Gamla Svenneby kyrka

Kyrkans läge 

Kyrkan ligger vackert, liksom i skydd av det höga berget med den lilla klockstapeln. Klockan däruppe har under ca 700 års tid kallat till gudsjtänst och velat påminna om de andliga och eviga världen, som kyrkan vill förmedla. Men läget är också märkligt av flera skäl. Ingen vet om detta kan vara själva kristningsplatsen och om en äldre kyrka har legat här. 

Kyrkobyggnaden

Kyrkan ser liten och oansenlig ut. När den en gång uppfördes under 1100-talets första hälft, var den med sin tjocka grå stenmur en imponerande byggnad, som helt skilde sig från alla andra hus i trakten. Det som imponerar mest på oss, är väl kyrkans ålder och allt vad den har varit med om. Vi försöker tänka på alla, som varit här före oss, generation efter generation av människor, som sökt Gud, lyssnat till hans ord, tillbett och lovsjungit honom. De gamla murarna - från början bara försedda med små fönstergluggar - berättar om en tid, då det gällde att skydda sig även mot yttre fiender. Tänk om kyrkan kunnat berätta om den första tiden efter invigningen, om mässorna under katolska tiden, om reformationstiden, om väckelse.. som alla andra kyrkor är också denna rest till Guds ära, för att bereda plats för församlingens möte med den osynliga i ord och sakrament. 

Kyrkan är uppförd i romansk stil med rektangulärt långhus och kvadratiskt kor med rak östmur. Det timrade vapenhuset tillhör inte den ursprungliga byggnadskroppen, det tillkom först på 1700-talet. 

Interiör

In i kyrkan kom man från början genom den s.k sydportalen, som åter är öppen nu efter renoveringen. Vilken stillhet och tystnad härinne. Dämpad belysning. Inga fönster på norra sidan. Vi försöker tänker oss in i hur det såg ut en gång. Under medeltiden fanns ingen bänkinredning. Inga läktare. Ingen vitrappning. Några låga stenmyrar kanske runt väggarna. Bara små fönstergluggar på sydsidan, högst upp på väggen. Kanske två sidoaltare. Inget innertak. Koret skildes från långhuset av en mur, östmuren, som hade en rund öppning, den s.k triumfbåden. i denna stod ett krucifix. Resterna av detta finns nu på norra väggen. Dopfunten hade sin plats vid ingången. Dopet är ju den port, som leder in i kyrkans gemenskap. Dopfunten står nu framme i koret, den är av täljsten från 1200-talet. 

Till det verkligt gamla i kyrkan hör också altare av sten, som nu åter är framtaget. Vidare Madonnabilden (nu på nordöstra väggen) samt skulpturen av s:t Olof (nu på södra väggen), både från 1200-talet. Dessa kan ha haft sin plats vid de båda förut nämda sidoaltaren. Apostlabilden i koret är också medeltida. Reformationstiden medförde så småningom många förändringar i kyrkan. År 1698 nedbröts östmuren mellan kor och långhus. I slutet av 1720-talet tillkom nuvarande välvda innertak. Vid samma tid fick fönstren på sydsidan sin nuvarande form. År 1741 tillkom målningarna i taket, de utfördes av kyrkomålaren Jonas Alstedt i Uddevalla. I Koret ser vi Kristi förklaring framställd. I Långhuset dels den yttersta domen, dels den breda och den smala vägen. Alstedt fick också i uppdrag att måla läktaren och bänkarna. 

Nuvarande västläkatre är från 1724 och utgör ombyggnad av äldre konstruktion. På läktarbröstningen framställde Ahlstedt Kristus och apostlarna. Bänkinredningen tillkom ochså på 1700-talet, då nuvarande bänkar nytillverkades och fick ersätta de äldre inredningen. Norra läktaren tillkom först på 1800-talet. 

Övriga inventarier 

Predikstolen är från mitt av 1600-talet. Den uppsattes på nuvarande plats 1698. Målningen från 1740-talet. 
Ljuskronan är medeltida. 
Fattigstocken av ek är från 1400-1500 talet.
Timglasställ och votivskepp från 1700-talet. 

Sista högmässan firades 5 december 1915. Då togs nya kyrkan i bruk och den gamla övergavs. Den förföll mer och mer, till dess den åter genom Bohuslänska fornminnessällskapet sattes i stånd år 1922. 

 2015-2017 genomfördes en total renovering av hela byggnaden, om du vill se bilder och läsa mer om detta kan du kolla på www.svennebygamlakyrka.se