Meny

Medeltida taklag

Medeltida kyrkobyggnadstradition och trähantverk

Medeltiden i Sverige börjar enligt historikerna tidigt 1100-tal och slutar med reformationen i början av 1500-talet. 1100-talet innebar i många delar av landet ett mycket omfattande kyrkobyggande, med murar av sten och romanska taklag.

Under 1200-1300-talen förändrades idealet för kyrkobyggande i och med gotikens inträde. Många kyrkobyggnader förlängdes åt öster. Under digerdödens härjningar i mitten och slutet av 1300-talet byggdes relativt få kyrkor medan perioden 1450-1520 återigen blev en tid av mycket byggande. Det blev nu mycket vanligt att tegelvalv slogs över kyrkorummen. Sakristior och vapenhus uppfördes också invid kyrkobyggnaderna.

För trähantverket är det relevant att dela in medeltiden i före och efter digerdöden som verkar ha inneburit en stor förändring av arbetssättet, både hur man bearbetade den synliga ytan och hur man tillverkade träkonstruktioner.

Sprätthuggningstekniken som var allmänt förekommande i 1100-1300-talets kyrkobyggande, försvinner nästan efter ca 1370. Därefter dominerar skrädning tvärs fibrerna, som också är behuggningssättet på kontinenten. Själva tillverkningsprocessen, monteringen och märkningen är också helt olika vid en jämförelse mellan dessa tidsperioder.

Exempel på skrädhuggen yta
Exempel på sprätthuggen yta