Tvåtusen år har gått. Tjugo sekler. Kanske 80 generationer eller mer. Ändå präglar händelserna i Jerusalem, just den där påsken för tvåtusen år sedan, en hel värld.
Påsken är kyrkans absolut viktigaste högtid. Men påsken är äldre än Jesus. Vad är påsk? Vad betyder påsk? Vad blir påsk för dig? Här kan du lära dig allt om denna märkliga, mystiska och fantastiska tid.
Pesach
Firandet av påsken går tillbaka till den judiska högtiden pesach, det osyrade brödets högtid. Hebreiskans pesach betyder gå förbi och syftar på natten då Herren gick genom Egypten för att dräpa allt förstfött i landet, både människor och boskap. Men israeliternas hus gick han inte in i, de gick han förbi (2 Mos. 12:23). De hade nämligen markerat tvärbjälken och de båda dörrposterna på sina hus med blod från slaktade lamm för att visa Herren att här bodde det israeliter, som skulle skonas undan denna farsot, så som Herren hade lovat dem genom Mose.
Jesu död och uppståndelse inträffade under tiden för firandet av pesach i Jerusalem. Påsken är kyrkans viktigaste högtid och påskkretsen är kyrkoårets andra stora period (efter advent). Påskkretsen inleds med söndagen Septuagesima redan sjuttio dagar före påskdagen.
Septuagesima
Påskkretsen inleds med söndagen Septuagesima redan sjuttio dagar före påskdagen. Septuagesima är latin för "den sjuttionde" och betecknar första söndagen i förfastan och syftar på den sjuttionde dagen före påsk. Med septuagesima påbörjas den föreskrivna fyrtio dagar långa fastan. Om man gör en sträng tolkning av reglerna för fastan skall den pågå i fyrtio dagar före påsk, men utan att man räknar de fastefria veckodagarna: torsdag, lördag och söndag.
Askonsdagen
Askonsdagen inträffar enligt kyrkokalendern 46 dagar före påsk (40 vanliga dagar som man fastar och sex söndagar då man inte fastar) och inleder den egentliga fastetiden. Askonsdagen har fått sitt namn efter sedvänjan att strö aska på de botgörare som denna dag jagades ut ur kyrkan. Efter absolution fick de åter komma in i kyrkan på skärtorsdagen.
Under kvällens askonsdagsmässa är det vanligt att prästen tecknar ett kors med aska på gudstjänstdeltagarnas pannor för att påminna om människans dödlighet. I folklig tradition kallar man ibland felaktigt onsdagen före skärtorsdagen för askonsdagen.
Fastan
Att fasta före påsk ses inom kyrkan som en förberedelse genom en tid av försakelse. I över sex veckor påminns vi om att vi en dag måste lämna allt vi har omkring oss, men livet behåller vi genom anden! Askonsdagen och långfredagen är de strängaste fastedagarna.
Jesu intåg i Jerusalem, palmsöndagen
Söndagen före påsk är palmsöndagen, som inleder stilla veckan. Palmsöndagen vittnar om Jesu intåg i Jerusalem, då folket hälsade honom med palmkvistar i händerna.
Påskfriden inleds, dymmelonsdagen
För att markera att man är i stilla veckan och att långfredagen närmar sig ville man förr dämpa klangen på kyrkklockorna. På onsdagen före påsk bytte man därför ut metallkläpparna i kyrkklockorna med trästavar, så kallade dymblar. Därav namnet dymmelonsdag. Genom en missuppfattning kallas dymmelonsdagen i folklig tradition ofta för askonsdagen (se ovan).
Jesu sista måltid med lärjungarna, skärtorsdagen
Under sin sista måltid, som var en judisk påskmåltid, med lärjungarna instiftar Jesus nattvarden med orden: ”Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ’Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig’. Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: ’Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er’. (Luk )
Genom dessa ord och handlingar har den kristna traditionen allt sedan dess förstått att offren av Jesu kropp och blod var ett tydligt tecken på det offer som kulminerade på korset.
Jesu död, långfredagen
För en kristen är Jesu död på korset en av de absolut viktigaste händelserna i världshistorien. Genom hans död får vi en försonad relation med Gud. Han beskrivs som ”Guds lamm som tar bort världens synd” (). ”I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser” (Ef ).
Jesus är inte en människa som blivit Gud – Jesus är Gud som kommit till oss som människa! Hans lidande är Guds lidande. Jesu blod är Guds blod. I Jesu död är det inte vi människor som offrar någon av oss för Gud, det är Gud som offrar sig för oss. Jesu död blir därför en verklig mötesplats mellan Gud och människa.
Jesu uppståndelse, påsknatten och påskdagen
Jesus uppstod på påskdagens morgon för cirka 2 000 år sedan. Tack vare att han uppstod kan han leva i oss och genom oss. "Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv" (1 Kor )Genom sin död och uppståndelse visade Jesus att livet är starkare än döden. Det är detta vi firar i Påsken!
Efter sin uppståndelse visade Jesus sig för ett ganska stort antal människor innan han till sist upptogs i himmelen, vilket vi firar med Kristi Himmelsfärd. Tio dagar senare, vid pingst, samlades lärjungarna åter för att få ta emot den heliga anden, som Jesus lovat att ge dem, inte på grund av deras gärningar utan på grund av deras tro.
Tiden efter påsk - Påsktiden
Påsktiden är de 50 dagar som följer direkt efter påsken. Denna tid präglas i kyrkan av den oerhörda glädjen över att Jesus lever, att han är uppstånden och är med oss än idag. I påsktiden får vi leva oss in i lärjungarnas tid, vi kan gå vid deras sida och känna både deras oro och glädje.
Påsktiden avslutas med pingstens budskap om att vi genom den helige anden får del av Guds närvaro i våra egna liv, i vår vardag.