Catrin Marklund, som är tjänstledig från sin tjänst som studie- och yrkesvägledare på Medlefors folkhögskola i Skellefteå, har satt sig i skolbänken igen för att bli präst.
53-åringen, som är född och uppvuxen i Skelleftehamn, har praktiserat i S:t Örjans församling under tre veckor i vår.
-Mina föräldrar gick inte i kyrkan, så jag har ingen naturlig kyrklig bakgrund hemifrån.
Hennes första riktiga kontakt med Svenska kyrkan var konfirmationen.
-Jag gick sen med i Kyrkans Ungdom. Verksamheten var av stor betydelse för mig. Där fick jag växa och bli respekterad.
kritiskt mot kyrkan
Hon flyttade med tiden till Skellefteå och slutade i Kyrkans Ungdom.
-Att komma in i en ny förssamling var inte en alldeles enkel väg att gå.
Catrin kände inte att hon hade någon plats i kyrkan och hon blev allt mer kritisk mot kyrkan.
-Jag var inte bekväm i kyrkan. Det var en svår plats att vara i för mig. Framför allt under gudstjänsterna. De var lite svårbegripliga.
sjungit i kör
Catrin hade hela tiden kontakt med kyrkan under de här åren, trots att hon inte var så "gudstjänstaktiv".
-Jag jobbade två svängar i S:t Örjans församling. Först som barntimmeledare och vaktmästare på 1980-talet. Och sen som församlingsassistent med barn- ochy ungdomsarbete på 1990-talet.
Hon har också jobbat på Solviks och Edelvikst folkhögskolor som båda har kopplingar till Svenska kyrkan och EFS.
-Jag har dessutom sjungit i kör i Morö Backe kyrka och suttit i kyrkorådet och kyrkofullmäktige i Skellefteå landsförsamling.
aktiv medlem
Det var hennes dotter Wilma, som hade börajt gilla psalmer och ville gå till kyrkan, som fick henne att gå på gudstjänst igen.
-Vid ett tillfälle frågade prästen Lena Nyberg om vi ville bli aktiva i någon gudstjänstgrupp och på den vägen är det.
De senaste sex-sju åren har hon dessutom varit en ganska aktiv medlem.
-Nu är jag kyrkvärd och sitter i församlingsrådet i Landskyrkan. Jag sitter också med i gruppen Liv i kyrkan i Sankt Olovs församling.
förlorade energi
Catrin har alltid trott att hon skulle pensioneras som studieyrkesvägledare på folkhögskolan, men hon ahr känt att någonting inte var riktigt rätt sedan två-tre år tillbaka.
-Jag har ett mycket bra jobb, men jag började känna att jag förlorade energi och började fundera på om jag skulle göra någonting annat här i livet.
Hon tänket först bara göra ett kortare avbrott och läsa någon arbetsledarutbildning.
-Jag tror att det var Gud som gav mig längtan och lusten att börja studera.
5,5 år i skolbänken
Tanken på att göra någonting inom kyrkan växte sig allt starkare och tydligare.
-Kallelsen hade nog funnits i ett antal år och att jobba i kyrkan hade dykt upp inom mig, men det var något som jag hade tryckt undan.
Hon sökte in till prästutbildningen, som är fyra och ett halvt år, för att slutföra grundkursen som hon påbörjade i slutet av 1990-talet och under hösten 2016 kom beslutet att att börja studera till präst.
-Kallelsen eller tilltalet att jag skulle bli präst, det är svårt att beskriva det man känner och upplever, blev allt tydligare och tydligare.
intervjuade folk
Teologistudierna i Umeå och Uppsala ska, om allt går som det ska, vara klara 2020.
-Jag gick en kurs som heter pastoral grundkurs i våras och då hade jag tre veckors praktik i S:t Örjans församling.
Halva praktiktiden var öronmärkt för diverse utbildningsuppgifter.
-Jag tittade på predikan och åsken samt skapade mig en bild av församlingen genom att intervjua folk.
Den andra halvan handlade om att delta i alla typer av verksamheter, till exempel Världens kurs, Minns du sången, gudstjänstgrupper och Språkcafé med mera i församlingen.
-Jag fick ävenleda olika saker i kyrkan.
modern församling
Hon upplever att praktiktiden i församlingen, med komminister Maria Ekstedt som handledare, var jättebra och lärorik.
-Den gav mig mycket lärande att fundera över.
Hon är också full av beundran över församlingsarbetet.
-Många jobbar aktivt och försöker ta reda på vad församlingsborna önskar och kan må bra av. Man vågar prova nya idéer och är duktig på att jobba tillsammans med ideella medarbetare, ekumeniskt och mångfaldsmässigt.
P-O Sjödin, Skellefteå Pastorat