– Det känns som om jag kommer hem, säger Tina Dahllöw när vi ses i församlingshemmet en dryg månad innan hon ska börja som diakon i Stora Lundby och Östad. Tina är välbekant med församlingarna redan, både som Gråbobo, som gudstjänstbesökare, före detta förtroendevald och körsångare. Mellan 2001 och 2012 var hon församlingspedagog i Stora Lundby församling, och hon har också varit vikarie som diakon i Östad en period för ett antal år sedan. Hon har sedan 2012 jobbat som diakon i både Kortedala och Angered/Bergums distrikt.
Diakoni är kyrkans omsorg om medmänniskan och skapelsen, och kallas ibland kyrkans sociala arbete. Det är ett väldigt vitt begrepp. Rent konkret handlar det om att människor ska få känna sig sedda och vara delar i ett socialt sammanhang. Tina betonar att det är hela församlingens ansvar och inte bara diakonens, och att det finns många sätt att vara diakonal även för den som inte är en diakon. I grund och botten ska man visa omsorg om andra, och det kan ju göras på många sätt: genom att ringa upp den som brukar komma till en grupp men som nu varit frånvarande, att låta någon vara med i en bibelstudiegrupp och där få ett socialt sammanhang, att säga hej och vara trevlig mot den man möter.
Jag ser mig själv som spindeln i nätet i det här arbetet – den som stöttar, organiserar och för samman människor, säger Tina. Här kan ideella krafter göra stor skillnad! Hon pratar gott om den caféverksamhet i Bergums församlingshem som hon har hand om i tjänsten hon snart ska lämna. Här finns det massor av olika intressegrupper som själva driver hela verksamheten, med studiecirklar, handarbetsgrupper, gympa, skrivarstuga, IT-grupp och mycket annat. Tina är den som har det övergripande ansvaret och stöttar de ideella medarbetarna.
– Det finns så många som vill göra något för andra medmänniskor, vara andra till hjälp. Det här är jätteviktigt att ta tillvara. Det är själva roten till diakonin! säger Tina engagerat.
Som diakon har hon utbildning att kunna ta de delar som andra inte kan ta: enskilda samtal om svåra frågor, ge hjälp att söka fonder, bistå vid möten med myndigheter, ekonomiskt bistånd – allt för att få människor att förstå sin egen situation för att själva ta ansvar för sitt liv.
– Jag får förtroendet att få vandra en liten bit på väg med en annan människa då den behöver någon att prata med, när livet drabbar den, säger Tina. Det är en förmån och en nåd, och vi finns här oavsett om den vi möter är troende eller inte. Jag försöker ge verktyg och stöd för att personen ska kunna hantera livet. Samtidigt tycker hon att det är viktigt att betona att kyrkan inte är en socialtjänst. Diakonen kan finnas där som ett stöd, men personen behöver själv ta eget ansvar för sitt liv och sin ekonomi.
Vi pratar vidare om samverkan med andra samhällsaktörer. Den typen av samarbete är guld, när det är möjligt att få till, säger Tina. Ibland samarbetar vårdcentral och diakoner. Det kan vara givande och det gäller också att man är medvetna om varandras roller. Vi är en kyrka, och kan stötta där vårdcentralens profession inte behövs. Vi är inte en vårdcentral. Människor är välkomna att prata med en diakon eller en präst om livet, sorg och andlighet och behöver inte vara troende för att komma på samtal.
Välkommen Tina! Vi ser fram emot att få ha dig i arbetslaget!