Kom, var som du är och säg vad du tycker!

Grubbelklubben erbjuder högstadieelever möjligheten att helt villkorslöst få prata med vuxna om viktiga saker. – Det finns inga rätt och fel här och ingen bedömer dig utifrån det du säger, berättar initiativtagaren Lena Bergman, diakon i Svenska kyrkan i Sundbyberg.

Kim Bergman och Lena Bergman har Grubbelklubb i Grönkullaskolan. Foto: Ulrica Robsarve

Ett lätt regn faller när jag besöker Grönkullaskolan i Rissne. Det är lunchrast och Grubbelklubben har just öppnat. På ett stort vitt papper står veckans fråga: Vad tror du händer om man inte visar sina känslor? Det finns fyra svarsalternativ som eleverna kan välja mellan. Sedan får de berätta hur de tänker för Lena och för hennes kollega Kim Bergman, som kommer från Equmeniakyrkan.

Ungdomarna rör sig runt i cirklar och först är stämningen lite avvaktande. Ett par elever kommer fram, markerar sitt svar med ett kryss och börjar berätta vad de tycker. Lena och Kim frågar och diskuterar. Fler och fler kommer fram och snart är det fullt ös med massor av elever som samtalar och pratar.

Viktigt att lyssna på vad ungdomar har att säga

Idén bakom Grubbelklubben är enkel. Eleverna får ta ställning till en aktuell fråga genom att välja ett svar. I många fall leder det vidare till samtal och diskussion.

– Vi finns här som vuxna i elevernas vardag. Inte för att predika eller värva dem till kyrkan, utan för att möta ungdomar och lyssna på vad de har att säga. Många elever tycker att det är skönt att få prata med en vuxen helt villkorslöst.

ett arbetssätt som har spridit sig

Det är tionde året som Grubbelklubben är igång. Den startades på skolan Vasa Real av Lena Bergman och församlingspedagogen Lotta Abrahamsson. Arbetssättet har sedan spridit sig till fler församlingar.

– Grubbelklubben är en metod för att få igång samtalet kring livsfrågor. Det är viktigt att krysset inte är fast utan lätt går att ändra, direkt, en kvart senare eller om tio år. Suddgummi är vårt bästa pedagogiska verktyg, fortsätter Lena.

Viktigt att både utmana och vara lyhörd

Skolan uppskattar att kyrkan är där. Samtal med eleverna har visat att många barn håller känslorna inom sig. Det är svårt att berätta för någon hur man egentligen mår. Där menar Lena Bergman att kyrkan kan bidra på ett naturligt sätt.

– Vi kan ställa de stora frågorna, gå direkt på kärnan utan omvägar, berättar hon.

En viktig utgångspunkt är att aldrig undervisa. Att inte ha svaren på frågorna utan lyssna på vad som sägs, men att samtidigt kunna utmana till reflektion. Samtidigt är det viktigt att ha kontaktuppgifter till Socialtjänsten och BUP om ett barn uppenbarligen mår dåligt så att hen lätt kan få hjälp.

En elev som stannat vid diskussionsbordet berättar om betydelsen av Grubbelklubben.

– Det är bra att de är här. Det känns som de bryr sig om hur jag mår, säger Ida.

Ulrica Robsarve