– Så här i efterhand förstår jag inte hur jag orkade hålla uppe fasaden så länge, berättar han.
Allt började under första året på gymnasiet. Med målet att bli arkitekt började Isak plugga på det tekniska programmet. Studierna gick bra, men snart började han känna sig omotiverad. När han insåg att han hamnat fel började Isak klandra sig själv.
– Mycket i mitt liv har nog blivit som jag planerat och det mesta har gått lätt. Men här sprack en dröm jag haft länge och det var jobbigt.
Isak bytte till samhällsprogrammet i hopp om att det skulle bli bättre, men det blev precis tvärtom. Ångesten tilltog och han började på riktigt hata sig själv.
– Jag förstod inte varför jag mådde så dåligt och jag skämdes enormt. Det var inte bara mina vänner som kände mig som den glada killen, det var också min egen självbild. Vem var jag nu liksom?
Höll fasaden upp även för sig själv
Att ingen förstod hur dåligt Isak mådde är inte så konstigt, menar han. Han förstod inte själv vad som pågick. Det var skammen som drev honom att orka hålla fasaden uppe. När ångesten blev för stark låste han in sig på skolans toalett. Där kunde han sitta och gråta så han skakade.
Han vaknade med ångest och somnade med ångest. Vändpunkten kom på en psykologilektion andra året på gymnasiet, där han hörde läraren berätta om psykisk ohälsa. Isak kände direkt att det stämde in på honom.
– Jag höll på att explodera, visste inte vart jag skulle ta vägen. Kommer ihåg att jag tänkte: Bryt inte ihop nu, bryt inte ihop nu. Samtidigt fick jag äntligen en förklaring till varför jag mådde så dåligt och förstod att jag måste be om hjälp.
Genombrottet kom när han berättade för sina föräldrar
Två dagar senare bestämmer sig Isak för att berätta för sina föräldrar. Han börjar skriva ett brev sent på kvällen och när han ska gå till badrummet för att torka tårarna står hans pappa utanför dörren och undrar lite irriterat vad han gör uppe så sent. Då brister det för Isak.
– Pappa gick och väckte mamma och vi satt uppe halva natten. Jag kommer inte ihåg vad jag sa, men minns att det var en sådan lättnad att få berätta för någon. Så här i efterhand förstår jag inte hur jag orkade hålla uppe fasaden så länge, berättar han.
Nästa dag kom Isak till en ungdomspsykiatrisk mottagning. De sjukskrev honom i sex veckor och en tuff tid med utredningar och behandling följde. Han beskriver det senaste året som en berg och dalbana där han periodvis mått bra, för att sedan dippa. Först i våras började Isak må bra på riktigt. Då fick han diagnosen bipolär typ 2 och rätt behandling kunde sättas in.
Nu vill Isak vara ett stöd för andra
Idag är Isak Sandell engagerad som ambassadör i föreningen Tilia, som hjälper unga med psykisk ohälsa.
– Jag vill vara den person som jag själv saknade. Någon som vågar prata om känslor, som frågar en extra gång hur du egentligen mår och som kan sprida kunskap. Jag fick själv gå länge innan jag förstod varför jag mådde dåligt. Kan jag hjälpa andra att få hjälp snabbare vill jag göra det.
Han menar att skolan har en viktig uppgift att öka kunskapen om psykisk ohälsa, även bland yngre barn.
– Jag tänker på ämnet idrott och hälsa. Där finns det flera teman som handlar om fysisk hälsa och ohälsa, men däremot berörs psykisk ohälsa inte alls. Här ligger en stor del av problematiken. Barn och unga ska inte behöva vänta till en psykologilektion på gymnasiet för att få kunskap om psykisk ohälsa. Framförallt med tanke på att den kryper längre ned i åldrarna. Det här är något som vi på Tilia försöker påverka, avslutar Isak.
Martina Croner