Grattis till 400 år
Grattis kära församlingsbor! Er kyrka fyller 400 år. Det är fantastiskt! I 400 år har människor samlats här med alla möjliga sorters känslor och tankar: sorg och förtvivlan, i förväntan och jublande glädje, nickat till av trötthet, gripna eller inspirerade av predikan eller musiken. Människor har samlats här i fredstid och krigstid, under orostid och i vardag. Människor har suttit här och bett böner, ropat till Gud i alla sorters sinnesstämningar och livssituationer, tagit emot Kristus som räckts dem i den heliga nattvarden. Och idag är det vi som samlats här och även vi har olika livssituationer och bär på olika sinnesstämningar. Det som förenar oss är inte att vi är likadana, känner eller tycker likadant, utan vår tro på att Gud finns och är en del av våra liv.
I en bok om Stockholms stifts kyrkor beskrivs Lidingö kyrka som ”liten och bastant” och den är ju inte så stor. Många av er firar därför denna gudstjänst i Sankta Annagården här intill – hej på er! Vi ses på fikat efteråt hoppas jag. Liten och bastant, men Lidingö kyrka beskrivs också som ”en rörande vacker uppenbarelse”. I samma bok står det också att er kyrka – kära Lidingöbor – citat ”liknar ingen annan luthersk helgedom i detta land”. Ni ska vara stolta. Detta rum rymmer så mycket. Så mycket historia, så många människoöden och livserfarenheter har ägt rum i denna helgedom. Det får vi fira idag: 400 år av liv och nu är det vi som har förmånen att få använda denna kyrka, fylla detta hus med våra liv.
Också i detta rum och idag
I en av dagens bibeltexter berättas om ett annat hus, ett annat rum där Jesus vänner var församlade. Det står att det ”plötsligt hördes ett dån som av en stormvind som fyllde hela huset där de satt”. Det som beskrivs är den första pingstdagen och stormvinden är den heliga Andens utgjutande över dem som var i det där huset. Som vi hörde William läsa kom Guds Ande och stannade som tungor av eld ”på var och en av dem”. Lägg märke till det: Anden gavs inte bara till några utan Anden, står det, stannade på var och en. Så också idag.
För idag är det Pingstdagen och den heliga Anden fyller också det här huset, Lidingö kyrka och Sankta Annagården. Jag har inte hört något dån eller känt en stormvind, men den heliga Anden är här och finns både ibland oss och i oss. Räck upp en hand om du är döpt. Är någon av er rentav döpt här i kyrkan? Vid dopet fick vi den heliga Anden som gåva och den heliga Anden är inte någon annanstans utan alltid här i ditt liv, inte förut någon gång eller sen i framtiden, utan alltid nu i våra liv. Det är ett vanligt sätt att beskriva vem den heliga Anden är: som Gud här och nu. I våra vanliga liv, i våra vardagar. Gud här och nu – den heliga Anden.
De många språkens Gud
Det är tydligt i texten vi hörde att Gud vill kommunicera med oss. ”Hallå!”. Tydligt att Gud vill nå fram till dig och mig. Apostlarna, som de kallas, får plötsligt gåvan att kunna tala olika språk, sinsemellan många språk. Vi hörde en lång uppräkning av folkslag som alla kan, står det, ”höra sitt eget modersmål”. Gud kommunicerar med oss.
Och för att nå fram använder Gud många språk. Det upprepas i texten att ”var och en hörde just sitt språk talas”. Vilka språk förstår du, vilka språk når in i dig? För språk är ju inte bara det vi normalt menar med språk: svenska, engelska, finska o s v. Gud använder många andra sorters språk. Ibland möter jag föreställningen att Gud bara talar genom det exceptionella, på övernaturliga eller helt annorlunda vis. Så kan Gud tala, och gör det ibland. Och skulle vi dela med varandra så är vi nog många som har såna erfarenheter. Men för det allra mesta talar Gud till oss i det vanliga och vardagliga.
Så mitt i våra vanliga liv finns den heliga Anden och talar med oss. Gud har såå många språk. Musik, konst av olika slag, romanen du läser, dikten du tycker om, handlingar. Gud kan tala i det vännen säger till dig, genom något du ser på TV eller läser på nätet och som liksom dröjer sig kvar. Gud talar genom drömmar, men också i det vänliga hejet från en främling på gatan. Guds tilltal till dig kan finnas i samtalet med en arbetskamrat eller i telefonsamtalet med en vän, eller sms:et som kom just när det kom. Gud kan tala genom en tanke som slår dig, en ingivelse, ett aha. Gud talar många, många språk. Och Gud talar till oss genom Bibeln.
Ett annat av Guds främsta språk är naturen, den övriga skapelsen. Så här års är vi många som uppfattar hur Gud genom naturen – som nu är så vacker och exploderar av liv – ropar till oss: ”jag är här, ser ni, jag är god. Kolla vitsipporna, de skira gröna björkarna, lyssna till koltrasten, se humlorna som kan flyga trots att de rent fysiologiskt inte borde kunna flyga. Känn kylan i årets första dopp, känn doften av syren. Jag är här, det finns hopp, det finns liv, det finns framtid.”
Väcka förmågan att förundras
Ja, naturen är ett av de språk Gud använder för att ge sig till känna, visa sig för oss, tala till oss. Guds Ande vibrerar i allt levande. Lyssnar du? Lyssnar vi? Eller springer vi på, absorberade av våra mobiler och allt vi tror att vi måsta hinna? Lyssnar vi? (---) Vänner, vi behöver väcka till liv vår förmåga att förundras och fascineras över naturen. Stanna upp och ta in. Lukta, känna, smaka, se. Förundran väcker vår respekt och ödmjukhet för vår medskapelse. Gör oss mer varsamma med vår omgivning. Och det för oss till gemenskap med Gud. Och i förmågan att förundras finns en djup källa till glädje, ja lycka.
Är du törstig?
Även evangelietexten som Micke läste berättar hur angelägen Gud är om kontakt/relation. Det står att Jesus ställer sig upp och ropar, tänkte ni på det? Det står att ”på högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade”. Och vad är det han ropar? Jo han ropar, ”Är någon törstig, så kom till mig och drick.”
Är du törstig? Bär du på en längtan? I 400 år har tusen och åter tusentals av våra förmödrar och förfäder kommit hit till kyrkan med sin törst efter liv och mening, sin törst efter vila och gemenskap, sin törst efter tro och hopp, och sin törst efter det heliga, efter Gud.
Om du som är här idag – i kyrkan eller Sankta Annagården – bär på en längtan, om du är törstig så hör Jesus Kristus inbjudan till dig: ”Kom till mig och drick”. Min vän, ”kom till mig och drick”. Gud möter oss och talar, som sagt, till oss genom naturen och på många andra sätt. Allra mest påtagligt möter vi Gud i den heliga nattvarden där vi får möta Kristus fysiskt påtagligt i brödets och vinets gestalt.
Låt oss be.
Heliga ande, tack för att du är här och nu hos var och en av oss. För att du talar till oss och når oss på många olika sätt. Hjälp oss höra dig, väck vår förundran, låt vår törst föra oss till Dig. Amen.