Andra söndagen i fastan

Text av Frida Vikström

”Han gav henne inget svar”. Så står det faktiskt i dagens text! Jesus - som möter alla människor med kärlek och inte gör skillnad på folk – hur kan han göra så mot den kanaaneiska kvinnan?
Har du också upplevt att Gud är tyst? Att Gud inte tycks bry sig när du ber? Även om vi med huvudet tror att Gud hör vår bön och vill oss väl, så känns det inte alltid så. Som människa har vi ett begränsat perspektiv. Vi förstår inte alltid varför vi inte får det vi ber om eller varför saker dröjer.

Jesus verkar väldigt avvisande mot kvinnan och säger att han inte blivit sänd till andra än ”de förlorade fåren av Israels folk”. Denna kvinna tillhörde inte Israels folk. Men kvinnan ger inte upp så lätt. Istället för att ge sig iväg, som lärjungarna vill, så kommer hon fram till Jesus, faller ner inför honom och säger ”Herre, hjälp mig.”

Ett skepp som kämpar mot höga vågor på havet.

När man bygger muskler i sin kropp så behöver man lite motstånd, annars händer inget. Att gå i en uppförsbacke gör något med våra ben, till skillnad från om vi glider fram på ett rullband. När man riktigt har ansträngt musklerna så kommer också träningsvärken som ett brev på posten. Kanske det är så med tron också? Att den behöver lite motstånd för att växa? Att det kan göra ont när tron växer?

Kanske Jesu kärvhet hjälpte kvinnan till ytterligare ett steg i tro – ett steg närmre Jesus. Kanske det som är svårt i vårt liv - de områden där vi möter motstånd - faktiskt drar oss närmre Gud? Att nöden får oss att inse vårt beroende av Gud? Vi får vara arga, besvikna och tjata på Gud. Vi får säga som det är och vad vi önskar. Han tål det. Vi får falla ner ännu en gång inför Jesus, trots ”lärjungarnas röster” att lämna Jesus ifred, trots våra egna tankar om att det inte är någon idé. Vi får säga ”Herre, hjälp mig”. Kanske Gud fortsätter vara tyst en stund till av en anledning vi inte kan förstå än? Kanske han denna gång svarar; ”Kvinna/Man, din tro är stark, det skall bli som du vill.” Oavsett vilket så vet vi att Gud har lovat att om vi låter honom få veta alla våra önskningar så skall Guds frid som är mera värd än allt vi tänker, ge våra hjärtan och våra tankar skydd i Kristus Jesus (Fil 4:6-7).

Bön: Jesus, du vet vad som är min kamp. Du vet om det är tusende gången jag ber om hjälp med detta eller om det är första. Tack för att jag får komma till dig med allt. Herre, hjälp mig. Amen.

En gammaldags reservoirpenna ligger i en anteckningsbok, fylld med handskriven text.

Tankar inför helgen

Pastoratets präster, diakoner och församlingspedagog funderar över kommande söndags texter.