Att se Gud
Har du sett Gud? Har du känt eller anat Gud? Mött Gud? I Bibeln beskrivs ett stort antal möten mellan människor och Gud. Också idag ger Gud sig till känna. Vi kan ana, erfara, se och möta det gudomliga, det heliga. Både i Bibelns berättelser och idag möter Gud ibland i det extraordinära: genom en ängel, en röst från ingenstans, en syn. Jag tror att många här inne kan berätta om den sortens speciella möten med det heliga. Men vänner, oftast ger Gud sig till känna i och genom det vanliga, det vardagliga.
Abraham och Marta
Så är det med Abraham i texten NN läste. Han sitter hemma en vanlig dag. När han tittar upp ser han tre personer. Inget särskilt med det. I morse tittade jag ut genom fönstret och såg människor gå förbi på gatan. Inget särskilt med det. Men Abraham såg att det där vanliga innehöll något mer. Så han reser sig, skyndar fram och kastar sig till marken framför de tre besökarna och säger ”Herre, visa mig den hedern att du inte går förbi.” Han genomskådade det vardagliga förstod att han i mötet med de där tre personerna gästades av Gud.
Samma sak med Marta i texten NN läste. Hennes bror har nyss dött och när hon hör att Jesus är på väg går hon honom till mötes. Så utspelar sig ett samtal mellan henne och Jesus som mynnar ut i att Jesus frågar henne ”Tror du detta?” Och hon svarar ”Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.” Med andra ord, i den till synes vanliga människa som hon har framför sig – Jesus från den lilla byn Nasaret – känner hon igen Guds son, Messias. Och samtalar förtroligt och ärligt med honom.
Vi har tio fantastiska personer här framme som snart ska vigas till diakon eller präst. Ni som är här känner ju dem, åtminstone en av dem, kanske flera. Hannah, Katja, Anneli, Ulrika, Elin, Karolina, Lotta, Stina, Maria och Annika – ni är som Abraham och Marta. Ni har alla mött Gud, känt igen, upptäckt Gud som en del av era liv, våra liv. I och genom det vanliga – någon gång kanske också i det extraordinära – har ni mött och lärt känna Gud, hört Guds röst. Gud har kallat er till diakon eller präst och ni har sagt ja till kallelsen. Och strax ska ni bekräfta ert ja genom de löften och den försäkran ni ska ge inför Gud, inför mig och alla andra som har samlats runt er idag.
Att känna igen Gud
Men – och nu vänder jag mig till alla er andra – det är inte bara för dessa tio som Gud ger sig till känna och visar sig. Utan Gud möter och visar sig för alla som vill se och känna och ana. Vill du? Gud, står det i Bibelns citat, ”är inte långt borta från någon enda av oss.” (Apg 17:27) Smaka på det: Gud är inte långt borta från någon enda av oss. Titta på din granne i bänken där du sitter och så tänk att Gud inte är långt borta från hen. Jag vill ge dig en utmaning: nästa gång du går på toaletten: titta på dig själv i spegeln och så säg till dig själv ”Gud är inte långt borta från mig”. Okej? Gör ni det?
Och vet ni: vi får öva oss i att känna igen Gud i det vanliga. Vi får träna oss på det. Precis som vi kanske tränar våra kroppar, eller vårt minne, eller övar oss på att laga mat – får vi träna oss i att upptäcka hur Gud finns och verkar genom det vardagliga.
För det är verkligen så att Gud möter, talar och ger sig till känna för oss på många olika sätt. Ett sätt är ju genom Bibeln. Det är därför vi läser ur den varje gång vi firar gudstjänst. Och det är därför det är viktigt att ni som vigs till diakon eller präst idag – och ni som redan är det – att ni lever med Bibeln. Ni behöver dricka ur bibelns texter som är Guds levande ord. Tappa inte det. Det får vi alla unna oss.
Ett annat sätt för Gud att tala till oss är naturen. Och det är särskilt tydligt så här års när den är så vacker och exploderar av liv. Det är som att Gud ropar till oss: ”jag är här, ser ni, jag är god. kolla på fjärilarna som börjat fladdra runt, titta på de skira gröna björkarna, lyssna till koltrasten, se humlorna som kan flyga trots att de rent fysiologiskt inte borde kunna flyga. Känn doften av syren. Jag är här, jag älskar er, det finns hopp, det finns liv, det finns framtid.”
Ja, Guds Ande vibrerar i allt levande och naturen är ett av Guds sätt att uppenbara sig för oss, ge sig till känna, tala till oss. Lyssnar du? Lyssnar vi? Eller springer vi bara på. Jagande efter sånt vi fått för oss är viktigt, stressade av det vi tror vi måste hinna, absorberade av våra mobiler så att vi missar det som händer runt omkring oss. Lyssnar vi?
Väcka vår förundran
Vänner, vi behöver väcka till liv vår förmåga att förundras och fascineras över naturen. Stanna upp och ta in. Lukta, känna, smaka, se. Förundran väcker vår respekt och ödmjukhet för våra medvarelser så att vi blir mer varsamma med vår omgivning. Och i förmågan att förundras finns en djup källa till glädje. Så låt oss hjälpa varandra att väcka, stärka vår förundran över naturen. Låt det bli din mission denna sommar: att gå ut i naturen och öva dig på att låta dig förundras och fascineras av det du ser, hör, känner, luktar, smakar.
När vi förundras är det ett sätt att öppna oss för det heliga och gå Gud till mötes på samma sätt som Abraham och Marta gör i dagens texter. De sitter inte kvar, sitter inte still utan båda två reser sig upp och går i sin iver Gud till mötes. Abraham reser sig upp skyndar sig fram, står det. Marta kan inte heller hålla sig utan går hemifrån för att möta Jesus redan på vägen. Väck din förundran, öppna hjärtat!
Ni diakoner och präster
Kära Hannah, Katja, Anneli, Ulrika, Elin, Karolina, Lotta, Stina, Maria och Annika. Många människor har anat det heliga men tycker sig inte riktigt känna Gud. Idag är det många som törstar efter något annat, något mer. Det finns en längtan efter liv. Som diakoner och präster är det er uppgift att i ord och handling visa på livets stora djupa källa, Gud. Berätta med era liv och i er tjänst att Gud inte är någon annanstans, utan alltid är HÄR i våra liv. Förklara att Gud inte var förr någon gång eller sen i framtiden, utan alltid är NU i våra liv.
Genom de unika personer ni är i er själva, genom det ni säger, gör och är – kommer ni vara Guds tilltal till andra. Genom er kommer tröst och uppmuntran, kärlek och omsorg, uppmaning och uppfordran att räckas till andra. Idag går ni in i ett livslångt tjänande som diakoner och präster när ni ställer det ni kan och har och är till Guds förfogande. Det är stort och det är vackert. Gud välsignar er.