Alla helgons helg – en tid att minnas dem som gått före oss

En hälsning från kyrkoherden

Kära medmänniska!

När jag skriver detta har jag varit ute och plockat kantareller med min syster. Hon visade mig ett kantarellställe som hon hittat för några veckor sedan. Då var det så många att hon inte kunde få med sig allt. Idag var det inte lika många kvar – men vi fick, anser jag, tillräckligt. Det var ett tydligt bevis på att hösten och mörkret är på väg. En del av svamparna var jättefina, andra började att bli gamla och en del fanns inte längre kvar. Så kan det kännas med livet, ett tag finns alla där omkring oss i våra liv. Men ju längre man får gåvan att leva, desto mer uppmärksammas man på att det är fler, inte bara jag, som blir äldre. Det är även fler som försvinner från ens sida, en efter en. 

Vad det gäller kantarellerna har vi hopp om att vi ska få se dem igen nästa höst och lysa upp vår tillvaro. Men hur är det då med oss människor, förvinner vi bara in i mörkret och blir blott ett minne i någons hjärta? Samtidigt som vi som finns kvar kan känna en smärta av att ha förlorat någon, som till och med ibland kan upplevas varit en del av oss själva. Är det allt som finns i närheten av och i döden?

Dessa och många andra tankar kan väckas när vi nu närmar oss allhelgonatiden. Den tid som påminner oss om livets villkor för oss alla. Kanske det inte bara är minnet i våra hjärtan som drar oss till kyrkan eller kyrkogården för att tända ljus, utan ljuset som vi tänder kan även lysa upp det mörka eller skrämmande som döden kan innebära för oss.

Men det finns ett annat ljus som tändes för snart två tusen år sedan. Det var när Jesus, Guds son, kom till jorden och levde vårt liv och dog vår död, men genom Guds nåd lät honom gå igenom döden och bli levande igen. Genom det finns det en väg som leder till ett liv där ljuset aldrig slocknar och där livet aldrig försvinner. Därför kan Jesus säga:

"Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus"  (Joh 8:12).

Hur mörkt det än blir kan inte ens dödens mörker täcka det ljus som Jesus tände och som har givit oss människor hopp om en väg och vandring till det eviga ljuset.

Så nästa gång du går till kyrkogården eller kyrkan i allhelgonatid och ser alla ljusen som lyser på gravarna eller som man tänder för och läser upp de människors namn som lämnat oss – tänk då inte bara på de ljusa minnena av de personerna du har förlorat, utan även på hoppet om att de finns där i ljuset och livet som aldrig slocknar. Låt oss alla leva i det hoppet om att vi en dag skall få ses där.

Med det hoppet önskar jag er en fridfull Alla helgons helg.

Mikael Arnqvist
Kyrkoherde
Svenska kyrkan Tierps pastorat 

Du hittar tider och datum för årets minnesgudstjänster och närvaro på kyrkogårdarna och i kykorna här!