Tre gravljus står grupperade i mörkt, grönt gräs. Till vänster om dem hänger några röda blommor.
Lyssna

Alla helgons helg – en tid att minnas dem som gått före oss

Allhelgona är den tid på året då vi uppmärksammar och minns dem som har lämnat jordelivet. Det är en helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla. I kyrkan påminns vi också om att det finns hopp om ett liv efter döden.

Alla helgons helg är en helg som är både mörk och ljus. På kyrkogårdarna kan det se ut som om stjärnhimlen för en stund har landat på jorden. Vemodigt och vackert. Vi får tid att tänka på vår egen död och livet här på jorden. Hur lever jag det liv som jag har fått som en gåva? I bibeltexterna som vi läser i kyrkan på söndagen, alla själars dag, påminns vi också om att Jesus gav oss ett hopp om ett liv efter döden.

En hälsning från kyrkoherden


Kära medmänniska!

Under detta år har jag förlorat min mor. Hon var den sista föräldern och det är en speciell känsla som infinner sig när man inte har någon av sina föräldrar kvar – dels att man nu bör kunna stå på egna ben – men kan jag det? Sedan infinner sig realiteten att nu är jag näst på tur, genarationsmässigt, och man inser även att tiden går väldigt snabbt. 

Jag fick tack och lov vara med när min mor somnade in. Det var inget dramatiskt utan två korta andetag och sedan försvann hon från mig och min syster. Ena stunden var hon där och nästa stund fanns hon inte där längre. Var det inte mer? Är inte gränsen större mellan liv och död? Det kan väcka ångest. Samtidigt är det något vackert och fridfullt över att gränsen inte är större än så. Jag vet tyvärr att det finns andra som lämnar detta jordeliv på ett mer dramatiskt sätt, men gränsen är inte större mellan liv och död ändå.

När man inser det kan det upplevas som om vi bara är utkastade till ödes nycker vad det gäller liv eller död, och att det enda som finns är att vi lever här på jorden och sedan dör vi. Kyrkans tro säger något annat. Vi tror på en Gud som är med oss hela livet – även i dödens stund. Som aposteln Paulus skriver:

”Ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.” Romarbrevet 14:7–8

Om vi nu tillhör Gud även i döden måste ju det betyda att Gud inte har tappat taget om oss, utan finns där hos mig även i döden. Det är precis det som är hoppet som kyrkan talar om. Att Gud är inte bara är med i döden, utan även genom Jesus har skapat en väg till livet bortom döden. Gud har inte tappat taget om oss!

Skulle man inte kunna säga att den där gränsen egentligen inte är en gräns mellan liv och död, utan det är en gräns mellan detta liv och det eviga livet? Om det är så har vi ju ett hopp om att döden inte är ett evigt farväl utan bara en tid som vi är ifrån varandra. En dag ska vi få mötas åter när även jag passerar gränsen från livet till det eviga livet.

Det hoppet får du och jag hålla oss till när vi nu i allahelgonatid minns dem som har passerat denna gräns. De finns hos Gud och vi får säga – trots att sorgen trycker i bröstet och saknaden och tomheten känns svår – ”Vi ses igen”.

Frid i allahelgonatid!

Mikael Arnqvist
Kyrkoherde i Svenska kyrkan Tierps pastorat

Ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.

Romarbrevet 14:7–8
Klicka här för att se hela programmet för Alla helgons helg

Någon att prata med

Präst och diakon finns för samtal om det som är viktigt i ditt liv – kontakta oss så bestämmer vi en tid. Samtalet sker oftast i något av våra samtalsrum.

Tänd ett ljus hemma eller på bönewebben

Du kan också välja att minnas nära och kära genom att tända ljus hemma och ha kontakt med närstående, tända ett digitalt ljus på bönewebben eller delta i en digital minnesgudstjänst.