Konstverk på Håjums kyrkogård
Foto: Erik Torstensson

Patos - En levande utställning

Utställningen med minnesmärken skapade av konsthanverkstudenterna vid Campus Steneby i Dals Långed fortsätter att växa på Håjums begravningsplats. Minnenas stig kantas nu av ett 50-tal konstverk.

– Att titta på dem väcker många tankar om livet och döden. Det är intressant och fint att gå här, säger kyrkogårdsarbetare Maria Karlsson, som sett utställningen växa. Nu ska den också bli mer publik.

Pia Dosé & Maria Karlsson Foto: Erik Torstensson

Maria minns när de första minnesmärkena kom på plats i början av 2014. Det spännande samarbetet mellan Campus Steneby och kyrkogårdsförvaltningen i Trollhättan har fortsatt sedan dess och varje år är det en ny kull med 7–8 studenter som under sju veckor får ta fram en idé, skapa en form och hitta ett sätt att skapa ett minnesmärke som sedan blir publikt på Håjum.
– Det är en spännande och uppskattad del av utbildningen som studenterna tar på stort allvar. Vi gör detta under vårterminen det första året. Förutom de rent tekniska och konstnärliga delarna i uppdraget, så väcker det förstås många tankar och resonemang kring livet som blir en naturlig del av processen när varje student presenterar sitt verk för sina kurskamrater, berättar Lina Söderberg, universitetsadjunkt i metallgestaltning vid
HDK-Valands enhet för design och konsthantverk.

NÄR PATOS BESÖKTE skolan och mötte studenter och den nu pensionerade  initiativtagaren till projektet, Jan Hilmersson, för ett antal år sedan fick vi en inblick i hur verken växer fram. Nu har den lite annorlunda och ständigt levande utställningen i Trollhättan växt rejält.

Scanna QR-koden för att läsa mer om konstverken

– Minnenas stig lever kanske en lite undanskymd tillvaro bakom kapellet och krematoriet, men är väl värt ett besök, säger biträdande kyrkogårdschefen Pia Dosé, som själv är  mycket intresserad av olika konsthantverk. Hon och Maria Karlsson konstaterar att verken
ger plats för nya tankar och också det faktum att det går att skapa gravstenar som inte är just stenar.
– Det kommer ju en del nya material på våra begravningsplatser, även om minnesmärken fortfarande är ganska traditionella. Samtidigt finns det direktiv och "detaljplaner" för varje gravkvarter som bland annat anger storlek och estetisk inriktning för minnesmärkena. Det handlar om att värna den kulturhistoriska miljön på begravningsplatserna utifrån kulturmiljölagen. De nya gravstenarna ska helt enkelt smälta in, förklarar Pia.

MARIA KARLSSON, SOM också är gravvisare, tycker det är roligt att det kommer nya influenser både när det gäller material och utformning.
– Men samtidigt måste de finnas en viss enhetlighet. I enskilda fall händer det att gravrättsinnehavaren vill ha ett minnesmärke som vi kanske inte tycker passar riktigt. Då finns möjligheten att vända sig till länsstyrelsen för en prövning. Men redan från början är det viktigt att ha en dialog med gravrättsinnehavaren om de riktlinjer som finns och att dessutom hitta en placering som känns bra, påpekar Maria.

Allt handlar inte heller om utseendet.
– Det handlar också om säkerheten, både för personalen och gravbesökarna. Ett minnesmärke måste kunna monteras och förankras ordentligt. Utformningen och materialet ska dessutom göra det möjligt för oss att sköta gravplatsen utan att skada minnesmärket, påpekar Pia.

Det är också förutsättningen när Stenebystudenterna skrider till verket. Och som en del i kursen får de fundera över lämpliga materialval och också göra ett studiebesök på Håjums begravningsplats.
– Då får vi samtidigt en inblick i vilka olika gravskick som finns och vad som är viktigt att tänka på för att skapa ett publikt minnesmärke som ska kunna stå på plats länge, säger Lina Söderberg, som själv är tidigare Stenebyelev och vid sidan av jobbet också är en etablerad metallkonstnär.
– Jag flyttade från Vallentuna till Dalsland 2008 för att plugga på Steneby och det känns väldigt roligt att nu få jobba här som lärare, säger hon.

I ANSLUTNING TILL besöket och den lilla konstvandringen mellan de nu drygt 50 minnesmärkena kan du läsa mer om varje verk och konstnär, som kan komma från alla världens hörn.
– Vi har skapat en hemsida där alla verken finns med och där varje konstnär berättar mer om sina tankar bakom resultatet. En del gör ett minnesmärke till redan avlidna, andra gör sitt eget och en del är mer generella med perspektiv på livet. Det är väldigt spännande att följa och en skylt med en QR-kod som leder till hemsidan med alla presentationer är på gång att tas fram och sättas upp på Håjum, berättar Lina.

För eleverna är tiden alltid en utmaning. 
– Att skapa ett minnesmärke från idé till färdigt resultat på bara sju veckor är tufft, men det är också en bra del av utbildningen eftersom du som konstnär ibland jobbar med beställningsuppdrag där tiden är begränsad, påpekar Lina Söderberg.

Campus Steneby har bidragit till fler utsmyckningar på Håjums begravningsplats genom åren. 
– Bland annat har ljusbärarna vid vår askgravplats skapats av elever vid Steneby, berättar Pia Dosé.

Ett kreativt centrum för konst, design och hantverk

Steneby i Dals Långed i Dalsland har förenat händer och material i snart hundra år och är i dag ett kreativt centrum för utbildningar inom konst, design och hantverk.
Utbildningarna är till stor del formade kring de fullt utrustade verkstäderna, som är Stenebys hjärta och som ger studenterna mycket bra förutsättningar att arbeta i trä, metall och textil.

Stenebyskolan består av två utbildningsgrenar:
Högskoleförberedande Konst- och kulturutbildning och Yrkeshögskoleutbildningar. Stiftelsen Stenebyskolan bedrivs med stöd av Västra Götalandsregionen, Bengtsfors kommun samt Myndigheten för yrkeshögskolan.

Utbildningen i metallgestaltning, där studenterna inom Håjumprojektet går, tillhör tillhör HDK-Valand och är knutet till Göteborgs universitet som Campus Steneby.
Länk till utställningen