Missale Strengnense, Sveriges fjärde tryckta bok, trycktes av Bartholomeus Ghotan hos franciskanbröderna i Gamla stan i Stockholm när dåvarande biskopen Kort Rogge ville forma ett enhetligt gudstjänstliv i Strängnäs stift som då omfattade Närke och Södermanland, ända upp till Södermalm i Stockholm. Men efter bara några årtionden blev Sverige lutherskt och missalet föll ur bruk.
– Boken har funnits i domkyrkan i 500 år, men mest i glömska. I mitten på 1800-talet gjorde Gustaf Klemming, överbibliotekarien på Kungliga biblioteket, allt för att få boken i sin ägo. Han erbjöd över 500 värdefulla böcker om de bara fick Strängnäsmissalet. Biskopen sa nej men fick kämpa med näbbar och klor, berättar Marcus Willén Ode, ordförande i Strängnäs stiftshistoriska sällskap och den som lett det sex år långa arbetet.
– Det är en nationalklenod och räknas till en av våra mest värdefulla böcker. Nu kommer den i tre vackra böcker med linnetyg och tryck i flerfärg.
Den 19–20 september anordnas ett symposium i Strängnäs domkyrka och Roggeborgen, med anledning av utgivningen av Strängnäsmissalet då biskop Johan Dalman och kardinal Anders Arborelius, Stockholms katolska stift, medverkar.
Kort om missalet:
Förordet till artikelvolymen och hela utgåvan, som är på 1500 sidor, är författat av biskoparna Anders Arborelius och Johan Dalman.
Volym 1 innehåller artiklar av landets främsta forskare inom tre områden: Tillkomst och tryck, texthistoria och liturgiskt bruk, materialitet och bevarande. Författare: Stephan Borgehammar, Erika Kihlman, Biörn Tjällén, Karin Lagergren, Wolfgang Undorf, Fanny Stenback, Patrik, Åström, Eva Lindqvist Sandgren, Carl Sjösvärd Birger och Elin Andersson.
Volym 2 består av docent Erika Kihlmans kommenterade översättning från latin till svenska. De liturgiska melodierna har transkriberats av docent Karin Lagergren och notsättning av domkyrkoorganist Torvald Johansson.
Volym 3 är den fullständiga bildreproduktionen av missalet med bokband och inlaga.
- Sedan innehåller missalet en hel del roligt också. Till exempel att en fluga som fallit ner i nattvardsvinet skall tvättas i vin som prästen dricker upp och sedan brännas. När man läser förstår man vilka problemen var på den tiden, säger Marcus Willén Ode.