Foto: Christina Dagberger

I musikens tecken

Musik har under flera hundra år varit ett självklart inslag i kyrkan. Som kyrkomusiker står man mitt i tradition och modernitet, säger Erika Alfredsson Bohlin, som är kyrkomusiker i Täby församling. >>

Foto: Christina Dagberger

På läktaren i Täby kyrka står orgeln på parad i all sin prakt. Den ska precis börja dagens tjänstgöring och mullrar dovt när man trycker på startknappen. Sedan följer en lätt, långsam suck och så är den igång. Orgeln i Täby kyrka byggdes 1994 och installerades i samband med en restaurering av kyrkan som gjordes då.

Erika Alfredsson Bohlin är organist i Täby kyrka. Hon är tidigt på plats på fredagsförmiddagen. I vanliga fall har hon förberedelser inför dagens begravningsgudstjänster, men just i dag har hon fått gripa in och göra en mindre provisorisk lagning av orgeln.

– Det var en liten metalltråd som behövde fästas i en trästav inne i orgelrummet som finns bakom själva orgeln, säger Erika Alfredsson Bohlin.

Erika Alfredsson Bohlin är organist och har jobbat i Täby församling sedan 2017. Hon är utbildad på musikhögskolan och har också en fortbildning i körpedagogik. Innan hon började i Täby var hon bland annat stiftsmusiker med anställning i Stockholms stift.

– Där jobbade jag bland annat med musikprojekt och särskilt med sommarkurser för personer som ville lära sig spela orgel. Kurserna vände sig främst till unga, men många äldre som vill byta karriär deltog också.

– Här i Täby ägnar jag dagarna åt att spela på gudstjänster, säger Erika. På vardagarna är Täby kyrka en efterfrågad kyrka för begravningsgudstjänster och på helgerna är det vanliga högmässor, dop och vigslar.

Foto: Christina Dagberger

Hur är det att spela orgel?

– Det är himla roligt, faktiskt, säger Erika. En intressant sak är att det går att göra på så många olika sätt: Från det lilla smekande till det stora och pampiga.– Orgelns grundläggande funktion är egentligen att leda församlingen i psalmsång. Och så är det verkligen än i dag. Det ger kraft att höra församlingen i bänkarna sjunga, inspirerade av musiken, och själv blir jag inspirerad när jag hör sången. Det blir en fin dynamik.

– En orgel är egentligen många olika instrument på en gång, säger Erika. Varje stämma på orgeln är ett eget instrument. Man kan plussa på med flera olika stämmor. Det ger olika klanger och dimensioner beroende på hur man registrerar. Detta kan ske på en mängd sätt och det varierar mellan olika organisters känsla och temperament. Det finns vissa traditionella mönster, till exempel för barockmusik, men man kan vara ganska fri.

– Repertoaren förändras hela tiden, säger Erika. När nu yngre vigselpar och dopfamiljer önskar nya poplåtar och filmmusik jobbar jag fram stycken så att de ska passa för orgelmusik. Till exempel har vi haft Marry you av Bruno Mars på en vigsel och spelat filmmusik ur Forrest Gump på piano. Det blev jättebra. Det ger en riktig känsla med musik som spelas live.

Foto: Christina Dagberger

Har människor många olika önskemål som de framför till dig?

– Det är olika hur mycket kontakt vi har. En del kommer överens med prästen vid det förberedande samtalet om vad som ska spelas. Men ibland har man extra mycket önskemål och funderingar och vill kanske komma till kyrkan och vara med och lyssna och experimentera. Man har ju sina egna preferenser – vi har alla lika favoriter vi kan associera till. Och det går att göra så mycket av modern musik både på orgel och piano. Man ska inte dra sig för att ta kontakt med musikern. Jag tycker att det är roligt att prata musik med dem som kontaktar mig.

Erika deltar också i Körskolans arbete. I Täby församlings Körskola deltar ett hundratal barn och ungdomar som får lära sig sjunga och framträda inför publik. Och inom församlingen finns en konsertserie som kallas Söndagseftermiddag=Musik, med olika musikframträdanden på söndagar kl. 16. Erika ansvarar för att sätta samman programmet för Täby kyrkas räkning. Och jobbet som kördirigent är en viktig del i att vara kyrkomuser.

– Varje vecka under terminerna övar jag med Chorus Pictor, säger Erika. Det är roligt, för det är verkligen en riktigt bra kör. Det klingar så fint när de sjunger.

Det finns 90 238 körsångare i Svenska kyrkans körer i hela Sverige. Det visar en undersökning som Sveriges Kyrkosångsförbund nyss har gjort. Ett fyrtiotal av dem sjunger i just Chorus Pictor, som är namnet på Täby kyrkas kyrkokör. Alla sångare är ideella medarbetare i kyrkan, och lägger en del av sin fritid på att vara med och sjunga i kör.

– Chorus Pictor är en mycket social grupp som verkligen välkomnar och tar hand om nya körmedlemmar, säger Erika. Vid varje repetition brukar vi också fika tillsammans. Vi gör ibland körresor och sjunger i någon kyrka utomlands. Vid höststarten brukar vi åka på internat till församlingens kursgård Karlberg på Väddö. Då är vi där och övar, pratar repertoar och har trevligt tillsammans. Man är välkommen att höra av sig till mig om man är intresserad av att börja sjunga.

Som körledare – vad gillar du för repertoar?

– Jag är verkligen en à capella-nörd, säger Erika. Att använda körens speciella klang som är så intressant att variera, från solisten till hela den stora körklangen tillsammans. Men jag jobbar också med instrumentalister och sätter upp större körverk, till exempel Lukaspassionen av Rolf Martinsson och Ein deutsches Requiem av Johannes Brahms.

Varför har du valt just dessa verk?

– Lukaspassionen framförs på svenska och det finns en särskild vits med att sjunga passionen på svenska, säger Erika. Det gör att orden i passionen går rätt in i hjärtat och ger ett direkt tilltal, närmare och otroligt mycket starkare. Lukaspassionen är ett verk som bara växer ju mer man arbetar med det. Annars framförs ju passionen mest på latin och tyska, som i Brahms requiem. Och det är förstås också fantastiskt. Det är musik som bär traditionen.

Vad är roligast med att vara kyrkomusiker?

– Det är häftigt att vara kyrkomusiker, säger Erika. Man kliver in i en kedja och blir en länk som sträcker sig långt bak i tiden och tar vid i traditionen och utvecklar musiken och gudstjänsten. Men körjobbet är nog det som ligger mig allra varmast om hjärtat, säger Erika. Att tillsammans med kören arbeta pedagogiskt med musikstyckena, att få ihop allting och berätta något. Och det finns något extra oförutsägbart i det arbetet – det går inte att helt och hållet det planera från a till ö – det blir en unik kreativ process varje gång.

 Text och bild: Christina Dagberger