1 advent - Jesus kommer med fred

Text av kyrkoherde Jannica Norén.

Det är glädje, fest och trängsel när Jesus rider in i Jerusalem. Helt otänkbart för oss idag, när vi inte får samlas och måste hålla avstånd. Men det fina med Jesus är att han inte är beroende av våra yttre omständigheter.

Våra gudstjänster på 1 advent är inte fulla av människor som sitter trångt i bänkarna, men Jesus kommer till oss där vi är. Jesus finns där människor är, om vi öppnar våra hjärtan för honom.

I ringhet och enkelhet kommer Jesus för att förkunna fred och frihet till alla som vill ta emot honom. I Sakarja läser vi att Jesus är fridens furste, som vill fred mellan människor och vill ge av sin frid (Sak 9:9-10). Freden och friden är viktiga om det skall bli ett nådens år som är temat på 1 advent, men då behöver vi också göra vår del.

Vi lever i ett fredligt land och det har inte varit krig i Sverige på över 200 år, men det kan finnas andra sätt att strida och skapa ofred. Det kan handla om politiska frågor och hur vi ser på varandra. Konflikter mellan grupper, men också i nära relationer i familjen, bland vänner eller i kyrkan och församlingen.

Freden och friden kommer inte utan ansträngning. Vill jag känna frid behöver jag hålla fred med människor runt omkring mig och det vill Jesus hjälpa mig med.

I berättelsen om hur Jesus rider in i Jerusalem och profeten Sakarjas ord får vi en viktig nyckel till hur vi skall leva om vi vill lära känna hans fred och frid. Nyckeln handlar om att Jesus kommer i ringhet. Han sätter sig inte på höga hästar utan kommer i all enkelhet på en åsna. Åsnans höjd tillåter honom att möta människor i ögonhöjd och han ser inte ner på människor.

Det är så lätt att tänka att vi är bättre än andra människor. Att vi ser ner på andra och bli frustrerade över att människor inte gör eller tycker som jag. Vi dömer så lätt, men Jesus ser inte på människor på det sättet. Han vet att han är kung och Guds son, men är ändå ödmjuk och möter människor med förståelse, omsorg och kärlek.

I evangelietexten läste vi också att åsnan stod bunden och det kan vi också vara. Det kan bundenhet till beteenden och attityder som vi fastnat i. De kan handla om rädslor eller att vi inte mår bra, men det kan också vara materiella saker eller relationer som binder oss på olika sätt.

Bundenhet av olika slag leder till ofrid och ofred, i mig själv, men också mellan människor. Därför är det viktigt att göra upp med bundenhet och Jesus vill att vi skall fria. Han är den som kan lösa upp knutar och rep som håller mig fast vid saker som jag behöver bli fri ifrån. Ofta använder han, precis som i evangelietexten andra människor – sina lärjungar, till sin hjälp och leder oss till sig själv. (Matt 21:1-9).

Jesus är kungen som kommer för att frälsa, rädda och befria sitt folk, så att hans fred kan sprida sig till världens ände, som det står i Sakarja.

Jesus kommer med sitt budskap underifrån och inte ovanifrån, när han rider in i Jerusalem på en åsna. Det finns en åsna, en så kallad korsåsna som härstammar från Egypten. Den är grå och har ett svart streck längs ryggraden och ett streck över skuldrorna. Selma Lagerlöf har skrivit en legend om korsåsnan som berättar att åsnan fick sitt kors när den bar Jesus på sin rygg. Det är nog mer troligt att korset på åsnans rygg fanns där redan innan och kanske för att den en dag skulle bära Jesus på vägen till korset?

Den gråa åsnan blev bäraren av vår frälsare och det är också vår kallelse i vår gråa vardag. På samma sätt som åsnan bär fram Jesus till människor, får vi bära fram Jesus till människor vi möter. Är du döpt har du också ett kors - inte på din rygg, men ett osynligt kors på din panna som tecknades vid ditt dop.

Mitt i den mörkaste av tider på året får vi bereda plats åt Honom som är världens frälsare och världens ljus. I vårt eget hjärta, men också genom att bära fram Honom till andra, så att ljuset kan skingra mörkret och kanske är det särskilt viktigt i denna mörka tid?  I Romarbrevet läste vi att vi skall lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. Det är vägen vi måste gå om vi vill vara Jesus ljusbärare och komma med hans fred.

Advent är hoppets och väntans tid, men det är också ljusets tid. Överallt brinner ljus i våra fönster och i Jesaja 9:2 står det: ”Över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram”.

En gammaldags reservoirpenna ligger i en anteckningsbok, fylld med handskriven text.

Tankar inför helgen

Pastoratets präster, diakoner och församlingspedagog funderar över kommande söndags texter.