Trädkransen - dåtidens parkideal

Nyhet Publicerad

Under 1700- och 1800-talet blev det modernt att plantera en cirkel av träd runt kyrkogårdarna. Det var en estetik enligt den tidens ideal och en tro på att det skulle skydda mot sjukdom. Texten är en artikel från tidningen Ljusbäraren vintern 2022.

På Svenska kyrkans webbplats kan man läsa att kyrkogårdarna har blivit en viktig del av vårt definierade kulturarv i ganska sen tid. Det utseende som våra kyrkogårdar och begravningsplatser har idag speglar samhällets syn på död och begravning under flera hundra år. Det gäller både kyrkogårdarnas arkitektoniska utformning med kvarter, gångar och sätt att plantera på, och gravanordningarnas utformning med gravstenar, inskriptioner, utsmyckningar och val av växter. 

Båda våra kyrkogårdar har flera vackra gamla träd, planterade på ett speciellt sätt, runt hela kyrkogården. Det här sättet att plantera kallas trädkrans och är vanligt på många kyrkogårdar runt om i Sverige. I en trädkrans planteras träden med jämna mellanrum. Det påminner om en allé, men är i en cirkel, inte i en rad. Allén är ju dessutom träd i två linjer, medan trädkransen har en linje av träd. 
Trädkransen som företeelse tillkom under 1700-talet men blev vanlig under senare hälften av 1800-talet. Man trodde då att nergrävning av stoft på kyrkogården innebar att ohälsosamma ångor och smittsamma sjukdomar spreds genom luften och jorden. En trädkrans skulle förhindra denna spridning av sjukdomar. Dåtidens parkideal var också att plantera många träd av samma art nära varandra, i ett estetiskt mönster. 

Många av de träd som finns på våra två kyrkogårdar är gamla, från 1800-talet. De är av samma art, tätt placerade och nära kyrkomuren på den gamla kyrkogården närmast kyrkan. Det gör att det blir sårbart av flera olika anledningar. Förutom att träden planterades utan tanke på hur stora de skulle bli och hur länge de skulle växa på platsen så kommer de också att dö och behöva ersättas vid ungefär samma tidpunkt. 
En del träd kan också ha drabbats av trädsjukdomar som sprider sig lätt mellan träd av samma art. De kanske också har fått skador från beskärningar och avgrävda rötter under åren. Eftersom gamla kyrkogårdar är skyddade av kulturmiljölagen så anses det viktigt av de kulturvårdande myndigheterna att återplantering görs så likt ursprunget som möjligt.

Idag har vi inte den här typen av planteringsideal på nyanlagda kyrkogårdar längre. Det är inte längre modernt med lika strikt geometriska planteringar, och nu finns även minneslundar och askgravplatser som gravskick. Dessutom anpassar man idag planteringarna mer utifrån den befintliga miljön och det tas större hänsyn till ekologiska miljöaspekter. Det gör att det blir friare att välja arter och hur de ska planteras, och risken minskar att flera växter ska få samma sjukdomar. Och det där med att det skulle vara ohälsosamma ångor på kyrkogården, ja, det vet vi ju inte är sant!

Kvinna som läser tidning.

Församlingstidningen Ljusbäraren

Stora Lundby-Östads församlingstidning heter, från och med sommaren 2022, Ljusbäraren. Här kan du läsa och ladda ner tidigare utgåvor i pdf-format. Tidningen öppnas i ett nytt fönster.

Gravstenar på kyrkogården.

Kyrkogårdsförvaltningen

Kyrkogårdsförvaltningen svarar för skötseln av kyrkogårdarna vid Stora Lundby och Östad kyrkor. Vi har lång erfarenhet och hög kompetens inom kyrkogårdsskötsel.