Vi kan vänta på något med förväntan och förhoppning. Vi kan också vänta på något med bävan och oro. Advent kan vara ljuset i mörkret men också den tid då ljuset är som mest avlägset. För mig är det en ljus tid även om tillvaron snäpper upp tempot några takter ytterligare och jag lider heller inte under julklappshets och krav på ett tipp topp hem. Advent – tiden då vi möter ankomsten av livets framfart med oss och resultaten av de val vi ofta själva gjort och inte kunnat förutse utgången av. Advent är en tid att fundera på förändringar för nåden är ny varje dag och det finns många av våra livssval som går att förändra i efterhand.
Tidigt när jag var barn fick jag insikten att pengar inte är något självklart och att pengar är svåra att nå. På den tiden fanns fortfarande 5 och 10-öringarna kvar och jag sparade och la på hög för att kunna köpa något litet som jag önskade. Det kunde vara allt från godsaker till husdjuren eller en bok, jag som älskade att läsa. Nästan lika tidigt fick jag insikten att det är bara jag som kan förändra min egen situation i framtiden. Och någonstans i samma veva blev Gud kännbar för mig i en hunds vackra bruna ögon. En fullständigt livsviktig insikt för mig.
Det fattades aldrig mat på bordet när jag var barn, inte heller kläder eller annat av nödvändighet. Det fanns också för utrymme för utflykter, tid för att baka gott bröd och samvaro hemma.
Men trots min i så många bemärkelser rika barndom, så fanns insikten om att det var ont om pengar, i varje fall i delar av familjen och familjen var en konstellation från olika håll. Det oroades ofta för postorderpaket som inte kunde lösas ut och underhållsbidrag som det var långt kvar innan de kom. Till julen förstärktes behovet av slantar men det löste sig alltid och under granen låg långt fler paket än vi egentligen hade behov av. Jag minns julen med glädje!
Jag tyckte inte om skolan som barn, kände ingen tillhörighet eller att jag räknades i någon större bemärkelse, jag upplevde många lektioner som otäcka t ex gymnastiken. Men i åttan började jag se positiva resultat och vissa ämnen blev rent av roliga. Gymnasiet var fantastiskt roligt medan högskolan var ett nödvändigt ont. Att jag läste vidare kan jag tacka en äldre gymnasiekompis för som förklarade det var synd och skam om jag slarvade bort den möjligheten. Jag gjorde ett livsval kan jag se idag. Och jag har inte åkt på en räkmacka på något sätt! Jag valde att flytta hemifrån och fixade egen lägenhet. Det var att klara hyra, mat, kurslitteratur och allt annat på studielånet. Jag försökte jobba på lov och helger. Och det har följt mig genom yrkeslivet, glädjen i att kunna arbeta extra och på så sätt påverka ekonomin.
Och där kommer jag till min livsdevis – att spara fast det nästan inte finns något att spara av och att försöka ta de möjligheter som finns även om det innebär perioder som är extra tuffa. Tar man sig genom de perioderna så blir det oftast ljusare senare.
*(H)järnkoll har en disktrasa med texten ”Ibland suger livet” och det är så sant som det är sagt. Det liksom ingår i livsformen att det är förskräckligt mellan varven. Vi har satt upp det perfekta livet som det optimala, fast jag tänker det finns inte något perfekt liv. Våra liv är här och nu och det skaver ibland och har korta stunder av sinnesfrid som vi får försöka fånga. Och våra val gör skillnad och vi kan bara göra vårt bästa, för vi har inte facit i förväg. Vi har olika utgångslägen, absolut, och i detta är vi en egen tänkande individ. Det är inte enbart dålig uppväxt, chefens okunskap, separationen, arbetslösheten, ohälsan som styr hur vår tillvaro formas, utan våra egna aktiva val gör skillnad.
Vart vill jag då komma med allt detta? Jo, jag tänker att advent kommer med julens ankomst varje år. Har du något du kan förändra för att slippa våndas inför julen eller våndas inför sånt som ska betalas efter nyår? Har du egentligen möjligheten att spara 5 kronor varje vecka för att få en liten buffert på lång sikt, kan du röka några paket cigaretter mindre i veckan för att spara till en buffert, dricka någon läsk färre i veckan, läsa in grundskoleämnen, gymnasieämnen och förändra din arbetssituation på sikt? Skulle du kunna prata med någon för att få hjälp att se dina möjligheter och höra dina egna drömmar - kanske en studievägledare, diakon, präst, kurator, god vän? Skulle du kunna kontakta kommunens budgetrådgivare och gå igenom ekonomin och få stöd att se eventuella lösningar och möjligheter?
Bereder vi väg för oss själva bereder vi också väg för Herren. Ensam är inte stark, vi behöver en kraft större än oss själva. Med detta lämnar jag dig i dina egna funderingar och hoppas att du får nya insikter som gör skillnad för just dig!
Carina Vindeland, diakon