En gul teddybjörn med röd väst sitter i en fåtölj framför en öppen spis där det brinner en eld.
Foto: Oksana Lyashenko

Hösthälsning från kyrkoherden

Nyhet Publicerad Ändrad

Kyrkoherde Jannicas inledningsord i höstens informationsblad 2020

Kvällarna är fortfarande långa, men snart är hösten här. Kyligare vindar, löv i alla färger och lampor som behöver tändas. Bakom ligger sommaren med bad och sol, sommarlov och semester. För många blev sommaren inte som planerat eller som man önskat eller tänkt. Resor som ställts in, umgänge med släkt och vänner som har begränsats och festligheter som bröllop och konserter som skjutits på framtiden. ”Jag är med er alla dagar”, säger Jesus. Inte bara de planerade och de som blev som vi hade tänkt. Han är med oss alla dagar.

Hösten är skolstart och för många början på något nytt. Som ”lilla nyår” handlar hösten om att se framåt, mot den nya terminen - i skolan, på arbetet, i föreningslivet och i kyrkan. Sommarlov och ledighet i all ära, men man kan också tycka att det är skönt med vardag igen. Att allt återgår till det vanliga, men frågan är hur ”vanlig” den här hösten blir?

Vi har en ovanlig tid bakom oss och den verkar inte vara över ännu. Ett osynligt virus som påverkar både vardag och fest, verkar hålla i sig ännu en tid. Det gör att vi får svårt att planera och blicka framåt. Kyrkans verksamhet är redo att starta igång, men allt är inte riktigt som ”vanligt” och vi kan tvingas tänka om.
I början talade experterna om att pandemin kommer pågå i månader. Det ändrades sedan till ett halvår och sedan till år. Hur lever vi med en sådan ovisshet inför framtiden?

Svårast är det för alla som tvingats till isolering och extra försiktighet. Att inte få krama om sitt barnbarn eller känna fysisk närhet från en annan människa.
 Det är inte bra att människan är ensam, står det i Bibelns första bok. Vi behöver varandra för att må bra. I sitt förstamajtal sa statsminister Stefan Löfvén: ”Krisen har varit en brutal påminnelse om att ensam inte är stark, att människor är beroende av varandra.”

Gemenskap med andra är livsviktigt och kanske att krisen med Covid-19 har hjälpt oss att förstå det ännu mer? Hur mycket vi behöver varandra och att vi är beroende av varandra på så många olika plan. Ensam är inte stark och det gäller också för kyrkan. Utan gemenskap kan kyrkan inte vara kyrka, för det är inte byggnaden som är kyrkan, utan människorna. Vi är beroende av varandra och den gemenskap som finns i våra gudstjänster och olika verksamheter. Därför firar vi gudstjänst och samlas till gemenskap, men allt är inte som vanligt riktigt än.

Det enda vi verkligen vet inför hösten är att Jesus är med oss. Det kan komma nya stormar som blåser, men då sänder Jesus sin gudsvind, den Helige Anden. En hjälpare som bär oss framåt alla dagar tills tidens slut.

Med vinden i ryggen
är det lättare att gå,
att bli buren framåt
utan att riktigt veta.

Finns det spår att följa
så hittar man lättare hem
även om man varit långt borta.

Gud går med dig
i medgång och motgång,
i medvind och motvind.
När det stormar
så att det känns
som man aldrig skulle komma fram.

En varm brasa
väntar när du kommer hem.
Den glöder stilla.
Du är aldrig ensam,
viskar Guds vind.

Eva-Stina Sjöberg, Barnens stora bönbok