”Tro, jag vill känna tro, jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro.”
- Marie Fredriksson
Jag tror inte att Marie Fredriksson ananade att denna hennes låt från 1996 skulle komma att spelas på begravningar 25 år senare. Men det gör den. Ganska ofta. Kanske är det därför att just i den stunden, i sorgens centrum, så är det just det som många människor längtar efter. En tro på…
Ja just det, en tro på vaddå?
På internets fria lexikon Wikipedia kan man läsa följande om Fredrikssons låt: 1996 kom den som singel och på hennes album I en tid som vår. Sången handlar om att tro på något, men sångtexten nämner inget religiöst.
Sången handlar om tro på något, men på vad? På vem? Och är tro främst något man känner?
Vad det en känsla som gjorde att officieren sökte upp Jesus? Var det en känsla som fick denna maktens man från ett annat folk att lägga sig fullständigt platt för den kringvandrande Jesus? Jag tror inte det.
Jag tror inte heller att det var en intelektuellt utformade övertygelse om att Jesus var Messias , människosonen, befriaren som gjorde officeren beredd att ödmjuka sig. Däremot tror jag att makt var ett språk som officeren förstod sig på och hans samtal medd Jesus vittnar om det. Officeren hade sett Jesu makt, hur Jesus genom ord kunde bota, förändra och ge nytt liv. Liksom Gud skapat världen genom ord.
Officerens satte sin tilltro, sin tro, inte till känslan, inte till förnuftet utan till Jesus som person. Det var Jesus som hade skapat tron i officeren, genom det han gjorde och sa. Och den tron blev knappast mindre efter att Jesus uttalat orden ”Gå. Du trodde och det skall ske.”
Kanske går det att skapa tro själv, tro på framtiden, på att allt skall bli bra. På vaccin. Men är de då en tro som bär oss, eller är det vi som bär tron? Men om vi istället vänder oss till Jesus och låter honom skapa tron åt oss då blir det han som bär oss. Då blir vi varken utelämnade till våra känslor eller vårt intellekt. Då lägger vi oss själva i händerna på honom som skapat oss, älskat oss, dött för oss och uppstått för oss. En sådan tro vill jag ha och känna. En tro som bär mig hela vägen hem.
O, giv oss Herre av den tron,