Patos - Pias väg till ett hållbart liv

– Jag kan inte tänka mig något roligare än att vara med och driva hållbar
utveckling i min egen stad, säger hon.
För några år sedan bestämde hon sig också definitivt för att ställa om till ett mer hållbart liv även för sig själv. Cancerbeskedet blev avgörande faktorn.

Visst har hon då och då funderat på om det är dags att göra något annat. Kanske ska kommunens eget energibolag ha en annan ledare nu? Och kanske hon själv borde söka sig andra utmaningar? Men hon kommer fram till samma svar varje
gång. Hon trivs och hon har mer att ge - och i år firar hon tioårsjubileum i vd-rollen på Trollhättan Energi.
– Idag är jag dessutom tryggare i min ledarroll än jag var för tio år sedan. Du blir mer erfaren och du lär dig att du faktiskt inte behöver vara med och styra allt, konstaterar hon när vi träffas i ett av konferensrummen på Trollhättan Energis ”huvudkontor” på Förrådsgatan.

Om det nu går att prata om huvudkontor i ett bolag som har drygt 200 medarbetare vid värmeverk på Stallbacka och Lextorp, en återvinningscentral på Håjum, ett avloppsreningsverk i ett gigantiskt bergrum på Arvidstorp och ett vattenverk vid Göta älv nära Överby. Och då har vi inte ännu nämnt att allt hushållsavfall samlas in dagligen och att el och fibernätverk drivs och övervakas.
– När jag började 2013 så var vi ungefär hundra kollegor totalt, men i takt med att vi utvecklat befintliga och nya verksamhetsområden och samtidigt tagit över återvinningsverksamheten från kommunens förvaltning, så har vi växt. Idag ansvarar vi för en väldigt bred verksamhet där hållbar utveckling är den  gemensamma nämnaren, konstaterar Pia.

Pia föredrar begreppet kollegor, i stället för anställda eller medarbetare. Och hon vill, trots att hon är den som har bolagsstyrelsens uppdrag att hålla i taktpinnen, själv också känna sig som en kollega och vara en del av gänget.
– Idag tycker jag att jag fullt ut vågar vara både Pia och vd i en och samma person. Tidigare har jag nog trott eller känt att jag måste vara på ett visst sätt i vd-rollen och kanske inte vågat vara fullt ut mig själv. Men det är något som  kommit med åren.

Hon har alltid jobbat mycket. För mycket, enligt sönerna Ludwig, 28, och Albin, 23.
– När det gäller jobb så säger de till både mig och min man Kjell att "Vi ska aldrig bli som ni". Det är rätt skönt att höra och det känns som att den yngre generationen har en större insikt i att jobbet är inte allt, säger Pia.

Maken Kjell, som har rötterna i Trollhättan, har jobbat med ekonomi inom Volvo i många år. 
– Och definitivt jobbat under tuffa förutsättningar. Eftersom det är en global koncern har han tvingats jobba när kollegorna på andra sidan jorden varit vakna, berättar Pia.

Paret träffades 1993 på en nyårsfest i Göteborg. Pia medger utan omsvep att hon flängt för mycket, stressat, ätit fel och glömt att ta hand om sig själv.
– Jag fick en tankeställare när jag fick frågan om jag ville spela padel med några tjejkompisar. Jag tackade nej eftersom jag insåg att min fysik inte skulle klara det, trots att jag egentligen ville. Där någonstans började processen i mig att jag i alla
fall måste skaffa mig förutsättningarna att kunna tacka ja. Jag ska inte behöva  tacka nej för att jag inte kan, utan i så fall för att jag inte vill.