Foto: Christina Dagberger

Samtalet blir friare på vandring

Tema diakoni: Omsorg om medmänniskan. För Eva-Lisa Oldeberg är arbetet som diakon att vara en medvandrare till dem hon möter.

–Jag ser mig som en medvandrare till dem jag möter, säger Eva-Lisa Oldeberg. Jag får följa med en bit på vägen vare sig det är i grupp eller enskilt, på caféer eller i ungdomsverksamheten.

Eva-Lisa Oldeberg är diakon i Täby församling, men har en bakgrund som lärare, sångerska och musiker. Det är klarinetten som är hennes huvudinstrument. I sitt arbete med barn, ungdom, familj och andra grupper i församlingen använder hon sig av sina talanger – och allra helst utomhus.

–Samtalet i sig är så oerhört viktigt och jag föredrar att gå på promenad eller vandring och prata tillsammans. Samtalet kan bli så mycket friare när man är ute och går. Här fyller pilgrimsvandringar en viktig funktion som mötesplats. Det är ett perfekt tillfälle att vistas utomhus, uppleva naturen och prata tillsammans.

Foto: Christina Dagberger

Pilgrimsvandringar arrangeras några gånger om året av Täby församling. Det brukar vara vandringar vid Rönningesjön eller vandringar med Täby kyrka som mål.

–Pilgrimsvandringen ger möjlighet att mötas över åldersgränserna. Både unga och gamla tycker ofta om att vara ute i naturen och träffa nya människor. Jag tycker att de yngre behöver få fler förebilder och de äldre får energi och glädje från de yngre.

Eva-Lisa är också involverad i konfirmandundervisningen och ledarutbildningen. Också här är samtalet och närvaron det viktiga. Det kan till exempel vara samtalsgrupper där man reflekterar kring existentiella frågor.

Foto: Christina Dagberger

–Ett luftigt schema är viktigt för mig. Det ska vara möjligt att kunna stanna upp och lyssna färdigt när någon har något viktigt att berätta. Och för mig är samtalet många gånger att just lyssna. Samtalet är grundmetoden, man stannar en stund och intresserar sig för den personen på riktigt. Man behöver hinna se och uppfatta varandra.

–Vårt budskaps kärna är för mig medmänskligheten i att bemöta alla människor lika och att upprätta varje människas värde och det den vill vara. Att ge tröst, mod och hopp. Att få se att människor får växa och att själva ta sig över hinder, att få följa med på den trixiga stigen och att vandra med en bit på vägen, det tycker jag är diakonens och pedagogens främsta uppgifter.

Eva-Lisa har också ett stort engagemang för kyrkans internationella frågor. Bland annat är hon med i Täby församlings internationella kommitté som främst arbetar för ACT som är Svenska kyrkans hjälporganisation.

– För mig är det viktigt att kyrkan är en världsvid rörelse. Diakoni är inte bara omsorg om medmänniskan på nära håll utan lika mycket omsorg om medmänniskor i andra delar av världen liksom omsorg om själva skapelsen. Inte minst i möten och samtal med ungdomar här i Täby får den världsvida gemenskapen oss att lyfta blicken och se oss själva i ett större perspektiv.

 

Text: Christina Dagberger

Pojke står på en soptipp och håller i en trasig boll.

Act Svenska kyrkan

Tillsammans med kyrkor, organisationer och tusentals frivilliga arbetar Act Svenska kyrkan långsiktigt mot fattigdom, förtryck och orättvisor, och agerar snabbt när katastrofen inträffar.