Det hade gått en tid sedan Jesus hade uppstått från de döda och först visat sig för sina lärjungar. Nu var några av lärjungarna tillsammans vid Tiberiassjön.
Det var sen kväll eller natt och de satt nog och pratat med varandra om det som hade hänt och hur osäker framtiden såg ut. Vad skulle det bli av det rike som Jesus pratat så mycket om och hur skulle det bli med deras egen framtid? De hade ju en gång lämnat allt för att följa honom. De hade lämnat näten, fiskebåten och sina familjer för att följa Jesus.
Efter sin uppståndelse hade han sagt att de skulle gå till Galileen för att få möta honom där, men det dröjde. De var nog ganska desillusionerade, oroliga och frågande.
Petrus stod inte ut längre. Han behövde något konkret att sätta händerna i. Det han kunde var att fiska. ”Jag ger mig ut och fiskar” säger han där på natten till sina vänner. Han ser kanske ingen annan framtid än att gå tillbaka till sin tidigare syssla. De andra lärjungarna följer med honom. De hade nog inget bättre förslag. De ger sig ut på sjön i sin båt och med sina nät precis som innan de träffade Jesus. De fiskar hela natten men får ingenting.
När de i gryningen är på väg med båten in mot land är de nog ännu mer uppgivna och modfällda än innan fisketuren. Då ser de en man på stranden i gryningsljuset. Det är Jesus, men de känner inte igen honom ännu. Han visar stor omsorg om sina trötta, frusna och hungriga lärjungar när han säger: ”Mina barn, har ni inget att äta”. Han uppmanar dem att kasta i näten på högra sidan av båten.
När de gör som han säger och börjar dra in den väldiga fångsten säger Johannes till Petrus: ”Det är Herren!”
Ibland är det när vi är som mest modfällda, och det kanske känns som om Gud övergivit oss och vi inte ser något hopp för framtiden, som Gud kommer och ger oss hopp och mod på nytt.
Så fort Petrus får höra att det är Herren hoppar han i sjön för att komma till Jesus så fort som möjligt. Ordet för hoppa här är samma ord som används för att kasta näten i sjön. Så han slänger sig i sjön.
Petrus kanske redan hade anat att det var Jesus eftersom detta måste ha påmint honom om när Jesus en gång kallade honom (Luk 5: 1-11). Efter den stora fiskfångsten den gången kastade sig Petrus ned vid Jesu fötter och sa: ”Lämna mig Herre, jag är en syndare”. Han stod inte ut med sina brister och ville därför att Jesus skulle lämna honom. Han hade inte lärt känna Jesus än; hans kärlek och förlåtelse.
Petrus gör på ett helt annat sätt i dagens text. Nu vill han istället skynda sig till Jesus trots att han för inte så länge sedan hade förnekat honom tre gånger. Många skulle säkert i den situationen ha försökt smita undan från den de hade svikit eller kommit fram med blicken nedslagen i skam, men under de år som Petrus vandrat med Jesus hade han lärt känna honom bättre. Han visste att Jesus redan hade förlåtit honom och ville rusa fram för att ta emot den förlåtelsen och få vara nära Jesus igen.
När vi tycker att vi svikit Jesus så behöver vi inte gömma oss för honom utan vi kan istället skynda oss till honom för att ta emot hans kärlek och förlåtelse.
Bön
Tack Jesus att du mötte lärjungarna när de var som mest modfällda.
Tack att du gav dem nytt mod och förnyade deras tro på dig.
Tack att du vill möta oss också när vi förlorar modet och framtidstron.
Tack för att din förlåtande famn alltid står öppen för oss.
I Jesu namn. Amen.
