Han vill tvätta bort stigma kring psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa är idag den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Men omges fortfarande av skam och rädslor. Det vill Johan Boeryd ändra på. Han har diagnosen bipolär och jobbar för att öka öppenheten om psykisk ohälsa.

I längtan efter sammanhang och mening Johan alltid funnit drivkraften. Foto: Ulrica Robsarve

Johan Boeryd är mitt i ett telefonsamtal när han möter upp vid busshållplatsen. Han ler och visar med en gest att det är viktigt. När samtalet är slut några minuter senare går vi mot den parkerade bilen en bit bort.

– Förlåt att du fick vänta. Det var min kontaktperson från affektiva mottagningen på Karolinska som ringde för att höra hur jag mådde, berättar Johan, medan han stoppar in ett kasettband med blandade låtar från studenttiden i bilstereon.

De små detaljerna är viktiga

Jag har blivit lovad kaffe, men framför mig i Vada församlingshem i Vallentuna står en hel frukostbuffé framdukad.

–  Det här är nog arvet från min mamma, säger Johan och skrattar. För henne var de små detaljerna viktiga och det bär jag med mig. Det spelar roll hur du skär gurkan eller breder ut leverpastejen på smörgåsen, fortsätter han.

Johan jobbar sina sista veckor som säsongsanställd kyrkoarbetare i Össeby församling. Vad som väntar efter det vet han inte än, men han berättar att han har flera ansökningar ute. Även om oron och stressen finns där, har han hunnit bli van vid tillfälliga anställningar.

– Så här har min arbetssituation sett ut sedan 2000 och det brukar lösa sig, menar han.

Johan har tvingats omvärdera bilden av sig själv

Johan fick diagnosen bipolär när han och hustrun Helena väntade sitt första barn 1996. I efterhand kan han se att beteendemönstren fanns där långt tidigare, men där och då var han inte mottaglig. Istället beskriver han perioden innan han fick sin diagnos, som en nödvändig process för att nå sjukdomsinsikt. Och det var först när Helena berättade för Johan att de inte kunde fortsätta tillsammans om de inte sökte professionell hjälp som viljan till förändring väcktes på riktigt.

– Jag hade sett på mig själv som den positiva, högpresterande Johan som periodvis kunde jobba dygnet runt och klara mig på några timmars sömn. Det var många år som det flöt på ganska bra. Visst kraschade jag ibland, men jag tog mig upp och tänkte varje gång att det skulle bli bättre, lite som en person med missbruksproblematik. Att tvingas omvärdera den bilden var jobbigt. Vem var jag nu, liksom?

Perioderna med mindre svängningar har blivit längre

Att leva med bipolär sjukdom innebär att man svänger i stämningsläge, mer än vid normala ner- och uppgångar. När Johan förklarar hur han mår använder han en skala från noll till tio där noll innebär en så djup depression att du aktivt försöker ta ditt liv och tio en allvarlig mani där du drabbas av psykoser och tappar verklighetsuppfattningen. När Johan har mått som sämst har han pendlat mellan två till nio, men de senaste åren har han sett en positiv förändring. Numera upplever han längre perioder med mindre svängningar.

– Jag har levt med sjukdomen så länge och har en större insikt nu än tidigare. Min erfarenhet av vården har varierat, men de senaste åren har varit väldigt positiva. Jag medicinerar, jag går i olika stödgrupper och jag har en familj som finns där.

Johan har valt att vara öppen med sin sjukdom

Johan återkommer hela tiden till familjen. Till sin fru och sina två söner Hannes och Mathias, som idag är vuxna.

– I familjen har vi hela tiden varit öppna med min sjukdom och det har förstås inte alltid varit lätt, framförallt inte för barnen. Ska jag våga ta hem en kompis idag? Blir det någon grillkväll imorgon, hur kommer pappa att må?

Även utanför familjen har Johan valt att vara öppen med sin sjukdom. Han jobbar sedan 2010 som attitydambassadör i föreningen Hjärnkoll, vars viktigaste uppgift är att öka öppenheten om psykisk ohälsa. Johan vill bidra till att tvätta bort det stigma som fortfarande finns kopplat till begreppet. Men i öppenheten ligger också utmaningar. För Johan har sjukdomen försvårat anställningsprocessen flera gånger.

– Det räcker att googla på mitt namn. Då får en arbetsgivare ganska snabbt bilden av den bipolära Johan presenterad. Och visst, den är sann, men den skymmer sikten för andra sidor som också finns där, menar han.

En ny inställning till livet

Det är i längtan efter sammanhang och mening han alltid funnit drivkraften, i arbetslivet och privat. Den har både visat sig vara en vän och fiende.

–Jag kände en stark samhörighet, att jag bidrog till något viktigt, under de första åren på Ericsson och Telia och så känner jag för arbetet inom Svenska kyrkan idag. Skillnaden är nog att jag har en annan inställning till livet nu. Det är inte så mycket statusjakt, det är andra värden som styr och det är jag glad för idag. Och det är familjen som är viktigast, avslutar Johan.

Martina Croner