Patos - Hon kör för Sverige, fler guld, och nya rekord

Siktet är inställt på att tävla i Paralympics i Paris 2024. Men den målmedvetna träningen är också ett sätt för racerunnern Marika Vaihinger att få kontroll över sin kropp. – Det är hela tiden en balansgång hur hårt jag kan köra, säger den nyblivna världsmästaren, som tidigare i år också prisades på Trollhättans Idrottsgala.

Hon har tränat kontinuerligt sedan 14-årsåldern och förutom racerunning spelar hon även kälkhockey under vintersäsongen. För att bli explosivt snabb med sin racerunner, en trehjulig cykel utan pedaler, gäller det att ha snabba muskler. Det har hon lyckats med. 2017 satte hon världsrekord på 200 meter och i somras slog hon världsrekordet även på 400 meter. I augusti representerade hon Sverige i både VM i Barcelona och EM i Berlin och tog nya ädla medaljer.

HON TÄVLAR I R1-klassen, en av tre tävlingsklasser för CP-skadade som inte har kraften eller balansen att bokstavligt talat stå på egna ben. Det finns också en fjärde klass för tävlande med exempelvis MS, autism, parkinson eller andra diagnoser som medför en funktionsnedsättning. Racerunnerns sits och magplatta gör att Marika och hennes medtävlare kan använda benen för att ta sig framåt. Det är en smart konstruerad form av sparkcykel, där hastigheterna snabbt drivs upp.

– Jag upptäckte racerunning på en tävling i Alingsås 2011 och blev sugen på att testa. Det var svårt första gångerna, men all träning både med racerunnern och i gymmet har gjort mig mycket starkare och gör att jag också klarar av saker som jag inte gjort tidigare. Som att kunna sitta på en vanlig stol, säger Marika, som i sin vardag är rullstolsburen.

HON KONSTATERAR ATT alla mår bra och blir starkare av träning.
– Racerunning passar mig och min kropp. Och just att jag ser en utveckling rent fysiskt och gör bättre och bättre resultat, är självklart inspirerande på många sätt.
Det stora målet på sikt är Paralympics 2024 i OS-staden Paris.
– Då är tanken att racerunning ska vara med på Paralympics-programmet så dit vill jag sikta. Fram till dess är det fokus på träning som gäller, säger Marika, som tillsvidare därför har lagt planerna på att bilda familj på is.
Funktionsnedsättningen till följd av sin CP-skada har hon aldrig låtit bli ett hinder. Oavsett om det gäller vilka övningar hon kör på gymmet eller vilka vägval hon gör i det övriga livet. Hennes driv har genom åren också gjort henne till en uppskattad
föreläsare under rubriken som bär samma titel som hennes tatuering på höger underarm; «Legitimerad CP».

EFTER ATT SJÄLV utforskat sina möjligheter i gymmet är hon idag personlig coach i just gymträning på Arena Älvhögsborg. Där hjälper hon funktionsnedsatta att utforma styrketräning utifrån var och ens förutsättningar.
– Jag jobbar halvtid med det och har fått väldigt positiv respons från dem jag träffat. Genom mina egna erfarenheter kan jag ge tips och råd på ett annat sätt än en instruktör som inte är funktionedsatt. Viljan betyder mycket och ibland måste jag hjälpa mina kunder att hitta den, säger Marika.

ATT JOBBA MED hälsa och fysisk träning ser hon som ett framtidsyrke. På gymnasiet var det dock mediaprogrammet som gällde. Tidigare har hon jobbat
som kulturassistent på N3 i Trollhättan och bland annat dokumenterat musikevenemang. Hennes mediakunskaper är något hon också kan ha konkret nytta av i jakten på sponsorer.
– Det kostar en del med resor och boende i samband med tävlingar, eftersom vi betalar allt själva, berättar hon, när vi träffas i Arena Älvhögsborg dagarna före midsommar.

HELGEN INNAN HAR hon tillbringat med tävlingar i Söderhamn och Karlskoga. Framför henne ligger två månader med finslipning av formen inför VM och EM.
– Jag behöver få upp min explosivitet i starten. Det är särskilt viktigt på 100 meter, påpekar hon.

TVÅ GÅNGER, 2015 och 2017, har hon fått ta emot Årets Parasportpris vid Trollhättans Idrottsgala. Senast just för sin hängivna satsning på racerunning, som fortfarande är en ganska ung gren. VM-guldet och världsrekordet 1.03,87 på 200 meter i Köpenhamn 2017 följdes upp med ett silver på både 100 meter och 400 meter i samma tävling. Vid SM slog Marika till med guld på 200 meter och silver på 100 meter. Hängivenheten är nära besläktat med hennes envishet.

– Om jag går inför något så gör jag det hundra procent, säger Marika, som på flera sätt växt till en förebild för andra funktionsnedsatta och för sin omgivning över huvud taget.
– Det är klart att det är roligt att bli uppmärksammad för det man gör och jag vill visa att jag kan göra mycket av det som gående personer kan.
Det är hela tiden en avvägning hur hårt hon belastar sin kropp med träning och tävling. På samma sätt som träningen hjälper henne att hantera vardagen genom ökad styrka och mindre spasmer, så är det lätt att det blir överbelastning.
– Jag har bra och dåliga dagar. Blir det för mycket känns benen väldigt tunga och jag får mycket spänningar i kroppen. Bra dagar är känslan helt annorlunda. Då
känner jag mig mjuk, förklarar Marika, som har nära till skrattet. Men alla dagar är förstås inte på topp.
– Det är ju så för alla att det går upp och ner. Men för mig är det nog lite mer tydligt när det är jobbigt, säger hon.
Under sommarhalvåret lägger hon så mycket träning det går på Edsborgs löparbanor. Under vinterhalvåret är det A-hallen i Arena Älvhögsborg som gäller, utöver gymmet.
– I och med att jag bor så nära och arbetar här så är förutsättningarna väldigt bra.

MARIKA TYCKER ATT förutsättningarna för funktionsnedsatta sakta men säkert blir bättre. Hon har själv aldrig känt sig utsatt och hon hämtar mycket av sin energi från sina vänner. Med hjälp av sina assistenter formar hon en vardag där idrotten länge haft en central roll. Under grundskoletiden blev det däremot inte så mycket sport.
– Det var inte ofta jag var med på idrottslektionerna. Lärarna hade sin form och jag hann inte riktigt med. CP-skadan är ett segt funktionshinder. Allting tar helt enkelt längre tid. Men jag hoppas och tror att det ser annorlunda ut inom skolidrotten idag och att man är bättre på att tänka utanför boxen så att även funktionedsatta ges rätt möjligheter att vara med. Träningsprogrammet för Marikas racerunning utformas i samarbete med Danmarks landslagscoach Leif
Nielsen.

HON TÄVLAR FÖR RBU Västerås, som 2010 var första klubben i Sverige som tog upp racerunning som friidrottsgren. Idag är det den snabbast växande parafriidrotten i Sverige.
– Senare i höst har jag beslutat mig för att börja träna och tävla för Trollhättans
Friidrottsklubb istället. Det känns lite nervöst eftersom jag ska träna tillsammans med icke funktionsnedsatta, men det ska samtidigt bli en rolig utmaning. Över huvud taget har racerunning gjort att jag får träffa väldigt många trevliga människor. ♥

Namn: Marika Vaihinger
Född: I Brålanda 27 augusti 1988
Bor: Lägenhet i centrala Trollhättan
Smeknamn: Mican
Familj: Mamma, pappa och en storasyster
Gör: Gyminstruktör på Arena Älvhögsborg, tävlar i Racerunning
Meriter: Världsmästare, svensk mästare och världsrekord
Sportsligt mål: Att representera Sverige i Paralympics 2024, då Racerunning väntas göra debut som olympisk gren

Racerunning körs med en trehjulig cykel, där löparen sitter på en sadel och har ett magstöd i en höjd som gör attman får ett passande avstånd ner till löparbanan. Den första racerunnern konstruerades i Danmark 1991 och gör det möjligt för personer med nedsatt benfunktion att tävla i löpning.
I princip alla med någon rörelseförmåga i benen kan lära sig racerunning.
Tävlingssträckorna är 100, 200, 400, 1500 och 5000 meter, men man kan även
anpassa och har ännu kortare sprintsträckor.

Läs mer på racerunning.org