Alla är bjudna
Du är bjuden. Hör du det: du är bjuden. Alla är bjudna på festen. Det är poängen med den berättelse Jesus berättar som vi precis hörde. Alla är bjudna på megafesten. Ja, det står faktiskt så i grundtexten ”mega deipnon”, mega-fest, betyder det. Vem vill missa den festen?
Och det är Gud som bjuder in. Jesus liknar Gud vid en person som bjuder in till megafest. Men vad är det för fest? Ja, varför bjuder vi själva in till fest, till att ta en fika eller ses över en kopp the? (---) Jo, för att ha gemenskap, eller hur? För att träffas, för att umgås, för att lära känna varandra, växa i vår vänskap, ha relation.
Det är samma syfte med festen Jesus talar om: Gud bjuder in oss till gemenskap, till att lära känna Gud, upptäcka att Gud inte är en idé, tanke utan ett Du. Att få erfara att Gud inte är avlägsen utan mitt i våra liv: här – nu. Har du fått chans att upptäcka det i ditt liv? Att du är inbjuden: till gemenskap med Gud, till relation med det heliga?
Jesus understryker att alla är bjudna. Ingen är utanför eller utesluten, det finns plats för alla. Gång på gång skickar festarrangören, Gud, ut sina tjänare för att bjuda in folk. Han säger ”gå ut på gator och gränder och hämta hit alla”. Och så för att understryka att inbjudan gäller alla exemplifierar han med människor som värderades lågt på den här tiden, personer som inte bjöds på fester: ”fattiga, krymplingar, blinda och lytta”. Och så igen lite senare: ”gå ut på vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit så att mitt hus blir fullt”. Hör ni? Gud är angelägen, vill att vi kommer, vill umgås, vill mötas.
Alla är bjudna. Du är bjuden. Vet ni, säg det till varandra. Vänd dig till grannen till höger och vänster och säg ”du är bjuden”. (---)
Kyrkan är människor
Det är vi människor som är kyrkan och vi är en salig blandning människor. Det är bara att se sig omkring här i kyrkan. Vi är många och vi är olika. Precis som på den där festen Jesus talar om. Kyrkan är inte en åsiktsgemenskap utan en brokig, spretig och annorlunda gemenskap. Det som förenar oss är inte att vi är same same, utan att vi alla är bjudna av Gud. Kyrkan – vi – är en sårbar gemenskap full av tillkortakommanden och mänsklig brustenhet. Och just därför en underbart vacker gemenskap – för vi är på riktigt.
Och vi – kyrkan – är en världsvid gemenskap. Vi har syskon och vänner över hela jorden. Idag påminns vi påtagligt om det när vi har syskon från andra länder här: Ranjita Borgoary från Indien, Andre Musskopf, från Brasilien. Tack för att ni är här och påminner oss om att vi har miljontals och åter miljontals syskon över hela världen.
Att ha förhinder
Det finns ett stort allvar i bibeltexten vi hörde. Tre av dem inbjudna anmäler förhinder. De ansåg sig inte ha tid att komma, de valde att prioritera annat. Det är textens djupa allvar: risken att missa festen, risken att gå miste om möjligheten till gemenskap med Gud.
De tre som anmäler förhinder har inga dåliga ursäkter. De är helt rimliga. Den första ursäkten handlar om ägande: hen har köpt en åker som hen måste gå och se på. Den andra ursäkten handlar om arbete: hen har skaffat sig oxar som hen måste ut och testköra. Den tredje ursäkten handlar om familjen: personen har precis gift sig.
Alla tre sakerna: ägande, arbete och familj är mycket viktiga saker för oss, byggstenar i våra liv. Jesus vill med sin berättelse inte kräva av oss att strunta i de byggstenarna. Men däremot att vi mitt i våra liv – i vårt arbete, i våra relationer och vårt ägande – ska räkna med Gud, upptäcka att Gud finns med i det. Hade de kommit till festen så hade allt det där andra funnits kvar: åkern, oxarna, livskamraten – fast i ett nytt ljus. Många av er ser era liv i det ljuset, i ljuset av Guds – inte bara existens – utan Guds ständiga närvaro. Andra här kanske ännu inte sett det ljuset. Det är inte för sent. Du är som sagt bjuden.
Ni är tjänarna
Kära Karin, Caroline, Madeleine, Maria, Maria, Madelene, Björn, Beata och Sofia. Idag vigs ni till diakon eller till präst. I Jesu liknelse om festen är ni som tjänaren som gång på gång sänds iväg för att bjuda in till festen. Det är alla döptas uppdrag men som diakoner och präster har ni på ett särskilt sätt fått det uppdraget. Gud har kallat dig till diakon eller till präst och du har sagt ja till kallelsen. Du har ställt dig själv till Guds och människors förfogande och ska strax vigas till diakon eller till präst. Och bli som tjänaren i Jesu liknelse.
Gud sänder er ut i uppdraget att berätta om festen, att alla är bjudna. För att i ord och handling vittna om vem Gud, festarrangören, är och vad Gud vill. Som tjänaren i texten sänds ni ut för att säga ”välkomna, allt är färdigt”. Det gör ni genom att som ni strax ska lova: ”bli vittnen om Guds kärlek och försoningens hemlighet”. Ni vigs och sänds för att som Jesus säger ”gå ut på gator och gränder”. Genom att, som ni diakonkandidater strax ska lova – ”uppsöka och gripa in där er tjänst behövs och stå på de förtrycktas sida”. Ni vigs och sänds för att som Jesus säger ”gå ut på vägarna och stigarna” och som ni prästkandidater strax ska lova – ”rent och klart förkunna Guds ord”.
Det är fest idag. Efter åratal av studier, praktiker och förberedelser av olika slag vigs ni nu till diakoner eller präster. Det är verkligen något att fira och därför är vi hundratals som samlas runt er idag. Det är verkligen fest, megafest.
Välkommen till nattvarden
Och vänner, festen här i domkyrkan idag förhöjs, djupnar, breddas ytterligare genom att Jesus Kristus också kommer hit och möter oss i den heliga nattvarden, mysteriet som vi ska fira om en stund. Du är bjuden till nattvardsfesten. Många av de som bjöds in till festen Jesus berättar om kände inte festarrangören. Du kanske inte heller tycker att du känner Gud eller Jesus, inte riktigt vet vad du tror eller inte – du är ändå bjuden. Som Jesus säger i texten: ”Välkomna, allt är färdigt.” Och som jag, på hans uppdrag, kommer att säga när vi kommer till nattvarden lite senare i gudstjänsten: ”Kom, allt är tillrett”. Du är bjuden.