Nyårsbön - Ring, klocka, ring!

Text av kyrkoherde Jannica Norén

Dikten Nyårsklockan, har lästs upp på Skansen, sedan slutet av 1800-talet. Trots pandemin lever traditionen vidare och i år är det skådespelerskan Sofia Helin som läser: ”Ring, klocka, ring. Ring in det nya och ring ut det gamla.”

Vi behöver brytpunkter i livet. En tidpunkt där vi får lämna det som varit och öppna upp för något nytt. Nyårsafton är en sådan brytpunkt. Egentligen händer inget annat än att morgondagens datum skrivs på ett annat sätt. Ändå ser många nyårsafton som en brytpunkt, där ett nytt liv skall börja. Vi avger nyårslöften, ser tillbaka på året som gått och blickar framåt.

Någon har sagt att livets brytpunkter är utsiktsplatser där vi pustar ut efter en etapp på vår resa. Vi vänder oss om och ser bakåt för att utvärdera, men också framåt för att välja väg och sätta upp nya mål. Har vi som i år, haft ett tufft år bakom oss, kan nyårsafton kännas som en befrielse. Äntligen ett nytt år med nya möjligheter. Hur det nya året blir vet vi inte, men förhoppningar och möjligheter finns att det nya året blir bättre än det gamla.

Oavsett hur det blir, så har vi en Gud som finns med i allt. Gud håller både det gamla och det nya i sin hand, men han är också den som ständigt skapar nytt. I Jesaja sår det: ”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jag gör en väg genom öknen och strömmar i ödemarken.” (Jes 43:18-19) Mitt i ödemarken, när livet känns öde och tomt, finns en väg som leder till liv. Om allt känns dött och förtorkat som i en öken, kan Gud låta vatten strömma fram så att nytt liv kan blomma igen.

Dikten Nyårsklockan är skriven av Alfred Tennyson och heter Ring out, wild bells på engelska. En av stroferna i dikten handlar om den kommande Messias. Den brukar numera inte läsas på Skansen, men vi behöver Jesus för att lämna det gamla och få nytt liv. Jesus är vägen genom öknen och källan som strömmar i ödemarken. Utan Jesus har orden: Ring in det nya och ring ut det gamla, ingen betydelse för det är bara Han, som kan göra allting nytt.

Vi behöver brytpunkter, där vi får bryta med det gamla. Inte förtränga eller fly, men stanna upp och lämna det som varit så att vi kan öppna upp för något nytt. Nyårsklockan vill hjälpa oss med detta.

Ring, klocka, ring
i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö.
Ring in det nya
och ring ut det gamla
i årets första, skälfvande minut.

Vi ber för vår värld, vårt land och platsen där vi bor.

Ring våra tankar ut
ur sorgens häkten
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut
emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.

Vi ber om fred och försoning och för alla som känner sorg.

Ring ut bekymren,
sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad
diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Vi ber för oss själva, våra nära och kära och för året som kommer.

Ring in den tid,
då Anden befrias
ur själviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor
bort ur alla land;
ring honom in, den kommande Messias.

Vi ber för vår kyrka, om enhet, sanning, kärlek och kraft.

Ring in det nya och ring ut det gamla.
Vi ber om en ny tid.
I Jesus namn.
Amen.

Med önskan om ett välsignat Gott Nytt År!

En gammaldags reservoirpenna ligger i en anteckningsbok, fylld med handskriven text.

Tankar inför helgen

Pastoratets präster, diakoner och församlingspedagog funderar över kommande söndags texter.