Det handlar om de målningar som konstnärerna Astrid Theselius och Pär Andersson målad, som handlar om Guds frälsningsplan för oss människor.
Men också om hur det dagliga livet i Ängsmokyrkan ser ut. Musik, barn och gemenskap, glädje och liv, är något som präglat kyrkan sedan 6 april 1997 då den invigdes, mitt i det då ganska nya bostadsområdet kring kyrkan.
I anslutning till ingången möts du av en gästvänlig miljö med cafébord. En plats för kroppens påfyllnad och samtal med andra människor under kyrkkaffen, körfika eller med någon som bara slinker in.
Övriga lokaler i huset, som barnlokalen ”Regnbågen” och ”Gröna rummet” är anpassningsbara för de många olika typer av verksamheter som kyrkan finns till för.
Hela Ängsmokyrkan är byggd ekologiskt. Det innebär att vistelse i huset inte ska orsaka allergier eller andra hälsoproblem, hänsyn till miljö och återvinning vid materialval, naturliga material valdes före syntetiska, målade metaller istället för nickel på kranarna, elsystemet ska ge minimal strålning och uppvärmning sker med fjärrvärme osv. Detta har varit viktigt för att vara ett gott föredöme för att visa på människans ansvar förvalta och ta hand att om Guds skapelse.
Inne i själva kyrkorummet finns det mycket att titta på. Rummet är kvadratiskt, precis som bilden ovanför koret, som föreställer det himmelska Jerusalem.
En osynlig linje delar rummet diagonalt.
I det himmelska Jerusalem rinner livets flod fram och där står livets träd som bär frukt tolv gånger om året och som har läkande blad. Livsträdet, som här står mitt i den diagonala linjen, är också korsets träd där Jesus hänger.
Vattnet från livets flod rinner ut åt sidorna och når dopfunten till vänster. Det blir till dopets vatten som tas ur den båtformade vattenskålen. Båtformen får oss att tänka på arken som blev räddningen för Noa och hans familj. Dopet ”räddar” ju även oss till att få vara med i Guds familj.
I berättelsen om Noa finns regnbågen som ett tecken på förbundet mellan Gud och människorna. Denna finns med på den bakre väggen, där bilden föreställer Apokalypsen, den yttersta tiden. I Uppenbarelseboken ser Johannes hur stjärnan Malört faller brinnande ner på jorden. Den förgiftar vattnen och ur marken kommer rök och eld och allt möjligt elände. Speciellt intressant är att ordet malört på ryska är Tjernobyl.
Johannes ser också en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter. Hon räcker sitt barn till Gud och hans tron, löftets regnbåge och segerlammet. Kvinnan är en bild för Israels folk inom vilket Kristus föddes, och med honom den kristna kyrkan. Hon representerar alltså oss. Bilden kan verka mörk och otäck men det är bild för löftet om vår räddning.
Kyrkans sidor är uppdelade så att vänster sida står för det gamla förbundet, ”Ökensidan” och den högra sidan står för det nya förbundet ”Växandets sida”. Bilderna på väggarna anknyter till varandra parvis och håller ihop rummet över den osynliga linjen.
Bilden av tempelkällan från Hesekiels bok, där profeten i en syn får se hur ett vattenflöde springer fram ur tröskeln in till Jerusalems tempel. Vattnet blir till en flod och Gud säger till honom att där floden rinner ut, där kan allt leva och växa.
Den andra sidan motsvaras av bilden av Jesus vid Sykars brunn. Jesus säger till kvinnan att ”den som dricker av det vatten som jag ger honom blir aldrig törstig. Det blir en källa i honom, med ett evigt flöde som ger evigt liv. ”
På den bakre väggen kommer fokus på inkarnationen, att Gud blir människa. Bebådelsen, födelsen och flykten till Egypten finns där, hämtat från Lukasevangeliet. Men även här finns det gamla testamentet med. Stänger man det lilla skåpet i mitten ser man en bild av Guds närvaro, den brinnande busken som Moses möter ute i öknen.
Det är också på denna vägg som julkrubban hänger varje jul. Och varje år kommer många barn och vuxna för att få höra om vad som hände när Gud blev människa och vad detta innebär för oss kristna idag.
För det är ju det som är en av kyrkans främsta uppgifter, att berätta om att Jesus går före oss och att han vill att vi ska följa i hans fotspår och bli hans lärjungar.
Välkommen att vara med!