Helgonbilder i Täby kyrkas vapenhus

På väggarna i de kupiga valvkapporna framträder sju helgongestalter försedda med gloria De förmodas ha anknytning till den så kallade Tierpgruppen.

 

I Täby kyrkas vapenhus finns ett stort antal målningar som föreställer medeltida helgonbilder.

Men på väggarna i de kupiga valvkapporna framträder sju helgongestalter försedda med gloria. Det är lätt att fascineras av deras uttrycksfulla ansikten. De i märkliga sengotiska muralmålningarna i vapenhuset är av stort kulturhistoriskt intresse. Dock är det inte lätt att identifiera alla, eftersom en del av dem blivit svårt skadade efter att ha varit täckta av den vitlimning av väggarna som gjordes kanske någon gång på 1700-talet. Det var i samband med en restaurering 1931 som en konservator kunde ta fram målningarna så att de blev synliga igen.

Vapenhusets målningar uppskattas vara från första hälften av 1400-talet, cirka femtio år äldre än Albertus Pictors målningar från 1480-talet som fyller själva kyrkorummets väggar och valv.

Vapenhusets pastelljusa målningar, varibland de högtidliga och milda helgongestalterna i stående helfigur intar en dominerande plats, förmodas ha anknytning till den så kallade Tierpgruppen. Det var en inhemsk målarskola vars främsta kända mästare hette Johannes Ivan och Andreas Erici. Utmärkande motiv för denna målarskola är bland annat framställningar av heliga män och kvinnor i kyrkans historia (men inte så många bibliska scener). Skolan fullföljde och vidareutvecklade en från 1200-talet oavbruten färgrik och stämningsmättad kyrkomålartradition i Sverige, en sedvänja som nådde sin höjdpunkt på 1400-talet och sedan fortsatte fram till mitten av 1600-talet i och med renässansens genombrott. Till stor del har nog den ursprungliga färglystern i dessa kalkmålningar nu gått förlorad.

Kyrkomålningarna hade till uppgift att i berättande, dekorativa bilder åskådliggöra livet mellan himmel och helvete. De kristna hade sitt speciella skyddshelgon som de stod i en mystisk gemenskap med och väntade sig underverk av. Medeltidsmänniskan bad innerligt att det dyrkade helgonet skulle be för henne.

Den allmänna uppfattningen är att vapenhusets figurmålningar bör ha tillkommit mellan 1425–1460, då vapenhuset byggdes, sannolikt före branden, som i slutet av 1400-talet härjade själva kyrkorummet.

De identifierbara helgonen i vapenhuset med runda martyrglorior under det välvda stjärnvalvet är följande:

  • De båda hjältekonungarna S:t Erik och S:t Olov fullt ornamenterade finns i södra valvkappan ovanför ekporten med stocklåset.
  • De irisk-anglosaxiska abbotarna S:t Bothulphus och S:t Brandanus framställs i östra valvkappan.
  • De barhuvade diakonerna S:t Laurentius och S:t Stefanus finns i västra valvkappan samt den engelske missionsbiskopen S:t Eskil.

Sammanställt av Christina Dagberger

Källa: Helgonen i vapenhuset av S. E Vingedal