Han brann tidigt för att räcka evangeliet åt alla och deltog i ”studentkorstågen” som pågick under två år. Medarrangörer var ärkebiskop Nathan Söderblom, biskoparna Einar Billing och J A Eklund. Studenter från Uppsala Kristliga Studentförbund gav sig ut i landet och förkunnade under ropet ”Sveriges folk – ett Guds folk”.
Ungkyrkorörelsen ledde över i folkkyrkotanken. Det skulle inte finnas en vit fläck på Sveriges karta som inte hade nåtts av evangeliet. Björkquist brann också för folkbildning. Lekfolket skulle få möjlighet till bildning, utbildning, samtal och dialog. I den andan blev han medgrundare till Hampnäs folkhögskola och 1917 initiativtagare till Sigtunastiftelsen med dess folkhögskola och läroverk. Detta blev hans livsverk. En plats för möte mellan kultur och kyrka, mellan vetenskap och kristen tro. Han verkade där fram till han blev biskop 1942.
Manfred Björkquist har framstått som lekmannen personifierad. Hans kyrkotanke var en vision om ett ökat lekmannaengagemang, om en kyrka som möter tidens utmaningar och som syns långt utanför kyrkorummen. 1918 var han en av initiativtagarna till Kyrkobröderna som senare blev Svenska kyrkans lekmannaförbund. Under många år var han aktiv i
Svenska kyrkans diakonistyrelse (idag Kyrkokansliet). 1909–1926 var han redaktör för Ungkyrkorörelsens tidskrift ”Vår Lösen”.
Åren som biskop
När Stockholms stift bildades efter regeringsbeslut 1942, ur delar av Strängnäs och Uppsala stift, behövdes en biskop. Val förrättades och Björkquist fick samma antal röster som biskop Gustaf Aulén. Det hela avgjordes genom lottning till Björkquists favör och regeringen utsåg honom bland de tre på förslag. Han hade varken teologisk examen eller var prästvigd. Hans framgång handlade om behovet av den som lyckades förena präster och lekmän, högkyrkliga och frikyrkliga, akademiker och arbetare, såsom han gjort vid Sigtunastiftelsen.
I oktober 1942 prästvigdes Manfred Björkquist i Mariakyrkan i Sigtuna och vigdes till biskop i Uppsala domkyrka den 29 november 1942 av ärkebiskop Erling Eidem. Ett stift i vardande behövde sammanhållning. Stiftet måste växa samman inifrån. I sitt herdabrev från 1942 till stiftets ämbetsbröder och församlingar utgår han från bibelordet ”Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet, vartill du har blivit kallad” (1 Tim 6:12) 1917 års översättning.
Björkquist ser att Stockholm har problem. Redan året efter skriver han boken ”Från storstad och stift” och här talar han om tidens tankar såsom tidens påträngande makter, om den sjudande huvudgärden för opinionsbildningen. I ett föredrag hos Rädda barnen säger han: ”så länge barnet icke längre står i blickpunkten för vår samfällda strävan, går vår generation miste om den starkaste naturliga eggelsen till offer och insatser för framtiden”.
Björkquist förstod att leva i storstaden. Han förstod att en kyrka i Stockholm måste byggas i samverkan med lekfolk. Präster behöver en differentierad utbildning vid till exempel socialpolitiska institutet. Församlingshögmässan behöver kompletteras med andra typer av gudstjänster. Det nya stiftet kunde bara smälta samman genom en harmonisk samverkan mellan präster och lekfolk, mellan stad och landsbygd. Den dubbla ansvarslinjen gjorde han tydlig. Herdabrevet lästes och trycktes i fyra upplagor.
Avtryck
Manfred Björkquist tydliggjorde och värnade lekfolkets utrymme. Han betonade kyrkans uppsökande och gränsöverskridande roll i storstaden. Ekumeniken och samhällssamtalet låg honom varmt om hjärtat. Han undgick inte kritik för sin offensivt kyrkliga strategi. I den sekulariserade storstaden konstaterade Björkquist att; ”Gud kan göra under också i Stockholm”. I det sekulariserade Stockholm var besöksantalet i kyrkorna nere på 0,96 procent av befolkningen 1949.
Epilog
Efter sin pensionering 1954 återvände Manfred Björkquist till Sigtunastiftelsen. Där levde han fram till sin död 1985 (101 år) och har gravplats på Sigtuna kyrkogård tillsammans med hustrun Ruth.
Kontroversiellt
Manfred Björkquist var en av initiativtagarna till en nationell insamling 1912 när en pansarbåt skulle införskaffas till sjöförsvaret. Insamlingen gav 17 miljoner kronor och Björkquists egen insamling 363 000 kronor.
Mer att läsa:
Herdabrev till Stockholms stift, 1942
Från storstad till stift, 1943
Manfred Björkquist visionär och kyrkoledare. Red: Vivi-Ann Grönqvist, 2008