Lindarna som växer här är hamlade, vilket gör att det hela tiden bildas nya vattenskott från knogarna. Hamling innebär en tuff beskärning vart tredje till femte år, då man tar bort en stor del av bladverket. I vanliga fall beskärs bara 20% åt gången. Hamlingsmetoden lämnar bara kvar några små grenar runt kronan, då trädet behöver löv som drar upp vatten och näring till de nya knopparna. Alla träd lämpar sig dock inte för hamling. De vanligaste träden man hamlar är ask, lind och alm.
Ursprungligen gjordes hamling för husbehov, för att producera mat till boskap, grenar till ved och material för att tillverka korgar. Metoden används fortfarande emellanåt i parker och städer för prydnadsformade träd, och för att bibehålla träden i önskad storlek.
De lindar som ni ser här hade fått växa fritt och inte hamlats på många år, men har nu återställts till sin ursprungliga hamlade form. Har man en gång börjat att hamla ett träd behöver man fortsätta med det, då knogarna annars riskerar att spricka när vattenskotten blivit för stora. Regelbunden hamling gör att trädet växer långsammare, och det bildas djupa sprickor i barken. Vissa arter av mossor och lavar gillar att växa längst in i sprickorna, medan andra föredrar det soligare och torrare läget längst ut på barken. Många mossor föredrar den lite fuktigare nordsidan medan lavar ofta trivs på den torrare sydsidan. Detta gör att hamling är till stor nytta för den biologiska mångfalden.