Fullständigt oväntat
Det är uppenbart att Jesu vänner, lärjungarna, inte förväntade sig att Jesus skulle uppstå. Maria från Magdala, Salome och den andra Maria gjorde det inte. Tidigt på morgonen går till graven för att som en sista välgärning tvätta och smörja Jesu söndertrasade kropp. De förväntade sig inte någon uppståndelse, utan frågar sig hur de ska lyckas flytta stenen. Väl framme är graven redan öppen och en ängel försöker pedagogiskt visa kvinnorna platsen där Jesus legat och säger: ”Se, här är platsen där han blev lagd”. Och ängeln säger också: "var inte förskräckta". Det verkar inte ha hjälpt för mariorna och Salome – står det – springer från den tomma graven ”darrande och utom sig”, och säger inte något till de andra för att de är rädda.
Inte heller de manliga lärjungarna – de elva – förväntade sig någon uppståndelse. De står att de "sörjde och grät". När Maria från Magdala väl fattar mod och berättar vad hon och de andra två varit med om, att Jesus lever, tror inte männen på det.
Det här är en viktig sak för det ger de här skildringarna av den första påskdagen historisk trovärdighet. För det var naturligtvis väldigt pinsamt för de elva manliga lärjungarna att de först inte trodde på uppståndelsen, utan avfärdade den. Samma sak i Lukasevangeliet. När kvinnorna berättar att Jesus har uppstått tycker männen att det är ”tomt prat”. När evangelierna skrevs ner så ville man återge händelserna som de var och inte retuschera bort pinsamheter.
Halsstarrighet
När Jesus väl visar sig för de elva förebrår han dem för att de inte trodde på kvinnorna, han förebrår dem – står det – deras otro och halsstarrighet. Ovanligt ord, halsstarrighet. Brukar ni använda det? Inte jag. Det betyder att vara styvsint, att ha svårt att ändra åsikt. I de flesta engelska översättningarna står det att Jesus förebrår lärjungarna deras ”unbelief and hard heartedness”. Alltså hård hjärtadhet. I lexikonet står det att det grekiska ord som översatts till halsstarrighet betyder ”an unyielding frame of mind”, alltså ett mindset, ett sätt att tänka som är fast, som är cementerat. ”Jag kan bara inte tro att en människa som är död kan bli levande igen. Jag vägrar ta in att det överhuvudtaget skulle kunna vara möjligt.”
En historisk händelse
Kanske känner någon igen sig. Men vänner, det är just detta påsken handlar om. Det är just precis detta vi firar idag. Att Gud gör det omöjliga möjligt. Att det faktiskt hände – att Jesus uppstod – och att det därför också händer idag. Vänner, dödens udd är bruten! Vår död är inte slutet, utan porten till nytt liv! Det är vår tro! Fantastiskt! Och därför önskar vi inte varandra ”trevlig påsk” eller ”god påsk”, utan önskar varandra ”glad påsk”.
Ibland beskrivs Jesu död och uppståndelse som en vacker påminnelse om att ”efter regn kommer solsken”. Eller att Jesu uppståndelse är en hoppfull bild, en metafor för våra liv: att det ur det svåra och smärtfyllda kan födas något nytt och vackert. Och visst är det så, men Jesu uppståndelse är något oerhört mycket större än det. Det är en historisk händelse som i grunden förändrar allt, inte bara för oss människor, utan för hela världen. Kommer tillbaka till det.
I episteltexten som NN läste inskärper Paulus hur avgörande uppståndelsen är i vår tro, för vårt hopp. "Om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro", skriver han till församlingen i Korinth där en del tyckte att det var väl inte så jätteviktigt om Jesus faktiskt uppstod eller inte. Jo, det är det säger Paulus och fortsätter: "om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös”. Och så avslutar han: "Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna.” Han har uppstått. Och ”som den förste”, står det. Tack vare honom kan också vi uppstå.
Förkunna evangeliet för hela skapelsen
Det finns två uppmaningar till oss i texten. Vi börjar med den som Jesus ger oss. Direkt efter att han visat sig för lärjungarna ger han dem ett uppdrag. Och detsamma gäller för oss. Med tron på att Jesus uppstod, att dödens makt är bruten, kommer ett uppdrag. Jesus sa det då och säger det till oss idag: "Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen". Han säger så. Att vi inte bara ska förkunna evangeliet för alla människor, alla folk, utan ”förkunna evangeliet för hela skapelsen”.
Detta är en bortglömd missionsbefallning. Många känner igen den missionsbefallning som finns i slutet av Matteusevangeliet och som alltid läses när någon döps: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” Men missionsbefallningen här i slutet av Markusevagliet har liksom glömts bort. Att vi ska förkunna evangeliet, inte bara för människor, utan för hela skapelsen. Jesu död och uppståndelse är en kosmisk händelse som påverkar hela skapelsen, som i grunden förändrar förutsättningarna och framtiden för oss och för hela den övriga skapelsen. Hur förkunnar vi evangeliet för skapelsen? (---) För träden och sillen, humlorna och fåglarna? Den frågan vill jag uppmana er att fundera över, samtala om. Många av oss har nog inte funderat över den här missionsbefallningen. Vad innebär – för dig, för oss – Jesu uppmaning att förkunna evangeliet för hela skapelsen? Fundera på det.
Låt mig skicka med er ett par korta reflektioner. Att förkunna evangeliet för hela skapelsen handlar till att börja med om att se på våra den övriga skapelsen, naturen som vi säger, med kärlek, ödmjukhet och djup respekt. Den har ett egenvärde och är älskad av Gud. (---) Vi förkunnar evangeliet för skapelsen genom att alltmer djupna in i en relation med naturen präglad av varsamhet och vördnad, av förundran och tacksamhet, och av återhållsamhet där vi lär oss skilja på behov och begär.
Gå till Galiléen
Till sist den andra uppmaningen och den kommer från ängeln vid graven som säger till kvinnorna ”gå och säg till (---) lärjungarna” att han ”går före er till Galiléen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.” Vi får samma uppmaning, samma inbjudan att gå till Galiléen för att få se Jesus Kristus, få möta honom.
Låt oss inte nöja med andra- och tredjehandsinformation om att Jesus uppstått, utan låt oss gå till Galiléen och själva möta honom. Och vänner, vi går till Galiléen när vi om en stund går fram till nattvardsbordet. (---) Där visar sig den uppståndne Jesus Kristus för oss, ger sig till känna, fysiskt påtagligt, bröd och vin. Han möter dig och ger sig själv till dig, förenar sig med dig i den heliga nattvardens bröd och vin: ”för dig utgiven, för dig utgjutet”. Han lever, han är här. (---) Amen.