Lyssna

PATOS - Livet med ett leende

För de flesta Trollhättebor är han känd som fiskhandlar'n, i Strömslund. Men Stefan Sjöqvist är också motorcykelentusiasten som samlar in pengar till barnavdelningarna på Näl, bryr sig om de äldre och öppnar upp sitt hem för vänner som behöver lätta sitt hjärta. Trots många motgångar i livet har han kvar sin energi.

HAN FÖDDES 1953 på Maria Alberts sjukhus och växte upp på Kungsgatan 62 samt på Hjortmossen med mamma, pappa och två bröder. Trots att han idag är väldigt förtjust i sitt bostadsområde Strömslund trivdes han bra inne i stan och har många glada minnen därifrån.
– Vaktmästaren var en dam som hette Elsa Johansson. De kallade henne för Väv-Elsa. Hon satt i ett litet hus intill portingången till gården och vävde och reparerade mattor hela dagarna. Ibland fick jag hjälpa henne med att bära ner mattor till kanalen för där la hon sig sen på en flotte och tvättade mattorna med såpa.
– Och så fick jag en liten peng till godis. Det var en god uppväxt, minns Stefan.

PAPPAN JOBBADE PÅ Nohab som resemontör och var därför utomlands i långa perioder. Stefan minns när han kom hem efter att ha varit borta länge i Panama och byggt bananplantage.
– Han kom gående uppför gatan med en stor bananklase på axeln. Och jag hade ju inte sett pappa på jättelänge så jag var lite blyg. Jag kan inte ha varit mer än fem år gammal men det är ett starkt minne jag har.

STEFAN SJÖQVIST ÄR kanske mer känd som ”fiskhandlaren i Strömslund”. Och kanske har han sin första fru Marita att tacka för båda delarna av sitt smeknamn. Det var nämligen genom hennes kontakter som de fick sin första gemensamma lägenhet i Strömslund, och Stefan blev erbjuden jobb som fiskhandlare.
– Sven-Olof Petterson drev Pettersons fisk och frågade om jag inte kunde tänka mig att börja jobba ihop med honom. Och jag var ju nyfiken på allting och tänkte att, ja varför inte? Jag som inte ens åt fisk. Men vadå? Hela livet är ju utmaningar, menar Stefan.

DET NYA JOBBET som fiskhandlare var slitigt men Stefan trivdes väldigt bra. Det var en stor skillnad från jobbet inom industrin där han hade känt sig instängd. Nu fick han vara ute i friska luften och bäst av allt, träffa många människor.
– Det blev att man umgicks mycket ute på fiskmarknaderna. Det var goa gubbar och en väldigt lättsam stämning, berättar Stefan.

FISKHANDELN VÄXTE OCH Stefan, Sven-Olof och deras kollegor köpte mer och mer fisk på marknader i Göteborg, Smögen och Strömstad. Han var ofta hemma först vid tio, elva om kvällarna. Men eftersom jobbet var så roligt märkte han inte att det blev lite för mycket. Marita och Stefan hade gift sig och skaffat två söner men Stefans sena timmar gjorde att Marita fick dra ett allt större lass hemma och efter fjorton år tillsammans ville hon skiljas.
– Det tog lite styggt för jag tyckte väldigt mycket om henne.

MEN LIVET GICK vidare och både Stefan och Marita hittade nya partners. 1989 köpte Stefan fiskfirman av Sven-Olof och bildade Fiskman AB. Samma år går hans exfru Marita bort i  en bilolycka. Stefan blir då ensamstående med två små barn och står som nybliven ägare till en fiskfirma.
– Då blev det lite kaos. Barnen behövde mig men jag kunde ju inte bara sluta  jobba, förklarar han.

FÖR ATT HA råd att ha kvar huset som barnen nu hade ärvt av sin mamma erbjöd sig Stefans nya partner Annika att flytta in. Hon och Stefan köpte huset från barnen så att de kunde bo kvar och börja ett liv där tillsammans.
– Åren gick och det var jobbigt för barnen men vi kämpade oss igenom. Jag jobbade mycket för att få firman att gå runt samtidigt som barnen var väldigt ledsna. Jag kände att det började tära på mig, berättar Stefan.

FISKMAN AB HÖLL fortfarande till i det lilla tegelhuset på Torsredsvägen. Men när ägaren till fastigheten beslutade sig för att sälja uppstod ett problem till för Stefan. Tänk om personen som köpte den inte ville fortsätta hyra ut lokalen?
– Då hade jag ont i magen över det. Men på inrådan av min son undersökte jag om jag skulle ha råd att köpa fastigheten, och det hade jag. Sagt och gjort, Stefan köpte fastigheten med fiskaffären, hyrde ut själva boningshuset till en hyresgäst och kunde fortsätta driva fiskfirman från det lilla tegelhuset på gården.

MEN 2003, EFTER nästan 30 år som fiskhandlare, tog det tvärstopp. Alla år med jobbstress, ekonomisk oro, ensamt ansvar över barnen och en obearbetad sorg från Maritas bortgång hade tagit ut sin rätt och Stefan gick in i väggen.
– Jag kollapsade fullständigt. Jag visste inte vad som var vänster eller höger och jag tappade hörseln. Sen började jag få hjärtflimmer. Än idag får de ingen ordning på det, trots en rad olika åtgärder. Stefan blev sjukskriven för depression och kraftigt hjärtflimmer och fick stänga ner firman. Sjukskrivningen blev långvarig och efter att ha blivit utförsäkrad och stridit mot försäkringskassan i många år fick han till slut rätt till sjukersättning, också kallad sjukpension.
– Men jag ville inte ge upp att arbeta helt och jag hittade också mitt eget jobb. Jag ingick i stadsvårdsteamet och ägnade två timmar om dagen inom ägnade åt att plocka skräp och hålla ordning i Strömslund, berättar han.

STEFAN SOM I år fyller 67 år har numera gått i pension även från stadsvårdsteamet och koncentrerar sig på sin hälsa. Förutom hjärtproblemen har han sedan några år tillbaka också cancer. Trots alla motgångar håller han humöret uppe och delar gärna med sig av sin positiva syn på livet.
– När jag var nere på strålning i Göteborg brukade jag säga till de andra patienterna ”vilken strålande dag vi har”. Det skrattade de gott åt. Det gäller att ha självdistans och kunna skoja lite, menar Stefan.

ETT AV STEFANS stora intressen är motorcykeln. Så fort han kan och vädret tillåter
åker han ut med sin Harley Davidson. Turerna går gärna uppåt Dalsland och kan nästan fungera som terapi. I samband med att han skaffade sin första motorcykel i slutet av 90-talet drog han även igång Kråkestans MC-klubb, med intentionen att det skulle vara en mindre klubb som kunde träffas i en klubblokal ovanför elbutiken.
– Vi skulle vara 15 stycken från början, men vet du hur många vi blev, frågar Stefan. 260 medlemmar! Och det blev faktiskt väldigt bra för då började vi samla in pengar genom de korteger vi körde genom stan.
De insamlade pengarna har varje år gått till barnavdelningarna på Näl. Under de senaste åren när Stefan inte längre har varit lika aktiv i MC-klubben samlar han
istället in pengarna under Kraftprovet.
– Det är ju många åskådare som samlas framför mitt hus. Då står jag där med bössan och tjoar och tjimmar lite.

STEFANS FILOSOFI ÄR att goda gärningar får ringar på vattnet och han tycker om att finnas där för andra. I och med sjukskrivningen fanns det helt plötsligt mycket tid för umgänge. Stefans hem blev en naturlig knutpunkt för andra i liknande situationer.
– Det kom förbi många personer som kanske också var sjuka eller hade andra bekymmer. Jag bjöd på kaffe och så kunde de lätta sina hjärtan. Det blev som en liten kaffestuga och som mest var vi nog tio gubbar som satt runt bordet här hemma, berättar Stefan.

HAN VURMAR OCKSÅ för de äldre i samhället och ringer och skickar kort regelbundet till äldre vänner.
– Det kan bli ensamt när man är gammal och när jag ringer eller skickar kort så blir
de så glada och hör av sig till mig och tackar mig. Och då får jag ju tillbaka den positivitet jag skickar ut, förklarar Stefan och fortsätter.
– Kärlek är ju bättre än elände. Kan man få mer kärlek i samhället så vore det bara ett plus. Vi behöver inte tråkigheter hela tiden. Jag säger ofta ”go och gla ska människan va”. Att vara arg och eländig tar mycket energi.