv till Gud. Gud som vill mig väl och vill dela mina bördor så att de inte blir oöverkomliga och alltför tunga.
”Han ger mig ny kraft, han leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.” (Ps 23:3)
Människan behöver inte bara tid för att arbeta utan även tid för att bara vara, växa och mogna.
Kroppen behöver tid för vila och återhämtning. Själen behöver tid så att tankar får tänkas till slut och känslor få det utrymme de behöver för att förstås. Var och en måste få ta sin tid för att finna sin egen livsrytm och leva i den.
”Mitt hjärta är oroligt till dess det finner ro – i dig” (Augustinus)
Vi människor är kropp, själ och ande i en helhet. Vi är andliga varelser som behöver söka andliga källor som ger oss inspiration, glädje och ljus.
Vi kan ge oss ut på vandring. Själva målet påminner mig om att jag har en riktning. Och om jag ger min andliga sida tid blir jag helare, får kraft och hjälp att gå i kärlekens inriktning på min livsvandring.
I kyrkan hjälper vi varandra att vända oss i kärlekens riktning, mot Gud, mot Kristus. En riktning mot ljuset.
”Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå. Alla människors möten borde vara så.”
Hjalmar Gullberg ger ord åt många människors erfarenhet av hur möten med andra borde och kunde vara. För ett verkligt möte krävs en förmåga att både berätta om sitt liv och lyssna in andras berättelser. Oftast är det ett privilegium att få byta ord med varandra. Utan möten med andra växer ingen. Utan delande mognar ingen.
Birgittas bön är också viktig för vandraren.
Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den.