Begravning

Behovet av avsked är förmodligen ett av människans starkaste behov. Det är svårt att släppa taget om människor som vi hållit av och älskat. Särskilt viktigt är det vid livets slutliga avsked – döden. Seder i samband med en begravning fyller grundläggande mänskliga behov av trygghet och kontinuitet.
  
Vid begravningsgudstjänsten får vi tillfälle att minnas den döde, tacka för det liv som vi delade tillsammans och överlämna den döde i Guds händer. Tillsammans med präst och kantor utformas begravningsgudstjänsten så att det blir ett fint avsked.

Begravningscermoni

Begravningslagen reglerar gravsättning och kremering. I lagen finns däremot inga bestämmelser om begravningen i övrigt. Hur anhöriga väljer att ta avsked av den avlidne är en privat angelägenhet. Anhöriga har stor frihet att göra avskedet så personligt som de själva önskar. Avsked kan göras i en kyrka, ett kapell, en församlingssal, ett hem, en trädgård, på en strand, vid graven på en begravningsplats eller andra lämpliga platser. Det är inte självklart att till exempel en kisttransport för begravningsceremoni i en privat trädgård ska bekostas av begravningsavgiften. Det är därför viktigt att anhöriga kommer överens med huvudmannen om vem som ska betala eventuella kostnader för transport av stoftet. Eftersom begravningsceremonin är ett frivilligt arrangemang finns inget som säger att det måste göras vid kistan. Avsked kan tas före kistläggning på sjukhus eller i hemmet, eller efter kremeringen med urna. Avskedet kan också helt utelämnas. Stoftet förs då i kistan från hemmet eller sjukhuset direkt till begravningsplatsen för gravsättning eller till krematoriet för kremering och sedan till begravningsplatsen för gravsättning av askan.

Begravningsgudstjänst för den som tillhör svenska kyrkan

Den som tillhör Svenska kyrkan betalar kyrkoavgift. Hur stor avgiften är framgår av det årliga slutskattebeskedet. I kyrkoavgiften ingår begravningsgudstjänst i kyrka med präst, kyrkomusiker, bärartjänst och kyrkvaktmästare. Detta gäller även om begravningsgudstjänsten hålls i en annan församling än i hemförsamlingen. Det är tjänstgörande präst som tillsammans med de anhöriga, kyrkomusiker samt övriga medverkande utformar begravningsgudstjänsten. Många församlingar har en begravningspastoral, en policy för begravningsgudstjänsten, som beskriver församlingens uppdrag i begravningssammanhanget. Hur begravningspastoralen är utformad varierar mellan församlingarna. Normalt hålls begravningsgudstjänsten i en kyrka eller i ett begravningskapell. Församling och tjänstgörande präst avgör om gudstjänsten kan hållas till exempel i en bostad eller i en trädgård. Svenska kyrkans gudstjänster är öppna för alla och besökare kan inte nekas att delta. Det gäller även begravningsgudstjänsten. Att annonsera efter att begravningsgudstjänsten ägt rum kan vara ett alternativ om man vill begränsa antalet deltagare.

Gudstjänsten kan avslutas på två sätt:

• Avslutas gudstjänsten på begravningsplatsen görs detta i samband med att kistan sänks i graven. Då tar de sörjande avsked och prästen ber slutbönen. Kistan har förts till graven i processionsbärning med ett bärarlag. Kyrkorådet/ kyrkogårdsutskottet bestämmer standarden på den bärning som tillhandahålls. Den kan till exempel bestå av katafalkvagn och kistsänkare som församlingen bekostar. Släktingar och vänner får om de så önskar själva bära ut kistan till graven som en sista hedersbetygelse till den avlidne.
• Avslutas gudstjänsten i kyrkan/kapellet tar de sörjande avsked vid kistan eller urnan. Efter avslutad ceremoni, då anhöriga har lämnat lokalen, förs kistan till krematoriet alternativt till graven liksom för urnan.