Februari träder in som en lågmäld månad. Den saknar ofta januaris nystart och marsföraning om vår, och fylls istället av kyla, gråtoner och väntan. I vår tid har den dessutom fått etiketten ”kärlekens månad”, ofta reducerad till symboler, köp och snabba uttryck. Men bortom det kommersiella finns ett djupare rum där februari kan tala med en annan röst.
Bibeln påminner oss: ”Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.” Det är en kärlek som inte är beroende av säsong, gensvar eller perfekta omständigheter. Guds kärlek till oss är inte högljudd eller påträngande, utan uthållig och trofast. Den finns där när dagarna är korta, när marken är frusen och när vi själva känner oss i väntans tid.
Februari lär oss kanske just detta: att kärlek inte alltid blommar öppet, men ändå verkar i det fördolda. Som saven i träden innan knopparna syns, som ljuset som dag för dag vinner mark utan att göra väsen av sig. Guds kärlek bär genom det ofärdiga, genom tvivel och trötthet, och håller fast även när vi inte förmår hålla fast själva.
Att leva i den kärleken är inte främst att känna, utan att vila. Att veta sig sedd, buren och älskad – inte för vad vi presterar, utan för att vi är. I en månad som ofta handlar om att visa kärlek, får vi påminnas om den kärlek som redan är given, och som är större än allt annat.
Värma hälsningar och Guds välsignelse!
Carla Sveningsson
Kyrkoherde Strömsunds pastorat