Meny

Medmänsklighet är grundläggande i kristen tro

Att i en anda av medmänsklighet hjälpa de människor som kommer i vår väg. Så har det kristna budskapet sett ut genom historien och så ser det ut än idag.

Jag var hungrig och ni gav mig att äta.
Jag var törstig och ni gav mig att dricka.
Jag var hemlös och ni tog hand om mig.
Jag var naken och ni gav mig kläder.
Jag var sjuk och ni såg till mig.
Jag satt i fängelse och ni besökte mig.

Det är stora ord! Faktiskt Jesus egna ord i Matteusevangeliets 25:e kapitel. Visst är det nästan löjligt enkla saker. Ingen av dem kräver någonting stort. Ingen kan säga: ”Jag förstod inte”, eller ”Jag har inte rätt utbildning”. Om det stått: ”Jag var sjuk och ni behandlade mig inte” skulle man möjligen kunna säga att ”Jag kan ingenting om sjukvård och därför gjorde jag ingenting”. Men nu står det inte så, utan: ”Jag var sjuk och ni såg till mig” och det kan alla göra. Det står inte: ”Jag var i fängelse och ni hjälpte mig ut”. Det är det inte så säkert att man varken kan eller ska göra. Det står: ”Jag satt i fängelse och ni besökte mig”.

Inga storverk behövs

Gud kräver inte att vi skall göra storverk. Allt Gud säger är: mat till den hungrande, vatten till den som törstar. Hjälp den hemlöse, kläder till den som fryser. Besök dem som är på sjukhus och i fängelser. Det går inte att misslyckas. Det går inte att säga: ”Jag kan inte”. Det enda som krävs är en gnutta medmänsklighet. Det du vill att andra skall göra mot dig det skall du göra mot dem, säger Jesus i Matteusevangeliets 7:e kapitel – konstigare än så är det inte.

Men i ärlighetens namn ska vi också säga att det inte alltid så lätt att göra. Vi vet alla hur tillvaron ser ut för oss. Tid är en bristvara. Barnen ska skjutsas, pengar till semesterresan ska sparas, arbetet ska skötas. Anledningarna är oftast högst relevanta. Men samtidigt som det inte alltid är enkelt vet vi att det i någon mån handlar om prioritering. Om vi lyssnar noga vet vi nog djupt inom oss hur Guds prioritering skulle se ut.

Medmänsklighet en röd tråd

Ibland brukar vi säga att kyrkan inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap och så skall det vara! Men att bottna i medmänskligheten handlar inte om en åsikt, det handlar snarare om att bottna i en grundläggande värdering som burit den kristna tron sedan den allra första tiden och gör så också idag. Det handlar om allt från det att Kain, i Bibelns första bok, säger till Gud: ”Ska jag ta hand om min bror?” (Första Moseboken 4:9), till att Jesus säger ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv” (Matteusevangeliet 22:37-40). Medmänskligheten går som en röd tråd genom hela Bibeln, just för att vi alla är skapade till Guds avbild.

I allt det arbete som görs i församlingar runt om i landet året runt, i predikningar, i barnverksamhet, i arbete med äldre och i socialt arbete är detta grunden för det som Svenska kyrkan – och andra kyrkor – gör. Fransiskus av Assisi, Moder Theresa, Martin Luther King och Desmond Tutu är bara några av de många som genom historien burit detta budskap in i världen. Gud begär inte mycket av oss, förutom att i en anda av medmänsklighet hjälpa de människor som kommer i vår väg. Så har det kristna budskapet sett ut genom historien och så ser det ut idag – konstigare är det inte.

Eva Brunne