Henrik Svenungsson 1988–1998

Henrik Svenungsson föddes in i en prästfamilj i Göteborg 1933. Redan som ung blev han ekumeniskt engagerad. Till detta bidrog deltagandet i ett kristet ungdomsmöte i det krigshärjade Tyskland. Kontakterna där ledde till teologistudier och grundlade hans livslånga ekumeniska och internationella engagemang.

Svenungsson prästvigdes i Kalmar domkyrka 1959 och blev stiftsadjunkt i Växjö stift för internationella frågor och senare utrikesadjunkt hos ärkebiskopen i Uppsala. Där grundlades också hans livslånga engagemang i de baltiska staterna och deras kyrkor. Han var direktor för Lutherhjälpen 1979–1985 och därefter under några år domprost i Härnösand.

Åren som biskop

Henrik Svenungsson vigdes till biskop i Uppsala domkyrka våren 1988 av ärkebiskop Bertil Werkström. Svenungsson var den första biskopen i Stockholms stift som valde ett valspråk utifrån anglikansk tradition – ”Min nåd är dig nog” och ett biskops-vapen med bild av hjorten vid vattenbäcken. Under Henrik Svenungssons tid som biskop pågick det omfattande bekännelsearbetet i vår kyrka. Dåvarande pastor primarius hade motionerat i kyrkomötet 1983 om att Svenska kyrkans skulle påbörja ett tioårigt arbete om bekännelsefrågor inför 400-årsjubileet av Uppsala möte 1993. Motionen bifölls efter debatt och det skulle ”surra av livsfrågor i våra församlingar”. Så skedde också. 1997 kallades Svenungsson till tjänsten som överhovpredikant (biskop vid hovet). Ett uppdrag som han innehade under nästan tio år efter sin pensionering.

Avtryck

Henrik Svenungsson var tidvis mer känd utanför vårt land, än i Svenska kyrkan. Det tidiga ekumeniska intresset fortsatte med ledarskap i Europeiska kyrkokonferensen (KEK) och bildandet av Borgågemenskapen i början av 1990-talet. Här byggdes relationer mellan de lutherska kyrkorna i Norden, Baltikum och södra Europa med den anglikanska kyrkan på de brittiska öarna. Stockholms stift fick 1995 ett vänstift i Portsmouth, England. Stiftsorganisationen utvecklades och stärktes som en gemenskap i Stockholms stift. Svenungsson bidrog till att församlingsvisitationerna utvecklades och blev till stöd för församlingarna. Bussolyckan i Norge 1988, då ungdomar från Kista församling omkom och Estonias förlisning 1994, är trauman som gjorde kyrkans betydelse tydlig i samband med kris och sorg.

Epilog

Henrik Svenungsson dog 2017 och vilar i en grav på Stora Sköndals kyrkogård tillsammans med hustrun Birgitta som under många år var lärare bland våra nya svenskar.

Kontroversiellt

1990 välkomnade Svenungsson Nelson Mandela till en fredsmässa i Storkyrkan. Det var bara en månad efter att Mandela hade frigivits efter 27 år i fängelse.

Mer att läsa:

På väg mot framtiden – en samtalsbok om Svenska kyrkan, 2006