Hallå där diakon Karin Löfgren och grattis till stipendiet!
Tack!
Med en mening: vad är biblioterapi?
Att genom läsande, och ibland eget skrivande, hitta stöd till ett reflekterade, synliggörande och läkande i relation till sitt eget liv.
Det verkar vara väldigt populärt. Vad tror du det beror på?
Jag tror att många med mig har lite svårt för att vara med i samtalsgrupper utan tydliga ramar. Men man kan också uppleva det som svårt att sitta i grupp och berätta om sitt eget liv rakt upp och ner, oavsett om det gäller förluster, sorg eller kris.
Att med tydliga ramar mötas kring någon annans ord i en text för att sedan dela ytterst sparsmakat vad i texten som särskilt berörde mig, blir lättare på något sätt. Det är styrt och tryggt och går direkt till kärnan i det angelägna. Utan att man som deltagare måste berätta en massa.
Hur många församlingar i Stockholms stift har biblioterapiverksamhet?
Jag känner till två. Vi i Västermalms församling och Oscars församling.
Hur gör man för att starta en egen verksamhet i församlingen?
Gå en utbildning. Inte för att det är komplicerat eller främmande för vår kontext. Vi har levt i över 2000 år i övertygelsen om att någon annans ord eller berättelser kan ge läkning när de läggs bredvid min egen. Utan för att respektera att biblioterapi är ett vedertaget kunskapsområde. Jag gick Ersta Sköndals uppdragsutbildning och kan rekommendera den varmt.
Många har bokklubbar. Hur kan man enkelt krydda den med biblioterapi?
Det är egentligen ganska enkelt, genom att inte prata om författarens avsikter, berättelseformen, berättarjaget, handlingen – utan om vad som hände med mig som läsare vid läsningen. Att fokusera på ord, strofer, formuleringar i den lästa texten som stack ut för mig, som slog an en ton. Som på något sätt berörde mig. Dela det i stället. Att i ljuset av någon annans berättelse få syn på sin egen.
Vad ska du göra med stipendiepengarna?
Jag ska vara tjänstledig för att söka upp andra praktiker för att lära vidare från dem. I Finland är biblioterapi sedan länge ett vedertaget forskningsområde och akademiskt fält. Man kan få biblioterapi på recept från Vårdcentralen, det finns på sjukhus och vårdinrättningar. Där har man exempelvis arbetat med biblioterapi i möte med krigsskadade soldater efter världskrig och inbördeskrig. Metoder har vuxit fram och dokumenterats och utvecklats. Likaså är Tyskland och USA länder som länge arbetat biblioterapeutiskt. Men jag är nyfiken på kollegor i Finland och vad jag kan lära av dem.
Pär Sandberg