2 advent - Medan vi väntar

Text av kyrkoherde Jannica Norén.

Advent är en tid av väntan, en förberedelsetid, där vi för göra plats för Jesus som vill komma till oss. 

Ordet väntan får en annan innebörd, när vi väntar och längtar efter att allt skall bli som vanligt igen. När vi får umgås med nära och kära och krama om varandra när vi ses. Hitta på saker och inte behöver oroa oss för smitta och känna efter om vi har några symptom.

Och vad gör vi medan vi väntar? Många pyntar och gör fint i sina hem och trädgårdar. Det blir viktigare att ha det mysigt, att äta gott och ordna så att vi trivs i våra hem, men vad gör vi sen?

Väntan är inte enkel och särskilt inte om den gråa vardagen känns gråare än vanligt. Vi lever i en tid där det inte är någon skillnad på vardag eller fest. Tiden flyter ihop och det är svårt att komma ihåg vad man gjorde förra veckan när allt ser likadant ut. Och mitt i den gråare vardagen kan det också finnas oro, ensamhet och hopplöshet som gör det ännu svårare att vänta. 

Morgonsoffan och andra program på TV ger olika tips på hur vi får tiden att gå och hur vi håller humöret uppe. Ernst glöggar vin och gör kreativa julpyssel. Andra kommer med råd hur vi tar hand om både kropp och själ, men vad hjälper det när hemmagympan med Sofia är gjord och jag tappat glöggen på flaskor? Då är allt som vanligt igen, samtidigt som ingenting är som förut. 

Andra söndagen i advent vill hjälpa oss se att det finns ljus och färger i det gråa och mörka. Att Guds rike är nära och sprider sitt ljus, även när det inte känns så. I Lukas 17:23 talar Jesus med sina lärjungar om att det skall komma en tid då vi längtar efter det förlorade. Den tiden har varit många gånger genom historien och den är också nu.

Vi tror på en Gud som inte har lämnat historien åt sitt öde, men ibland kan det vara svårt att se Guds rike mitt i allt. I Matteus 13:31-34 liknas Guds rike med ett senapskorn. Det är det minsta av alla frön, men när det gror och växer blir det till ett träd som himlens fåglar kan bygga bo i. Guds rike finns och kan växa, med det kan skymmas och kännas litet, i tider av oro och när livet känns grått och mörkt.

När fariséerna ställde frågor till Jesus om Guds rike svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.” (Luk 17:20-21)

Om Guds rike finns inom oss, så kan den här tiden bli en tid där vi söker det ännu mer. Medan vi väntar har vi möjligheten att söka Guds rike ännu djupare i oss själva. Då kan vår väntetid bli till välsignelse och få helt andra färger, än de tråkiga grå.

Om Guds rike är inom oss, så måste också Gud vara närmare än vad vi kanske tror. Det går inte att begränsa eller se var det är, men det finns där och vill komma med hopp, också i denna tid. När Jesus talar om Guds rike så handlar det inte främst om något som kommer sen. Nej, Guds rike är här och nu, och kan bli ännu mer verkligt om jag söker efter det. Medan vi väntar får vi söka och leta efter Guds rike och göra plats för Jesus i våra liv. Då kan den här tiden få en djupare mening och ett helt annat ljus.

En gammaldags reservoirpenna ligger i en anteckningsbok, fylld med handskriven text.

Tankar inför helgen

Pastoratets präster, diakoner och församlingspedagog funderar över kommande söndags texter.