Tro och tvivel
Tänkte ni på att det är ganska märkligt i början på texten vi just hörde? När lärjungarna ser Jesus stå levande framför dem faller de ner och hyllar honom, ”wow, du lever!” Men så står det också att ”några tvivlade”. De hyllar och tvivlar på samma gång.
Det här är väldigt viktigt, för många idag har föreställningen att antingen tror man eller så tror man inte, antingen är man troende eller så är man inte troende. Det är liksom ”på” eller ”av”, ”ja” eller ”nej”. Bibeltexten berättar för oss att tro och tvivel inte utesluter varandra, utan i våra liv och i oss kan leva sida vid sida. Till och med Jesu allra närmaste, lärjungarna som följt honom i flera år: de trodde på honom och hyllar ju honom ”yes, du lever”. Och på samma gång tvivlade dem: ”det kan inte vara sant, det är omöjligt”.
Du är kristen, du har tro, även om du inte har alla svar, inte riktigt vet vad du tror, tvivlar och har frågetecken. Du är här – det räcker. Vi är här, och tillsammans sträcker vi oss – med vår tro, längtan och vårt tvivel, med vårt ”ja” och med vårt ”nej” – mot levande Gud. Som är här lika levande ibland oss som Jesus när han står framför lärjungarna i texten.
Gå ut
Så ger Jesus en uppmaning: ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn”. Alla som är döpta räck upp en hand. (---) Till dig som inte är döpt: välkommen att låta dig döpas. Kanske av nån av de som prästvigs idag eller i en kyrka nära dig. Gå dit och säg att du vill bli döpt. Dopet förutsätter inte att du har en färdig eller stark tro. Som jag sa: tro och tvivel lever sida vid sida i våra liv. Och dopet är 100% gåva från Gud, 0% prestation. Och du som har barn som inte är döpta, låt dem bli döpta. Diskvalificera inte dig själv och tänk att du inte har tillräckligt med tro för att låta döpa ditt barn. Det hänger inte på dig. Du vill dina barn det bästa och dopet är ren gåva. Så välkommen!
Jesu uppmaning ”gå ut” är ord till oss alla och idag särskilt till er som snart vigs till diakoner och präster: Kristoffer, Ingela, Calle, Fredrik, Jenny, Maja, Anita, Hanna, Benjamin, Lovisa, och Ina. Ni ska gå ut. Det gjorde Jesus. Han satt inte och hängde i nån synagoga, utan Jesus var ute och mötte människor där de var: på gator och torg, i byar och städer, hemma eller vid brunnen. Ni som diakonvigs ska strax lova att ”uppsöka och gripa in där er tjänst behövs”. Det är en central del av diakonämbetets karaktär, identitet: att som Jesus gå ut, uppsöka och gripa in där det behövs, när det behövs.
Jesus mötte inte bara människor där de befann sig kroppsligt, utan också där de befann sig mentalt och andligt. Att gå ut och göra människor till lärjungar är därför att möta era medmänniskor med lyhördhet, respekt och kärlek. Som diakoner och präster kommer ni möta människor i samtal, i själavård. Ni kommer att undervisa och vara ledare. Och en central del av prästämbetets identitet – för er som vigs till präster – är att förkunna Guds ord. Ni ska utlägga, förklara och förkunna så att bibelns texter blir levande ord som berör oss som lyssnar, som påverkar och sätter oss i rörelse. Så att den här boken blir ord som glöder.
I Sverige idag står vi i början av en ny vår för kristen tro. Ett växande sökande, en ny öppenhet, törst efter djup och andlighet – som söker sig till kyrkan, mot Kristus, som utforskar bön, bibel och gemenskap. Ni som vigs idag blir diakoner och präster i en tid av vår – grattis!
Gör till lärjungar
Gör människor till lärjungar, säger Jesus. Det kan låta instrumentellt, eller hur? Som om vi kunde tillverka, producera lärjungar. Det är klart att vi inte kan. Här får vi hjälp av bibeltextens originalspråk. Att vara lärjunge är nämligen ett verb på grekiska – ”att lärjunga”.
Att vara kristen, att följa Jesus Kristus – är alltså mer verb än substantiv. Det är att vara på väg, tro in progress, livet som en vandring. Att lärjunga är längtan att få lära känna det heliga, beröras av det gudomliga, få lära sig, förstå mer, gå djupare, utforska, och ytterst att förenas med Gud. Vänner, vi är andliga varelser: låt oss inte bara leva och konsumera oss genom livet, utan låt oss lärjunga.
Hålla alla de bud jag har gett er
”Döp dem och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er”, säger Jesus. Det låter som att det är en väldig massa bud, men faktum är att Jesus själv ger en kort sammanfattning buden: älska Gud och älska din nästa som dig själv – punkt. Det är livets mening. För några år sedan åt vi en måltid några stycken när min svärmor plötslig säger ”jag har kommit på vad meningen med livet är”. ”Jaha, sa vi, berätta!” Jo, sa min svärmor, det är att älska på. Att älska på, mina vänner. Där har ni det, alla ni som undrat vad meningen med livet är. Enligt min svärmor – och det ligger sanning i det och Jesus skulle hålla med – så är meningen med våra liv att älska på. Älska Gud, älska våra medmänniskor som oss själva, också älska oss själva, älska hela skapelsen alla våra medvarelser. Det är en del av att lärjunga.
Att älska är inte abstrakta tankar eller i första hand romantiska känslor, utan att älska är handling, vänliga ord, att dela med sig till dem som behöver. Att älska är att bidra med allt det vi kan och har och är, så att godhet och sanning växer fram, så att kärlek och rättvisa alltmer få bre ut sig i världen. Och det finns mycket ”älska på” att göra: jorden har feber och klimatnöden river genom skapelsen. Som mänsklighet måste vi ställa om och vända om för våra medvarelsers och kommande generationers skull. Och vi måste höja våra röster mot att människor i Gaza svälts till döds med flit, utan att omvärlden gör tillräckligt för att sätta stopp för det.
På mjölkpaketen för många år sen hade man frågat människor på stan vad kärlek är. De vuxna gav inga vidare svar, utan det bästa svaret gav Anna, 7 år. På frågan vad är kärlek svarade hon: ”att låta någon gå före i kön”. Spot on, Anna! Meningen med livet: älska på!
Jag är med er alla dagar till tidens slut
Till sist det faktiskt fantastiska löfte som Jesus avslutar det han säger i texten: ”jag är med er alla dagar till tidens slut”. Du har säkert kanske hört det förut och det är ju ett enormt löfte: Jesus Kristus är med oss alla dagar till tidens slut.
Tydligast blir det i nattvarden som vi ska fira också idag. Där möter vi Jesus Kristus fysiskt påtagligt i det lilla brödet och vinet. Hur det funkar kan vi inte förstå och därför kallar vi nattvarden för ett mysterium. Men det är sant: han är här och möter oss. Oavsett om det var nyss eller länge sen eller väldigt länge sedan du tog emot nattvarden så är du varmt välkommen. Kristus väntar på oss alla – utan undantag – och han är med oss alla dagar till tidens slut. Amen.