Min absoluta favoritberättelse om Påsken är berättelsen om det tomma påskägget. Den finns i Det är aldrig kört – Påsk. Och handlar om en skolklass och en fröken, där det går en pojke som inte är som alla andra. Han är dessutom svårt hjärtsjuk, men det vet de inte om. Fröken är lite bekymrad över honom, hon vet inte om han förstår allt, men när han säger något, är det klokt.
Fröken pratar om varför vi firar påsk, berättar om Jesus och vad som hände med honom under påsken. Sedan ger hon klassen en uppgift, alla barn får med sig ett tomt påskägg, som de skall fylla med saker som hör påsken till.
Dagen efter kommer alla barnen med äggen och de är fyllda av olika saker, blommor, fjädrar, smycken m.m. Till slut är det bara ett ägg kvar, ett tilltufsat ägg och det tillhör den speciella pojken. När hon öppnar ägget är det tomt och hon vet inte riktigt vad hon skall säga.
Hon frågar honom om han förstår vad uppgiften var. – Ja svarar han med klar röst, ägget är tomt eftersom graven är tom och Jesus har uppstått.
Varje gång jag läser denna berättelse, jag gör det för konfirmanderna och även vuxna grupper, så blir jag så berörd. Det är ju precis så här det är, enkelt och samtidigt svårt att förstå.
Kanske denna berättelse är vi behöver just i år. Vi har inte firat påsk i våra kyrkor på flera år pga pandemin. De har ekat tomma och vi har fått göra andra lösningar, både digitala gudstjänster och många vandringar ute kring temat.
Men i år så får vi fira påsk i kyrkorna. Vi får följa med i dramat varje dag i stilla veckan, från sista måltiden med gemenskapen och glädjen som förbytts i rädsla och oro. I kyrkorna firar vi nattvard och dukar av altaret och lägger rosor och törnekrona där i stället.
Natten i Getsemane då en av lärjungarna förråder Jesus och skräcken kommer till dem. Rättegången med Pontus Pilatus som egentligen vill slippa döma Jesus. Korsfästelsen på långfredagen, en dag då vi kan få bli stilla inför korset och döden. Vila i det. Sedan kommer påskdagens jubel, vi dukar upp altaret med ljus och blommor och sjunger; Dina händer är fulla av blommor. Kristus är uppstånden – ja han är sannerligen uppstånden.
Och ännu en gång förundras vi över att ljuset alltid vinner över mörkret, vi går från död till liv. Vi omsluts av förlåtelsen och får bada i nådens hav.
Vi behöver ett tomt ägg i år. Ett ägg som symboliserar uppståndelsen. Att något nytt skall komma in i våra liv, fylla det med glädje.
Och rent praktiskt och fysiskt i år. Så får vi mötas igen, vi människor. Med glädje och utan rädsla och oro. Vi möts ansikte mot ansikte och ler.
Jaana Pollari Lindström
Präst i Svenska kyrkan Tjörn och Stenkyrka församling