Foto: Natali Andreasson

Resö kyrka

Kyrkans historia

Resö kyrka invigdes den 28 september 1916 av dåvarande biskopen i Göteborgs stift Rodhe. 

Kyrkobygget kom till genom privat intiativ av Resöbor. Före 1916 var det ett helt företag att komma till kyrkan, till gudstjänster och andra kyrkliga förättningar. Man fick då både vid bland annat dop och konfirmationsläsning ro över till Måkesund och sedan gå den 10 km låga vägen till Lur via Kragenäs. 

Att få jordfästing förättad på ön nära till söndagens gudstjänst stod högt upp på önskelistan för befolkningen på Resö med omliggande öar. 

År 1913 startades en insamling till kyrkobygge, alla bidrog - var och en efter sin förmåga. Man skänte tillexempel 10 kr i två avbetalningar eller 15 kr i två avbetalningar. Det var också vanligt att man skänkte belopp på 1 eller 2 kr. Man fick också pengar skänkta från boende i Strömstads kommun. Insamlingen uppgick till 4164 kr, kyrkobygget kostade 8000 kr så resterande fick man låna till. 

På ett möte den 27 oktober 1913 valdes den första styrelsen som bestod av följande personer: Skolläraren Alfred Andersson, Karl Nilsson, Ludvig Rasp, Oskar Olsson, Karl Spindel, samtliga från Resö samt Karl Stiern från Galtö. Komministern i Lur skulle fungera som ordförande. Man var tvungen att vara kyrkskriven i resö-galtö området, vara myndig och tillhöra svenska kyrkan för att kunna bli med i styrelsen. Inträdesavgiften bestämdes till 1 kr. 

Den 8 oktober 1914 bestämdes det vid Lurs kyrkostämma att man lånar ut den mindre, ej använda klockan i församlingens kyrka till Resö. Dock med två villkor - Klockan skulle både hämtas och återställas på dess ursprungliga plats på bekostnad av Resö förenings bekostnad samt att klockan skulle försäkras till ett värde av 2000 kr. 

Klockan bär inskriptionen: ”Die Frucht des Herrens is des wisheit Angang” Anno 1570 (Översättning: Herrens fruktan är vishetens begynnelse. Ännu idag ringer den 400-åriga klockan till samling i Resö kyrka. 

Tomtmarken till kyrka och kyrkogård skänktes av August och Oleana Olsson från Norrgårdö. Senare köptes mer mark norr om kyrkan till för utbyggnad av kyrkogården och söder om kyrkan för parkering och församlingshem. 

Det var snickaren Ejnar Eliasson från Fittja utanför Borås som hade hand om kyrkobygget och den byggdes av trä med ekspån.

Kyrkogårdsmuren byggdes gemensamt av församlingens manliga medlemmar och Stenhuggaren August Lantz gjorde med endast hammare och mejsel stenportalerna vid de två grindarna till kyrkogården. Han är även den om gjorde flera av dem första gravstenarna på kyrkogården. Kännetecknet för hans gravstenar är att dem ofta pryds med runda stenkulor. 

Det första barndopet skedde i oktober 1960 av Paul Olsson, Norrgård. Den första jordfästningen skedde 22 augusti 1917, av Biger Berndtsson. Fram till början av 1960-talet fick de anhöriga själva ombesörja gravgrävningen. 

Interiör

Den första altartavlan utgjordes av ett enkelt, förgyllt kors. Den övre halvcirkelformade delen av väggen ovanför altaren av rikligt utsirad med målade guldbronsornamenteringar. Vissa guldbronsutsmyckningar fanns även på det fyra läktarpelarna. Dessa övermålades dock vid renoveringen på 1950-talet. 
Den nuvarande altartavlan är från 1936 och är utförd av kostnären C.O Svensson, Långedrag. Altartavlan har inskriptionen: ”Jesu Christi Guds Sons blod renas oss från alla synder”. Altartavlan kunde inköpas tack vare en gåva från Torin och Lova Andreasson, Uppegård.

Vid restaureringen av kyrkan blev texten över korvalvet nygjord och ifylld me 23 karats bladguld. Texten ”si Guds lamm, som borttager världens synder” står oförändrad ännu idag, men tyvärr blev den vackra kristusbilden i renoveringsivern troligen övermålad. Man har senare försökt att hitta denne, men den finns ej under skivorna i valvbågen. 

Bänkarna var ursprungligen blågröna. Under fönstren fanns blågröna längsgående ränder. Tak och väggar var brunlaserade. Även läktarbarriären och pelar var mörka.  Den ursprungliga orgeln hade två manualer och pedaler. På grund av störande brister i mekaniken byttes den ut mot ett harmoinuim, vilket finns kvar som reservinstrument. Den nuvarande orgeln är tillverkad av a. Magnusson, Göteborg, och blev installerad 1970. 

De olika fälten på predikstolens mittfält var från början målade med symboler för tro, hopp och kärlek. Ytterfälten hade en olivkvist och lagens tavlor. Dem nuvarande målningarna var färdiga 1959 av konstnären Folke Persson, Göteborg. Konstnärens egna ord om målningarna är: ”Upptages mittfälten av de eldiga förkunnarna Marcus, med det vakande lejonet, och Johanness, på Patmos framför det svallande havet med den svävande örnen. På de yttre fälten skildrades framför regnbågen Mattues undervisandes en pojke och Lukas födjupad i skriften. I det femte fältet målade jag lagens tavlor över det blånande Sinai berg och i förgrunden ett stycke av öknen med ett nomadtält och några palmer. I de sjätte och sjunde fälten, som kunna betraktas på närmare håll, målade jag fyra medaljonger med de fyra evangelistsymbolerna.” Målningarna satter upp 28 februari 1959 i närvaro av länsarkitekten F. Lindström och arkitekten O. Geggen som bedömde utformningen väl genomförd och lämplig.

Korfönstret med kristusgestalten och den vita duvan är utförd av Joel Mila och blev insatt 1971. Kyrkliga sykretse bidrog med halva kostnaden för fönstren. Orginalfönstret finns bevarat. 

Det fanns tidigare en tavla för psalmnummren till vänster om predikstolen, denna togs bort vid en restaurering, men den gamla psalmnummertavlan till höger om koret finns fortfarande kvar. 

Ljusstakarna på predikstolen är en gåva från familjen V. Frediksson, Gnosjö. Altaret har två uppsättningar ljusstakar; tre-armade och fem-armade i mässing. Golvljusstakarna är en gåva från kyrkliga syföreningen, som också skänkt altarvaserna av äkta silver.

Resö kyrka har också vinkanna, oblatask och paté i silver. Kollektskålen i tenn är en gåva från kyrkliga syföreningen, liksom bänkljusstakarna, vilka också kan användas som bänkvaser. År 1993 skänkte syföreningen en dopkanna i äkta silver. Dopkannan är handgjord och kommer från en silversmedja i Kongsberg, Norge, vilken specialierat sig på kyrksilver. Resö kyrksilver blev stulet vid ett inbrott 1971 men återfanns i en kvaddad bil vid motorvägen utanför Göteborg. Silverföremålen hade skadats vid olyckan och fick repareras för 1 990 kr. 

En Brudkrona av äkta silver med stenar finns också. Konstärinnan Gunbritt Lawurn, Galtö, skänkte en tavla, som skulle utgöra grund i ett lotteri, vars intäkter skulle användas för inköp av en brudkrona. Kyrkokassan bidrog med resterande medel för inköpet. Silversmeden Arne Blomberg, Strömstad, har gjort kronan. Den första brud som bärde Resö kyrkas brudkrona var Lena Skärström fd. Karlsson. 

Dopfunten är av granit och insatsskål av mässing. Duken till dopfunten skänktes av Astrid Nilsson, småskolelärarinna på Resö. 

Altarduken i Hardagersöm är broderad av Lisa M Karlsson och överlämnad som gåva 1994. Spetsar till andra altardukar har virkats och skänkts av Nora Benjaminsson, Galtö, och A. Paulsson, Grebbestad. 

Framför psalnummertavlan finns numera även ett piano. Ovanför det ett kyrkskepp som tillverkat och skänkts av Erland Karlsson, Torgilsholmen år 1955. Kyrkskeppet är mycket orginellt, så till vida att det föreställer Erlands uppfattning om hur regalskeppet vasa skulle se ut. 

Fyra olika stolor till prästskruden har skänkts av Karin olsson. En ljusbärare av svar smide står framme i koret. Den är en gåva från Birgit Ringdal, och överlämnadeds 1994 på Allhelgonahögtidligheten i kyrkan, då bland annat ett ljus tänds för varje församlingsbo som avlidit under det gångna året. Kompletterande ljushållare och sparbössa i svart smide skänktes samtidigt av hennes syskon Viola Svensson, Ruth Warborg och Ragnar Dawidson. 

1917 skänktes en lampkrona för stearingljus av Karl Ludvigsson, denna händer idag på läktaren.

1928 hade Resö kyrkliga syförening sin första auktion, och den första av mässingsljuskronorna kunde inköpas. De åttio ljusen i de fyra takkronorna har tänts varje julotta, trettonde och kyndelsmässoafton. 

Kyrkans långväggar pryds med mässingkapetter med elektriskt lojus. Framme i kyrkan finns en ambo av bok samt ett kristusljus. Sommarboende på ön har också lämnat gåvor till kyrkan och församlingshemmet. En tavla i kyrkan är en gåva från Eva Fredin, västerås och en tavla i sakristian har skänkts av familjen ström, Göteborg. 

Mattan i kyrkans mittgång liksom heltäckningsmattan i koret, sakristian och på läktaren är en gåva från kyrkliga syföreningen, som också inköpt röllakansmattan framför koret. 

Det ursprungliga uppvärmningssyteet utgjordes av en för sin tid högmodern anordning. En stor kamin i källarutrymmet under koret beredde varmluft, som strömaade upp genom ett järngaller. Dels fanns en varmluftskanal till sakristian, dels fanns ett stort galler i koret mellan de främre bänkarna och trappan upp till altarrunden. Såväg kamin som varmluftskanal och galler till sakristian har bevarats och är ett ovanligt minnesmärke över en gången tids teknik. 

När man kommer in i kyrkan kan man se att alla bänkar på höger sida om mittgången är rikligt försedda med krokar, medan däremot bänkarna på vänster sida inte har en enda krok. Detta berodde på en gammal sedvänja på ön. Hela familjen hade sällskap till kyrkan, men väl därinne skildes man åt. Kvinnor och barn satte sig till vänster, medan männen gick till höger och fann där krokar att hänga upp hatten och ev. käpp på. Denna sedvänja lär har levt kvar fram till 1950-talet. 

Kyrkans exteriör är i stort sett densamma som 1916. en förändring gäller takryttaren. Spiran är numera klädd i kopparplåt, men ursprungligen var den klädd i samma spån som kyrkan. 

Du hittar en 360 graders bild av kyrkans interiör här