Septuagesima

Text av Jannica Norén

Livet är orättvist.

I en liknelse berättar Jesus om en generös vingårdsägare som ger lika mycket betalt oavsett hur många timmar man arbetar. Den som startar arbetsdagen tidigt på morgonen får lika mycket betalt som den som börjar sent på eftermiddagen. Orättvist kan man tycka och det tycker också arbetarna på vingården. De protesterar, men då säger vingårdsägaren: ”Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, ta nu vad du skall ha och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick.” (Matt 20:1-16)

Livet är orättvist lite då och då. Alla gör vi saker som inte får den uppmärksamhet eller tacksamhet som vi önskar och förtjänar. Så vad vill Jesus säga med den här liknelsen till oss idag?

Jag tror att den vill säga något om vår vilja och intention. Om vi tjänar mot betalning, för att få uppmärksamhet, bli sedda och känna oss viktiga eller om vi gör det av generositet och kärlek. Vad är det som driver oss? Är det plikten framför allt eller är det Guds nåd?

En spade och ett hjärta.

Jesus är mer intresserad av vår vilja och vårt hjärta, än vad vi faktiskt gör. För den som har hög moral och som tycker att rätt skall vara rätt, kan Jesus vara provocerande. Han tar en äktenskapsbrytare i försvar, mot dem som hade lagen och rätten på sin sida. Han låter en annan kvinna med dåligt rykte smörja hans fötter mitt framför ögonen på de fromma och lärda. Listan kan göras lång på människor som tjänat Gud på olika sätt, men som inte är fullkomliga.

Att leva i Guds vilja är inte att vara perfekt. Att leva i Guds vilja är att leva av Guds nåd. Ett liv med Jesus är inte ett moraliskt liv, utan ett liv beroende av nåd. Att ta emot nåden och att ge den vidare, är grunden för ett kristet liv.

När Jesus bröt med sin tids tabun och delade måltid med dem som andra föraktade, visade han hur mycket Gud älskar varje människa. Att älska den som andra föraktar kan vara enda sättet att lyfta människor ur deras eget självförakt. När Jesus förlät dem som omgivningen hade svårt att förlåta, visade han att det finns en annan väg än den som moraliskt är fel.

Den barmhärtige vingårdsägaren mäter inte i prestation eller tid. Han ger alla samma mått oavsett hur mycket de har arbetat och det väcker avund. En känsla som vi säkert kan känna igen oss i. Tänk alla situationer där vi gett av oss själva, arbetat hårt och varit trogna och så är det någon annan som belönas, uppmuntras eller blir sedd. Då kan det vara svårt att vara generös och kärleksfull.

Liknelsen handlar om himmelriket och där det råder ett annat räknesätt – nådens orättvisa räknesätt och det skall vi vara glada för. För om det handlar om vår prestation, hur hårt vi arbetar och hur mycket tid vi tjänar, då är vi många som skulle tvivla på en himmel. Vi behöver nåden för att nå Guds rike - här och nu, men också sen.

Vi är alla vingårdsarbetare som har kallelsen att tjäna med våra olika gåvor. Vingården är platsen där Gud samlar sitt folk för att arbeta, men också för att ta emot Guds nåd. Han söker olika slags människor och det är inte vår sak att ha åsikter om vem som passar eller vem som hör hemma där. Det är upp till Gud.

Nåd och tjänst hör ihop, precis som temat säger denna söndag. Har jag upplevt nåden hos Gud vill jag ge vidare den till andra. Men jag behöver nåden. Och om jag tjänar och ger av mig själv till någon annan kommer jag också få del av nåden och välsignelsen. Den som ger, skall också få.

Jesus är vinträdet och vi är grenarna. Vi är kallade till tjänst i Guds vingård, men inte som vilka tjänare som helst, utan som Jesus tjänare. Han som själv är Tjänaren med stor T, vill tjäna och arbeta tillsammans med oss så att vi kan komma med nåden till andra. Men för att göra det behöver vi leva av nåden och ta emot kärleken och förlåtelsen som finns hos Gud. För att bara tjäna, utan att själv fyllas på av kärlek och nåd, är inte möjligt. Den som tagit emot förlåtelse och känt nådens tyngd i sitt eget liv kan tjäna utan ett tack och se på människor med barmhärtighet och kärlek. Endast då kan nåd och tjänst höra ihop.

En gammaldags reservoirpenna ligger i en anteckningsbok, fylld med handskriven text.

Tankar inför helgen

Pastoratets präster, diakoner och församlingspedagog funderar över kommande söndags texter.