Evigt trofast - fjärde söndagen i påsktiden

Text av Mirjam Johansson

 

Evigt trofast visar jag dig nu min kärlek, säger din befriare, Herren. (Jesaja 54:8)
Evigt trofast – kan man vara det? Finns det verkligen någon sådan kärlek idag?

Svaret är ja. Gud själv står som garant för troheten och den orubbliga kärleken. ”I stor kärlek tar jag dig åter” står det hos profeten Jesaja. Gud har alltid varit trofast mot oss, och tar emot oss om och om igen. Efter våra svek så är han ständigt god och välkomnande. Även om det finns ögonblick då Gud dolt sig, och har varit vred på grund av mänsklighetens synd, så beskrivs detta just som ”ögonblick” i Bibeln – och det står t o m att det är ett ”kort” ögonblick. Det är ett läkande tidsförhållande – om man jämför med orden ”evigt trofast”. Gud har låtit vreden och straffet drabba Jesus på korset då Han led för våra synder.

Gud söker efter trofasthet även hos oss, i våra hjärtan. Herre, är det inte trofasthet dina ögon söker kan vi läsa hos en annan profet, Jeremia. Gud vill hjälpa oss och låta den frukten få växa och mogna i våra liv. Vi kan också finna tröst och kraft i att det står i Bibeln att är vi trolösa – han förblir trofast, ty han kan inte förneka sig själv. (2 Tim 2:13)

En väg går vindlande mot en röd soluppgång i fjärran.

Han som förblir trofast visar oss en väg – Vägen till livet. Den vägen är relationen med Jesus. Lärjungen Thomas frågar, precis som även vi idag kan fundera och fråga: Hur kan vi då veta vägen? Jesus svarar med att säga: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (Johannes 14:6).

Jesus beskriver för sina lärjungar att precis som han har fått lida, så väntar det ett lidande även för dem som vill följa honom. Samtidigt talar Jesus om en stor glädje, en glädje som inte ska tas ifrån oss, glädjen då vi ska se honom igen. Fram till den dagen kan vi tryggt vila i att hans kärlek är trofast och evig och att den finns för oss varje dag.

”Om än bergen rubbas och höjderna vacklar, skall min trohet mot dig inte rubbas och mitt fredsförbund inte vackla, säger han som älskar dig, Herren.” (Jesaja 54)

Bön:

Tack Gud att du är evigt trofast. Tack att din kärlek till mig inte kan rubbas, att ditt förbund inte vacklar. Hjälp mig att vila i den kärleken.

Helige Ande, hjälp mig att leva i trofasthet när det gäller… som du har gett mig. Förlåt mig när jag sviker, och tack för att du aldrig sviker mig.

Tack att du går med mig på vägen till livet, även när det är svårt, och att jag får ha en relation med dig, Jesus. Tack att du är Vägen, Sanningen och Livet, och att du har öppnat vägen till Fadern och till en evig glädje i himlen hos dig.

 

En gammaldags reservoirpenna ligger i en anteckningsbok, fylld med handskriven text.

Tankar inför helgen

Pastoratets präster, diakoner och församlingspedagog funderar över kommande söndags texter.